Glömda Hjältar?

Det är nittio år sedan Sverige blev en demokrati, det är nittio år sen kvinnor fick rösträtt i Sverige. Vem och vilka bedrev den kampen? Ja, vet ni? Det är iaf. inget jag fick lära mig på historielektionerna. Det lilla jag fick lära mig om kvinnokampen, handlade om suffragetterna i England och det var inte mer än en sida i historieboken. Minst halva den sidan gick åt till att moralisera över deras kamp metoder. Jag har också känslan av att det inte riktigt ingår i allmänbildningen att känna till de tongivande personerna och organisationerna i den svenska kampen för kvinnlig rösträtt.

Nu tänkte jag inte bara ägna mig åt att gnälla i det är inlägget. För om en anstränger sig lite går det faktiskt hitta spännande information om den svenska rörelsen för kvinnlig rösträtt. Ett jättebra ställe att börja på Göteborgs universitetsbiblioteks temasidor om kvinnokampen. Sen kommer Barbro Hedvall, enligt följande artikel, i dagarna ut med boken: Vår rättmätiga plats. Jag återkommer med ett utförligare inlägg när jag hunnit läsa den, men av artikeln att döma verkar den klart läsvärd.

För er som inte hinner eller har lust att fördjupa er inom den svenska kampen för kvinnlig rösträtt tänkte jag ägna mig åt lite feministisk folkbildning. Den största organisationen för kvinnlig röst rätt var Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt (LKPR). LKPR grundades i början av 1900-talet och medlemskap vara bara öppet för kvinnor. LKPR var tvärpolitiskt, de hade liberaler, socialdemokrater och en och annan högersympatisör som medlemmar. Deras aktivism togs i uttryck genom utbildning, spridning av flygblad, anordnande av föreläsningar och lobby-arbete. Flera kända och respekterade kulturpersonligheter såsom, Selma Lagerlöf och Elin Wägner anlitades som talare. LKPR möttes av hårt motstånd, deras medlemmar förlöjligades. De kallades okvinnliga, fula och imbecilla.

Bland grundarna och ledarna för LKPR ingick bland annat följande kvinnor: Lydia Wahlström, Signe Bergman och Anna Whitlock. Wahlström (1869-1954) en av medgrundarna till LKPR var historiker och författare. Hon var den andra kvinnan som disputerade i Sverige. Fakta av lite mer kuriös karaktär är att hon också var en av de första kvinnorna som bar studentmössa vilket var mycket kontroversiellt. Bergman (1869-1960) var en av de ledande inom LKPR och var under några år dess ordförande. Till yrket var hon banktjänsteman. Whitlock (1852-1930) var LKPRs första ordförande och hon var också den som innehade ordförandeposten längst. Till yrket var Whitlock pedagog och hon grundade den Whitlockska samskolan. I skolan tillämpade Whitlock många moderna pedagogiska idéer, såsom samma undervisningen för båda könen och elevinflytande.