Männen springer ifrån kvinnorna på arbetsmarknaden

Enligt SVT är gapet mellan män och kvinnor på arbetsmarknaden det största på 20 år. Sysselsättningsgraden skiljer 5 procentenheter mellan könen. Det är en klyfta som förväntas öka i takt med att konjunkturen förbättras. Lena Liljebäck, biträdande generaldirektör på Arbetsförmedlingen menar att det dels är en utbildningsfråga. Dels att kvinnor i större utsträckning måste söka jobb på hela arbetsmarknaden, tex byggjobb eller industrijobb. Jag tycker definitivt att den segregerade arbetsmarknaden är ett stort problem. Men jag tycker också att det är symptomatiskt att när kvinnor missgynnas så är det något som är "fel" på kvinnorna. De har inte rätt utbildning eller söker fel jobb. De måste anpassa sig, ändra sig. Det är aldrig samma tongångar när vita medelklass män har problem. Då anpassar vi hela samhället efter dem.

Det är djupt problematiskt att individualisera kvinnors lägre representation på arbetsmarknaden. Det är kanske inte så lätt för en kvinna att söka ett jobb inom en mansdominerad bransch. Det finns normer och strukturer som sätter upp hinder. En ensamstående morsa kan inte ta ett byggjobb som kräver att hon bor på annan ort i veckorna. Hon kan inte pendla till industrijobbet i grannkommunen eftersom ungarna inte kan vara på dagis så länge. Hon kanske inte orkar stanna i en mansdominerad bransch där hon ständigt blir motarbetad.

När man fundera lite kring varför gapet har ökat så blir det riktigt skrämmande. Vilka yrken är kvinnodominerade? Vilka jobb har försvunnit? Det är jobb inom samhällets viktigaste verksamheter. Det är jobb inom vård, barnomsorg och utbildning som har försvunnit. Det är någons dementa farmor som blir inlåst ensam om natten. Det är någons unge som inte blir sedd på förskolan.

Ja, vad ska vi gör för att kvinnor och män ska vara lika representerade på arbetsmarknaden? Jag tror det första vi måste göra är att se till att män tar sitt fulla ansvar för det obetalda hemarbetet. Sen måste vi anpassa jobben så att de går att kombinera med familjeliv, till exempel genom sex timmars arbetsdag. Det är också viktigt att arbeta med könsnormer kring yrken. Ingen ska mötas av hinder och fördomar pga sitt kön. Sist men inte minst är det viktigt att satsa på fler jobb inom vård, barnomsorg och utbildning. Det är uppenbart att många av dessa verksamheter lider av kraftig underbemanning.