Det har varit mycket debatt kring genuspedagogik inom förskolan den senaste tiden. Upprörda debattörer basunerar ut att det är synd om barnen. De hävdar att barnen blir förvirrade av ordet hen och att elaka genuspedagoger tvingar barnen att leka lekar som de inte vill. Dessa upprörda debattörer har oftast en väldigt konservativ syn på könen. De menar att skillnader i lekar och beteenden har sin grund i biologiska skillnader mellan könen. Min uppfattning är att en del av könet är socialt konstruerad och en del är biologisk samt att den socialkonstruerade delen är mycket större.
Även om jag tror att en stor del av skillnaderna mellan könen är socialt konstruerade så tycker och tror jag att (biologiskt) kön är viktigt. Vill poängtera att jag inte för ett biologistiskt resonemang här, ha lite tålamod med mig så ska jag försöka förklara. Förutom feminist så är jag även marxist, det innebär att jag har en historiematerialistisk syn på människan och världen. Vad menar jag med historiematerialistisk? Det är lite svårt att sammanfatta på ett par rader men jag ska försöka. Grunden för materialismen är att mänskan existerar i och är ett resultat av den fysiska verkligheten. Detta är ett påstående som har flera dimensioner. Varav den mest fundamentala är att tankar och idéer inte kan existera självständigt utanför den fysiska världen. Historiematerialismen är inte en mekanisk deterministisk materialism, där vi kan beräkna historiens gång bara vi vet varje atoms position. Den innebär snarare en växelverkan mellan tanke och fysisk verklighet. Idéer, ideologier och tankar formas av den värld vi lever i. Samtidigt formar vi världen med våra idéer och ideologier.
Jag upplever att mycket av den feministiska debatten och den radikala samhällsdebatten överlag lite för ensidigt fokuserar på idéernas värld. Den fokuserar på normer och identiteter utan att ta hänsyn till deras växelverkan med ekonomiska strukturer och biologi. Ibland upplever jag det nästan som om det finns en beröringsskräck inför det biologiska. Jag tror att den här beröringsskräcken inför biologi kan ha negativa effekter för feminismen. Ett aktuellt exempel är att det är svårt att få ut graviditetspenning för många kvinnor. Det ställs orimligt höga krav på att jobbet innehåller mycket tunga lyft för att graviditetspenning ska beviljas. Vi går patriarkatets ärenden om vi bortser från biologin. En del kvinnor får svåra besvär under graviditeten och måste få samhällets stöd. För mig innebär feminism en radikal samhällsomvälvning, där vi får ett samhälle där alla människor får sina behov tillgodosedda och där mannen inte är norm. Ibland har det biologiska könet bara symbolisk betydelse. Ett sådant exempel är bristen på manliga förskollärare. Det finns antifeministiska debattörer som skyller pojkars sämre skolresultat på kvinnliga lärare och förskollärare. De hävdar att pojkarna blir feminiserade och att det skulle vara dåligt för dem. Det tycker jag är skitsnack, men jag tycker ändå bristen på män är ett problem. Det är ett problem eftersom barnen får bilden att ta hand om barn är något som kvinnor gör. Det riskerar att begränsa barnens valmöjligheter, eftersom det skapar en norm.
Nu när jag ändå inne på förskolor, så tänkte jag på ett annat exempel på hur ekonomi och jämställdhet hänger ihop. Jag tänker att för att bedriva en bra genuspedagogik krävs det hög personaltäthet. Annars är det lätt att man hamnar i gamla normer. De äldre flickorna får hjälpa de mindre barnen, personalen städar upp efter pojkarna istället för att få dem att ta ansvar osv. När det råder resursbrist tror jag att det är lätt att man väljer den enklaste vägen och det är alltid lättare att följa rådande normer. Avslutningsvis så vill jag poängtera att jag vet att normer och ideal påverkar mycket. Det jag ville lyfta fram med det här inlägget är att normer och ideal inte står för sig själva. De hänger ihop med andra faktorer till exempel ekonomiska och biologiska.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar