Män ska inte ha rätt att stoppa en abort!!!

I en debattartikel i folkbladet argumenterar Ola Theander för att den befruktande mannen ska ha rätt att hindra den gravida kvinnan från att genomföra en abort. Jag håller inte med. För mig är det en mycket skrämmande tanke att män ska tillåtas att ha en sån stor makt över kvinnors kroppar. Jag ser flera problem med Theanders argumentation. Det första problemet är att Theander utgår ifrån att det är en rättighet för män att få barn. Det tycker inte jag, varken män eller kvinnor har rätt till barn. Barn kan inte ses som ett medel för att uppfylla vuxnas önskningar och känslor.

Det andra problemet är att Theander reducerar abort till kvinnors rätt att slippa föräldraskapet. Men rätten till abort handlar om så mycket mer. Det handlar om kvinnors rätt till sin egen kropp. Jag har tidigare skrivit om Judith Jarvis Thomsons analogi med en violinist [länk]. Låt oss modifiera hennes exempel en aning. Tänk er att vi har en far till en violinist som är allvarligt sjuk. Det enda sättet att rädda violinisten är om någon lånar ut en njure under nio månader. Fadern har fel blodgrupp och kan inte låna ut sin njure. Har fadern rätt att tvinga en annan människa att låna ut sin njure? Skulle ni vilja bli tvingade att låna ut en njure?

Nu till det sista problemet med Theanders argumentation. Han utgår från att män är utsatta för någon form av orättvisa för att de inte kan få barn på egen hand. Men nu är det faktiskt så att det samma gäller för kvinnor. De har ingen rätt att tvinga sig till mäns spermier. En man har full kontroll över spermierna så länge de är i hans kropp. Han har rätt att avstå från samlag eller använda kondom om han vill "förvägra" kvinnan ett barn.

På några punkter har Theander rätt. Till exempel att män kan ha en precis lika stark barnlängtan som kvinnor och att män kan vara alldeles utmärkta föräldrar. Men det ger inte män rätt att bestämma över kvinnors kroppar!

Naomi Wolf vs. Jaclyn Friedman i Democracy Now

På mitt favorit forum systerskap.nu har jag blivit tipsad om en debatt mellan Naomi Wolf och Jaclyn Friedman angående Assange fallet. Del 1 och Del 2 av debatten finns tillgängliga [här] respektive [här]. Jag blev lite besviken på Naomi Wolf. Jag tycker hon både trivialiserar våldtäkt och skuldbelägger våldtäktsoffer. Men titta och döm själva!

Jättebra initiativ Ung Vänster!!!

Jag läste på Ung Vänsters blogg att de har gett Varat och Varan i hemläxa till Vänsterpartiets ledning. Jag blev så glad när jag läste att Ung Vänster försöker få Vänsterpartiet att ändra ståndpunkt när det gäller surrogatmödraskap. Jag har tidigare skrivit om surrogatmödraskap [här] och [här].

Naomi Wolf och Michael Moore om Julian Assange

Både Naomi Wolf och Michael Moore använder liknande strategier när de argumenterar mot utlämnandet av Assange till Sverige. Deras artiklar kan ni hitta [här] respektive [här].

Både Wolf och Moore har en viktig poäng, men de drar fel slutsatser. De tar upp hur illa ställt det är i Sverige när det gäller antalet våldtäkter, antalet åtal, antalet fällande domar och brister i polisens arbete. Jag skriver helt under på deras bild av hanteringen av våldtäkter i Sverige. Vi i Sverige plågas av vår falska självbild som världens mest jämställda land. Den bilden krackelerar när man läser internationella undersökningar som dessa två, Case closed och Different systems, similiar outcomes?. Oftast hör man röster som förklarar det höga antalet våldtäkter och den dåliga uppklarings procenten med att vi är så upplysta i Sverige, att det är fler kvinnor som vågar anmäla våldtäkter. Det kan kanske förklara en del av statistiken, men knappast hela.

Fallet i Bjästa, tydliggjorde att vi inte är särskilt upplysta! Josefin Brink skriver bra [här] om likheterna mellan Assange fallet och Bjästa. På global nivå har de två anmälande kvinnorna blivit ifrågasatta, förlöjligade och hånade. De som har förlöjligat och hånat kan omöjligen veta om Assange är skyldig eller ej. Det enda sättet att ta reda på om Assange är skyldig är att låta den rättsliga processen ha sin gång. Det är här jag tycker Wolf och Moore drar fel slutsatser. Bara för att det svenska rättssystemet sviker tusentals kvinnor behöver det inte svika två till.

PS

Jag anser att Sverige under inga omständigheter bör utlämna Assange till USA. Regeringen bör också lämna garantier för att han inte kommer utlämnas till USA.

Sexualbrottsutredningen

Nu har jag hunnit titta lite på Sexualbrottsutredningen. Jag har inte läst hela utredningen, den består av över 600 sidor på svårförståelig byråkratsvenska. Men jag tror att jag har fått en hyfsad bild av utredningen. Ni kan läsa hela utredningen [här]. I det här inlägget tänker jag fokusera på de förändringar av lagar som sexualbrottsutredningen föreslår. Sexualbrottsutredningen vill göra en del ändringar för existerande brott och lägga till ett nytt brott: Sexuellt övergrepp.

Förändringar för våldtäkt och sexuellt tvång: Det ska bli förbjudet att inte bara utnyttja människor i hjälplöst tillstånd (tex sovande) utan även att utnyttja människor som har svårt hävda sin sexuella integritet. Det kan röra sig om en person som har blivit flyttad till en okänd plats eller är drogpåverkad i hotfull miljö. Tanken är också att gärningar som föll under sexuellt utnyttjande av person i beroendeställning ska täckas in av ändringarna. Utredningen vill även ändra lagen så att det blir tydligare att det är graden av kränkning i en sexuell handling som ska avgöra om det rör sig om våldtäkt eller sexuellt tvång.

Förändringar för sexuellt ofredande: Det ska tydliggöras i lagen att gärningsmannens avsikt inte ska spela någon roll. Även om gärningsmannen inte har sexuell avsikt, så ska det inte påverka om brottet ska betraktas som sexuellt ofredande. Sen görs en del anpassningar kring till europakonventioner rörande sexuellt ofredande av barn. Bland annat ska lagen explicit uttrycka att det är olagligt att i sexuellt syfte förmå barn att bevittna sexuella handlingar.

Det nya brottet sexuellt övergrepp: Det ska vara brottsligt att utföra en sexuell handling med en person utan dennes tillåtelse. Brottet ska bara användas om gärningen inte faller under våldtäkt eller sexuellt tvång. Max straffet ska vara fyra år.

Jag tycker de förändrings förslag jag sammanfattat ovan är bra. I synnerhet tycker jag att två förslag är väldigt bra. Dels att man vidgar våldtäkt till ett bredare sammanhang där även fall där offret har begränsade möjligheter att hävda sin sexuella integritet betraktas som våldtäkt. Dels att man inför ett nytt brott som innebär att det blir olagligt att genomföra en sexuell handling med en person utan dennes samtycke. Jag har tidigare resonerat om samtycke [här]. Jag är lite kritisk mot begreppet samtycke eftersom det implicit reproducerar föreställningen att män är aktiva och kvinnor passiva. Med andra ord så reproduceras föreställningen att kvinnor ska samtycka till en sexuell handling som män utför. Jag föredrar termen frivilligt deltagande som Madeleine Leijonhufvud har föreslagit.

En sak som jag saknar i Sexualbrottsutredningen är förslag om så kallade "Rape shield" lagar. Alltså lagar som begränsar försvarsadvokaternas möjligheter att ställa förnedrande frågor om klädsel och tidigare sexuell historik.

Sofie Sager

Jag håller på att läsa Kvinnohistorier av Isa Edholm den innehåller flera korta berättelser om både kända och okända kvinnor. Jag fastnade speciellt för Sofie Sagers kamp och levnadsöde. Wikipedia har en förhållandevis lång artikel om henne [här].

Sofie Sager är troligtvis den första kvinnan i Sverige som anmälde ett våldtäktsförsök och vann i rätten. Våldtäktsförsöket ägde rum 1848 och det var hennes hyresvärd Möller som försökte våldta henne. Sager blev anklagad för att vara sinnessjuk under rättegången. En del menade också att att Sager kunde räknas som Möllers piga (män hade laglig rätt att misshandla sina pigor). Trots detta så blev Möller dömd men han fick bara böter. Efter våldtäktsförsöket blev Sager misskrediterad och förlöjligad i pressen. Hon sa själv: "Jag är den första kvinna, som i Sverige offentligen står upp för emancipationen, vilken än ej kunna vara så utbredd, som den i framtiden kommer att bli."

Sager var mycket aktiv i den feministiska kampen först i Sverige och sen i USA (dit hon flyttade 1859). Hon kämpade för kvinnors rätt till utbildning och jämlikhet mellan könen. Hon höll föredrag och skrev flera böcker.

Tips: Amerikansk studie om porr

På mitt favorit forum systerskap.nu blev jag tipsad om en intressant amerikansk studie av porrfilmer. Studien finns tillgänglig [här]. Studien har granskat över 3000 scener i de mest populära porrfilmerna. De har tittat på aggressiva och förnedrande beteenden. Bara 10,2 % procent av scenerna saknade aggressiva och förnedrande beteenden. I aggressiva och förnedrande beteenden inkluderas både fysiska och verbala angrepp. De fysiska angreppen innehöll bland annat slag med öppen handflata och dragning i hår. Bland de verbala angreppen förekom ord som hora, slyna och hynda (bitch). Fysiska angrepp förekom i 88,2% av scenerna och verbala angrepp förekom i 48% av scenerna. Över 90% av de aggressiva och förnedrande beteendena var riktade mot kvinnor.

Den här typen av undersökningar visar på hur vidrig porren är. Det handlar inte om några extrema undantag utan det är mainstream porr. Mainstream porr som reproducera föreställningen att män har rätt förnedra och behandla kvinnor som objekt. Därför är det viktigt att ta avstånd från porr. Boka alltid porrfria hotell och bojkotta filmkanaler som sänder porr!

På föreläsning med Kajsa Ekis Ekman

Ikväll var jag på en jätteinspirerande föreläsning med Kajsa Ekis Ekman. Jag har tidigare tagit upp hennes bok Varat och Varan [här]. Kvällens föreläsning har delvis ändrat min syn på surrogatmödraskap. Jag har tidigare skrivit om surrogatmödraskap [här]. Jag har alltid varit mot kommersiellt surrogatmödraskap och en aning ambivalent till altruistiskt surrogatmödraskap. Jag har främst varit obekväm med hur behovet av altruistiskt surrogatmödraskap har motiverats i debatten. Motivet har varit att (homosexuella) män har rätt till barn, rätt till att använda kvinnor som medel. Jag var dock fortvarande öppen för att tillåta altruistiskt surrogatmödraskap. Efter Kajsa Ekis Ekmans övertygande argumentation i kväll anser jag att det inte ska vara tillåtet med altruistiskt surrogatmödraskap.

Ekis Ekman hade flera argument mot altruistiskt surrogatmödraskap både teoretiska och pragmatiska. I länder där det är tillåtet med altruistiskt surrogatmödraskap är det också vanligare att "hyra" surrogatmödrar i fattiga länder som Indien. I England där altruistiskt surrogatmödraskap är tillåtet, finns det inte tillräckligt med frivilliga kvinnor därför är det vanligt att det förekommer svartbetalning i form av dyra gåvor och resor. Ett annat argument är att en moder lär känna sitt barn innan förlossningen. De flesta skulle tycka att det är absurt att ge bort en tre månaders bebis. Vad är det för skillnad på att ge bort ett barn innan förlossningen?

Skälen till min tidigare ambivalens kring altruistiskt surrogatmödraskap är mest känslomässiga. Som man känner jag mig väldigt obekväm med att sätta restriktioner för hur kvinnor får använda sina kroppar. Däremot har jag inga problem med att begränsa mäns rätt att använda kvinnors kroppar. Därför vill jag ha en lagstiftning kring surrogatmödraskap som liknar sexköpslagen. Bara beställaren (oavsett om pengar har varit inblandade eller ej) ska kriminaliseras. Det ska inte vara olagligt att vara surrogatmoder bara att anlita en. Det handlar inte om filosofiskt hårklyveri för att jag ska känna mig bekväm utan jag är övertygad om att det är den lösningen som ger starkast skydd för kvinnor.

Hundra män ingen dömd

Jag såg Uppdrag granskning från i onsdags på SVT play. Jag hade hört talats om fallet med den fjortonåriga flickan som sålts till hundra män. Det jag inte visste var hur grovt myndigheterna har misskött fallet. Socialtjänsten ingrep inte trots att de fick anmälningar från skolan, flickans pappa mfl. När flickans familjehem polisanmäler händelserna, så hanteras fallet av en ensam utredare som inte är färdigutbildad. Man gör flera misstag. De enda som döms är hallickarna, två tonårsflickor. Den tredje hallicken en man kunde inte dömas och ingen av de hundra sexköpande kunde dömas. Detta trots att flickan kunde peka ut några få torskar och att hallickarna hade haft telefonkontakt med de flesta av torskarna.

Jag tycker att det är beklämmande att så många som hundra män har köpt sex av en underårig flicka. Var det ingen som noterade att hon var underårig? Var det ingen som frågade hur hon mådde? Det som är ännu mer skrämmande är att flickan förmodligen har blivit erbjuden till ännu fler män. Män som har tackat nej, men inte gjort något för att stoppa handeln med flickan.

Varför ansåg hundra män att de hade rätt att utnyttja henne? Hur kunde så kallt bortse från ett barns rättigheter? Varför ansåg inte myndigheterna att hon var värd att lägga tillräckligt med resurser på? Var det hennes kön, att hon tillhör en etnisk minoritet eller att hon kom från en socialt utsatt bakgrund? Det gör ont att vi lever i en sådan rasistisk och patriarkal värld.

Intersektionalitet

I ett tidigare inlägg om Patricia Collins Black Feminist Thought lovade jag att skriva mer om begreppet intersektionalitet. Intersektionalitets teori är ett komplext begrepp som har sina rötter inom sociologi och feminism. Teorin uppstod inom radikala grupper på 60- och 70-talet. Det är snarare ett verktyg än en komplett teori. Det är ett verktyg för att förstå hur olika förtryck och underordningar samverkar. Det kan handla om kön, etnicitet, sexuell läggning osv. Själva begreppet intersektionalitet myntades inte förrän 1989 av Kimberlé Williams Crenshaw. Crenshaw använde intersektionalitet för att beskriva svarta kvinnors underordning. Hon menade att det inte räckte med beskriva det förtryck svarta kvinnor utsätts för som summan av rasism och kvinnoförtryck. Utan det handlar om en sammanflätning av olika förtryck. Det var ingen ny idé, utan de tankarna har funnits inom svart feminism länge. Patricia Hill Collins använde initialt begreppet Black Feminist Thought för att uttrycka samma sak. Collins övergick senare till att använda begreppet intersektionalitet. Hon är förmodligen den som har gjort mest för att popularisera begreppet intersektionalitet.

Ett komplext och lite löst definierat begrepp som intersektionalitet öppnar upp för många tolkningar. De flesta tolkningar rör sig på skalan från "modern" till postmodern, eller om man så vill från rigid till flummig. De "moderna" tolkningarna innebär att man inser att det finns sociala kategorier såsom kön och klass. Ofta menar de "moderna" tolkningarna att det finns en materiell bas bakom kategorierna. Utgångspunkten blir att utifrån kategorierna beskriva det sammanflätade förtrycket. De postmoderna tolkningarna går ut på att ifrågasätta kategorierna. De menar att kategorierna bara är ett "påhitt" av samhället och för att stoppa förtrycket behöver man lösa upp kategorierna.

Personligen har jag lite svårt för de postmoderna tolkningarna av intersektionalitet. Jag ligger betydligt närmre de "moderna" tolkningarna även om jag inser att kategorierna är förenklingar. Jag gillar de "moderna" tolkningarna av intersektionalitet eftersom de erbjuder en medelväg mellan modernism och postmodernism. De är ett alternativ till de binära motsatspar som förekommer inom modernismen, såsom arbetare och kapitalist. Tex kan vi få en kvinna från arbetarklassen med funktionshinder istället för "bara" en arbetare. Det erbjuder möjligheten att få en mer komplex bild av verkligheten utan att ge avkall på möjligheten att göra generaliseringar och dra slutsatser.

PS

Om ni vill läsa mer om intersektionalitet kan jag tipsa om boken: Intersektionalitet av Paulina de los Reyes och Diana Mulinari (ISBN 9147074779)

Mona Sahlins avgång

Jag har alltid varit lite skeptisk till Vänsterpartiets deltagande i det rödgröna samarbetet. Främst på grund av att Socialdemokraterna står för långt åt höger. Men trots detta så var Mona Sahlin min statsministerkandidat. Under valrörelsen hade jag stora förhoppningar på att Sahlin skulle bli den första kvinnan som erövrade statsministerposten. För det är jävligt pinsamt att vi sen demokratins införande 1921 bara har haft manliga statsministrar. Det är mycket i den politik som Sahlin representerar som jag är djupt kritisk mot. Men Sahlin är enligt mitt tycke en av Sveriges skickligaste debattörer och en mycket kompetent ledare.

Nu gäller det bara att Socialdemokraterna har modet att utse ännu en kvinna till posten som partiledare. Nu är jag som bekant inte sosse, men om jag fick vara med och bestämma skulle jag gärna se Veronica Palm som Sahlins efterträdare.

Tips: En gammal artikel i Kvinnovetenskaplig Tidskrift om prostitutionsfrågan

Jag blev tipsad om en intressant artikel på det utmärkta forumet Systerskap - Feminist community. Artikeln som skrevs av Hanna Olsson är publicerad i Kvinnovetenskaplig Tidskrift nummer 4/2006. Artikeln finns tillgänglig online [här].

Olsson går igenom hur vi gick från 60-talets krav på att liberalisera prostitutionslagstiftningen till sexköpslagen i slutet av 90-talet. Artikeln tar upp viktiga utredningar och viktiga händelser såsom Geijeraffären och kvinnojoursrörelsens ökade politiska inflytande. Den lyfter också fram hur ett könsmaktsperspektiv växer fram under 80- och 90-talet i utredningar och politiska debatter. Olsson går också in på att hora-madonna dikotomin har luckrats upp en aning. Prostituerade kvinnor betraktats som människor, en syster,dotter eller mamma. Läs gärna artikeln, den visar att hård feministisk kamp gör skillnad.

Black Feminist Thought

Jag har nyligen läst Black Feminist Thought av Patricia Hill Collins. Även om inte Collins använder ordet intersektionalitet, så genomsyras Black Feminst Thought av ett intersektionellt perspektiv. Intersektionalitet är ett verktyg för att förstå hur olika typer av förtryck samverkar. Det kan handla tex om att en människa blir utsatt för diskriminering pga etnicitet, kön och sexuelläggning. Det handlar inte om ett simpelt adderande av förtryck, utan det handlar om att förtrycken sammanflätas. Jag återkommer med en utförligare beskrivning av intersektionalitet i ett framtida inlägg.

Collins framställer Svartfeminism som en enhetlig rörelse. Hon tillstår att den bilden inte är riktigt sann men hon överlåter beskrivningen av skillnader och motsättningar till framtida verk. Hon beskriver tankegodset inom svartfeminism genom att hänvisa till akademiker, poesi, musik, munliga traditioner och afroamerikanska kvinnors levnadsöden. Collins återkommer många gånger till den legendariska feministen och antislaveri kämpen Sojourner Truth. I ett av hennes klassiska tal Ain't I a woman från 1851 tydliggör hon skillnaden i livsvillkor: "That man over there says that women need to be helped into carriages, and lifted over ditches, and to have the best place everywhere. Nobody ever helps me into carriages, or over mudpuddles, or gives me any best place! And ain't I a woman? Look at me! Look at my arm! I have ploughed and planted, and gathered into barns, and no man could head me! And ain't I a woman? I could work as much and eat as much as a man – when I could get it – and bear the lash as well! ". Det är citatet fullständigt krossar bilden (dåtidens) vita medelklass män hade av kvinnor som svaga och hjälplösa.

Collins trycker mycket på de kunskapsteoretiska bidrag svartfeminism ger. Afroamerikanska kvinnors "situerade" kunskap sticker hål på vita (amerikanska) mäns syn på kärnfamiljen med mannen som familjens överhuvud och kvinnan som hemmafru. Afroamerikanska kvinnor har alltid yrkesarbetat och de har ofta varit familjens överhuvud då de varit ensamstående mödrar. Collins lyfter även fram att afroamerikanska kvinnor har delvis skilda intressen i förhållande till vita medelklass kvinnor.

Black Feminist Thought är relativt lätt läst, tyvärr så finns den så vitt jag vet inte på svenska. Jag tycker att den erbjöd många intressanta tankar och insikter rörande feminism och rasism. Fokus ligger nästan uteslutande på USA om man vill läsa en bok på ett liknade tema men med ett globalt perspektiv kan jag rekommendera Feminism utan gränser.

Tips: På tal om prostitution

Kvinnofronten har gett ut foldern På tal om prostitution. Det är en lättläst och mycket läsvärd folder som pressenterar många starka argument mot prostitution.

Mäns problem och feminism

Anders Kilander lyfter ett mycket angeläget problem i en debattartikel i Expressen. Han tar upp mäns överpresentation i självmordsstatistiken. Han kopplar samman överrepresentationen med tabut för män att visa svaghet. Dock gör han misstaget att beskylla bland annat feminismen för att upprätthålla machoidealet att män inte får visa svaghet. Såvitt jag känner till har alla inriktningar av feminismen inklusive radikalfeminismen sen långtid lyft upp de problem manligheten genererar för både män och kvinnor.

Låt oss börja med att definiera vad feminism är för någonting. Feminism är främst en befrielserörelse för kvinnor. En rörelse med teorier för att förstå mäns förtryck av kvinnor. En rörelse med strategier för att uppnå jämställdhet. Lika lite som den antirasistiskarörelsen syftar till att lösa problemen med global uppvärmning. Lika lite syftar feminismen till att lösa mäns problem. Med det sagt tror jag feminismen har den positiva bieffekten att den bidrar till att bredda mansrollen och förbättra livet för det stora flertalet av män.

Både aktivister och forskare har använt feministisk analys för att identifiera problem med manligheten och hitta vägar ur problemen. I The End of Manhood: A Book for Men of Conscience har radikalfeministen John Stoltenberg utifrån feminismen beskrivit strategier för hur män kan få bättre relationer till kvinnor, andra män och till barn. The End of Manhood kan i det närmaste beskrivas som en feministisk självhjälpsbok för män. Ett viktigt tema i boken är mäns rädsla för andra män. Ett tema som jag kommer återkomma till lite längre ned. Först tänkte jag nämna två forskare som använder feminismen för att dissekera manligheten. Nämligen Raewyn Connel och Michael Kimmel. Raewyn Connel är en av förgrundsgestalterna inom kritisk maskulinitetsforsking, jag har skrivit mer om henne [här]. Michael Kimmel är en annan välkänd maskulinitetsforskare han har bland annat skrivit den mycket läsvärda Guyland. Den är baserad på intervjuer med 400 killar och belyser destruktiva beteenden hos unga män.

Nu åter till mäns rädsla för andra män. Låt oss börja med att diskutera patriarkatet. Patriarkatet bygger på isärhållande av könen och mäns överordning. Därför är det en katastrof för män att associeras med det som är feminint kodat. Män får inte associeras med svaghet, maktlöshet, ömhet och fysisk närhet till andra män. När associationen sker hänger orden "jävla fjolla" eller "bögjävel" i luften. Därför blir det viktigt för män att inför kvinnor men framförallt inför andra män att distansera sig från allt som är feminint kodat. Det kan få katastrofala konsekvenser såsom mäns våld mot kvinnor, mäns våld mot män eller oförmågan att söka hjälp när man mår dåligt. Det är mäns rädsla inför att bli utesluten ur den manliga gemenskapen, att andra män ska betrakta dem som fjollor som ställer till det.

Hur löser vi det här? Det är enkelt det är bara att krossa patriarkatet :-). Skämt åsido, så handlar det om att särhållandet av könen måste upphöra. Mäns överordning måste upphöra. Det måste bli lika självklart för en man att blir florist som det är för en kvinna att bli läkare. Vi män måste våga förkasta manligheten. Vi måste våga visa ömhet, svaghet och maktlöshet. Vi måste avstå makt. Det är inte lätt. Det är långtifrån alltid jag vågar. Det beror hur trygg jag känner mig och dagsformen på självkänslan. Vågar du?

PS

Unni Drougge har skrivit ett mycket läsvärt svar till Kilanders artikel. Drougges artikel finns [här].

Backlash

Jag kommer ihåg när jag läste Susan Faludis Backlash första gången. Det var i slutet av 1990-talet, jag tänkte då att Backlash beskrev ett historiskt fenomen. Då kändes det som feminismen höll på att segra. Men tänk så fel jag hade, för sen kom könskriget och feminismen trängdes undan från det offentliga samtalet. Tyvärr så är Backlash fortfarande aktuell. Många av de anklagelser mot feminismen som Faludi bemöter har dykt upp igen. Då och då dyker det artiklar som hyllar hemmafru idealet och beskyller feminismen för att kvinnor mår dåligt p.g.a att de inte hinner med barnen. Såna beskyllningar blir löjliga, feminister kämpar både för att föräldrar ska få mer tid för sina barn (t.ex sex-timmars arbetsdag) och att fäder ska ta sitt fulla ansvar (t.ex kvoterad föräldraförsäkring). Skulden bör läggas där den hör hemma dvs hos kapitalismen och patriarkatet.

Samtycke?

Jag är själv lite osäker på vad jag tycker om en samtyckesbaserad våldtäktslagstiftning. Jag tänker bara föra ett resonemang för att visa på att frågan inte är helt enkel. Bland annat Vänsterpartiet och ROKS är positiva till en samtyckesbaserad lagstiftning. Medan Kvinnofronten är negativa.

Innebär samtyckeslagstiftning omvänd bevisbörda? Nej jag tror inte det är rimligt att kräva av mannen att han ska bevisa att samtycke förelåg. Grunden för en modern rättsstat är att man är oskyldig till att motsatsen har bevisats. Därför blir det upp till rätten att bedöma om samtycke förelåg. Det kan fortfarande ha positiva effekter. Till exempel kan polisen i förhör fråga hur mannen har försäkrat sig om samtycke och om han inte kan svara kan det användas mot honom i rätten. Lagstiftningen kan även ha positiva normerande effekter, normen i samhället blir att båda parter försäkrar sig om ömsesidigt samtycke.

Sen finns det en del frågetecken kring samtyckesbaserad lagstiftning. Hur länge är samtycket giltigt? Om våldtäktsoffret har gått med på en förnedrande behandling initialt men ångra sig under akten kan det då användas mot hen? Eventuellt kan fokus flyttas till offrets beteende för att avgöra huruvida samtycket har upphört eller ej. Med en vålds och tvångsbaserad lagstiftning hamnar kanske fokus på förövaren istället. Det kan i vissa fall även vara svårt att avgöra om samtycket avgivits frivilligt. En kvinna som lever i en misshandelsrelation kanske ger sitt samtycke på grund av rädsla för att bli slagen. En mer teoretisk invändning är att en samtyckeslagstiftning implicit cementerar förställningen om män som aktiva och kvinnor som passiva. Kvinnor förväntas samtycka till en handling som utförs av en man.

Innan jag hade fördjupat mig i kvinnofrontens syn så var jag odelat positiv till samtyckesbaserad lagstiftning. Nu är jag lite mer osäker, jag tycker fortfarande krav på samtycke bör vara basen i lagstiftningen. Det bör dock gå att döma mannen om han använt våld och hot även om samtyckes har getts. Kvinnofronten menar att även en sådan kombination innebär risker. Jag tror dock att om man jobbar aktivt med tillämpningen kan en sådan kombinationslagstiftning innebära att fler förövare döms. Men mycket hänger på tillämpningen av lagen, om lagens intention inte följs spelar det ingen roll hur lagen ser ut. Därför är det viktigt att arbeta med genusmedvetenheten inom polis, åklagarmyndigheter och domstolar.

När rätten ska bedöma om samtycke förelåg kan det finnas en ökad risk att försvarsadvokater tar upp offrets klädsel och sexuella historik. För att undvika det anser jag att vi bör införa mycket hårda "Rape shield" lagar. Det ska helt enkelt vara olagligt att ta upp offrets klädsel och sexuella historik.

Tips: http://systerskap.nu/

Jag vill bara tipsa om Systerskap - Feminist community ett nytt feministiskt forum.

1462 dagar kvar

Sov knappt alls i natt, blev så bedrövad av valresultatet. Visst var jag medveten om opinionsundersökningarna men jag hoppades på rödgrön seger ändå. Jag hoppades på en riksdag utan Sverigedemokraterna. Nu är realiteten här, vi har rasister i riksdagen och ytterligare 4 år med borgerligt styre. Det gör ont, men det är bara att bita ihop och kämpa vidare.

Vi har 1462 dagar på oss för att sparka ut Reinfeldt ur rosenbad och Åkesson ur riksdagen. Det är en kamp vi måste föra vid köksbordet, på fikarasten, på torg och i folkvalda församlingar. Gå med i Vänsterpartiet, gå med i en antirasistisk demonstration och ställ upp för dina medmänniskor som riskerar att utförsäkras. Kom ihåg att vi alla är lika värda! Nu gäller det bara att få resten av Sverige att inse det!

RÖSTA PÅ VÄNSTERPARTIET!!!

Jag älskar valdagen, det är då jag får möjlighet att påverka. Det är också då våra röster tillmäts samma värde. Det spelar ingen roll om man är hetro eller homo, kvinna eller man, invandrare eller svensk, sjukpensionär eller miljonär. Vi tillmäts bara samma värde en dag var fjärde år. Jag tycker varje dag borde vara som valdagen, därför röstar jag på Vänsterpartiet.

Vänsterpartiet driver en politik för att minska klyftorna och för att hålla ihop samhället. Vänsterpartiet satsar på de som har det sämst, de som är mest utsatta. Vi vill höja underhållsbidragen för ensamstående föräldrar. Vi kämpar för rätten till heltid, rätten till tillsvidareanställning och för rätten att känna tryggheten när man förlorar jobbet. Vänsterparitet vill tillsammans med de andra rödgröna höja a-kassan och sänka avgifterna. Vi vill också att man ska känna sig trygg när man blir sjuk. Vi vill ta bort tidgränsen för sjukskrivning. Vi vill att man ska få vara sjukskriven så länge man är sjuk.

Vi i Vänsterpartiet håller den feministiska fanan högt, vi kämpar hårt för jämställdheten. Vi vill ha en individualiserad föräldraförsäkring för att pappor ska ta fullt ansvar för sina barn. Vänsterpartiet kämpar för kvinnors rätt till sina egna kroppar. Runt om i Sverige kämpar vi för att kvinnojourerna ska få mer pengar, att gymnasietjejer ska få rätten att lära sig feministiskt självförsvar på skoltid och att kommunen ska boka porrfria hotell. I riksdagen och europaparlamentet kämpar vi mot trafficking och prostitution. Till exempel vill vi skärpa sexköpslagen, det ska vara hårdare straff för män som tar sig rätten att köpa kvinnor.

Vill du att varje dag ska vara som valdagen? Vill du att allas röst ska höras lika starkt varje dag? Vill du ha ett samhälle utan klyftor? Då ska du rösta på Vänsterpartiet!

SKÄRPNING VÄNSTERPARTIET!!!

Jag har alltid varit stolt över att vara medlem i Vänsterpartiet. Idag skäms jag dock, bara 36% av Väntepartiets kommunstyrelseledamöter är kvinnor enligt Rapport. Det är klart att jag har varit medveten om att det finns patriarkala strukturer även i Vänsterpartiet. Det finns det i alla organisationer där män ingår. Men jag hade ändå trott att vi var lite medvetnare, lite bättre. Jag tycker att det är riktigt pinsamt att vi är sämre än sossarna och miljöpartiet.

Sen finns det ljusglimtar, här i Norrköping är Vänsterpartiets enda Kommunalråd kvinna. De fyra första kommunfullmäktige kandidaterna är kvinnor.

Vad ska vi göra åt eländet? Jag tror att vi måste fokusera på det internfeministiska arbetet. Vi måste ha en ordentlig diskussion för att synliggöra manliga maktstrukturer. Sen räcker det inte med att diskutera, det måste till konkreta åtgärder. Mitt förslag är att kvotera alla heltidsarvoderade uppdrag på distriktsnivå. Av alla heltidsarvoderade uppdrag inom partiet, kommuner och landstinget ska minst 50% tillfalla kvinnor.

Sen vill jag slippa höra det vanliga tjafset att det inte finns några kvinnor som vill ställa upp. Alla vi män i Vänsterpartiet (i synnerhet ni på ledande positioner) bör fråga oss hur vi kan ändra vårt beteende så att fler kvinnor kommer fram. Det är dags att vi män engagerar oss ordentligt i det internfeministiska arbetet!!!

Marxistisk Feminism

I många av mina tidigare inlägg, bland annat [här] och [här], har jag tagit upp hur marxismen har inspirerat feministiska teoretiker. Oftast är det historiematerialismen som används som utgångspunkt för att skapa ett feministiskt ramverk för att förstå mäns förtryck av kvinnor. Dock är det inte bara historiematerialismen som används, utan även Marxs alienations teorier är intressanta ur feministiskt perspektiv. Ett färskt exempel är Kajsa Ekis Ekmans Varat och Varan som behandlar prostitution och surrogatmödraskap.

Vi kan se hur många former av förtryck har gått från att upprätthållas genom våld och direkt tvång till att osynliggöras bakom ekonomiska relationer. Imperialismen har ändrat form sedan många koloniserade länder har frigjort sig. Nu sker kontrollen via IMF och andra institutioner. Direkt kontroll har ersatts med indirekt kontroll. Detta har också skett inom kapitalismen den livegne har ersatts av den "fria" arbetaren.

I de flesta demokratiska länder har kvinnor formellt samma rättigheter som män. Där kvinnan förut var mannens livegna är hon nu "fri". Mäns makt är indirekt och osynliggjord. Det är denna process som Ekis Ekman beskriver på ett mycket pedagogiskt sätt. Hon använder Lukács begrepp reifikation för att analysera prostitution och surrogatmödraskap. Reifikation betyder sak-i-fiering. Det beskriver ett tillstånd där människan distanseras från ekonomi och produktion. Dessa aktiviteter ses som någonting som ligger utanför människan. Inom prostitutionen är det sexualiteten som är varan. Sexualiteten läggs utanför människan. Den prostituerade beskrivs som en smart entreprenör som erbjuder sin vara på marknaden. På detta sätt osynliggörs mäns förtryck av kvinnor.

Reifikationen har långt mer traumatiska effekter för den prostituerade än för arbetaren. Arbetaren alieneras från sitt skapande medan den prostituerade alieneras från sin kropp och själ. Ekis Ekman beskriver de strategier prostituerade använder för att skilja på självet och det de säljer, t.e.x. att torskarna inte får kyssa dem. Hon tar också upp att torskarna vill ha en så "äkta" upplevelse som möjligt, de vill att det ska vara som en vanlig date. Med andra ord de sexköpande männen vill inte kännas vid sitt egna maktutövande. Det har allvarliga konsekvenser för prostituerade, de tvingas bjuda ut mer och mer av sin person. De blir alienerade från en större del av sig själva.

Varat och Varan innehåller mycket mer än resonemang baserat på marxistiska teorier. Den innehåller en kritisk granskning av prostitutionslobbyn och industrin kring surrogatmödraskap. Vidare är den lättläst, teorin belyser alltid de fenomen Ekis Ekman belyser. Varat och Varan är definitivt en framtida feministisk klassiker.

DET ÄR MÄN SOM VÅLDTAR!!!

Häromdagen presenterade ett välkänt rasistiskt parti (jag tänker inte bevärdiga dem med att nämna partiets namn) sin undersökning av våldtäktsdomar. De har undersökt 114 våldtäktsdomar och hävdar att 48% av dem har begåtts av invandrare. Här är det viktigt att inse att det rör sig om ca 50 personer av ca en miljon invandrare. Sen är det viktigt att komma ihåg att det finns ett stort mörkertal när gäller våldtäkter, många anmäls inte. Ännu färre leder till fällande dom. Jag är säker på det finns många "blonda helylle" killar som våldtar sina flickvänner och slipper undan. De slipper undan på grund av myten om den "svartmuskiga" typen som lurar i buskarna. Det finns stark empiri som visar på att de flesta våldtäkter begås av en man som har en relation till offret.

Det spekuleras ofta kring olika egenskaper hos våldtäktsmän. Är han kanske störd? Tillhör han kanske en främmande kultur? Det glöms lätt bort att den gemensamma nämnaren är att han just är en man. Kulturen han ingår i är inte främmande. Det är en världsomspännande kultur. Det är en patriarkal kultur. Kampen mot våldtäkter är kampen mot patriarkatet!!!

Bra debattartikel i NT om femnistisk kulturpolitik

I fredagens NT var det en bra debattartikel om att det är viktigt att ha "genusglasögon" när man fattar beslut om resurser. Jag kunde inte hitta artikeln online på NTs hemsida men den finns återgiven på Vänsterpartiets lokala hemsida [här].

PS

Apropå genusglasögon titta gärna på den [här] mycket roliga bloggen.

Uppdatering om Mira

Nu är Nyköpings kommun färdig med upphandlingen av kvinnojoursverksamheten. Den gick till stiftelsen OLA [länk]. Jag har inga ingående kunskaper om stiftelsen annat än det jag läst på deras hemsida. Det är en nystartad stiftelse som är inriktad på vård av missbrukare. Jag tycker att det mycket oansvarigt av den borgerliga majoriteten i Nyköping att överlåta en så viktig verksamhet till en ny startad stiftelse som saknar erfarenheter av att jobba med våldsutsatta kvinnor. Kvinnojouren Mira har 28 års erfarenhet av bemöta kvinnor som drabbats av mäns våld. Vore det inte bättre att de fick fortsatt stöd? Sen kunde kommunen upphandla separat stöd till missbrukande kvinnor. För jag tycker att det är ytterst olämpligt att man blandar skyddsbehövande barn med aktiva missbrukare.

PS

Om ni vill visa ert stöd för MIRA gå gärna med i följande Facebook grupp.

Ståndpunktsfeminism

I ett tidigare inlägg om Postkolonial feminism nämnde jag ståndpunktsfeminism. Ståndpunktsfeminism är inte en inriktning, såsom socialistisk feminism eller radikalfeminism. Utan det är ett kunskapsteoretiskt perspektiv, som behandlar vem som har bäst förutsättningar att vinna kunskap om det patriarkala förtrycket. Tanken är att kvinnor och mäns skilda levnadsvillkor gör att kvinnor har en privilegierad kunskapsposition. De har helt enkelt bättre möjligheter att vinna kunskap om patriarkatet.

Inspirationen till ståndpunktsfeminismen kommer från marxismen. Inom marxismen, så har proletariatet en större möjlighet än kapitalisterna att se de negativa konsekvenserna av kapitalismen. Det är också proletariatet som äger förmågan att förändra samhället. Det ligger helt i linje med ståndpunktsfeminismen. Man byter bara ut proletariatet mot kvinnor och kapitalisterna mot män. En av grundarna till ståndpunktsfeminismen är Nancy Hartsock. Hartsock skissar på en feministisk materialism där det könsuppdelade arbetet tar väldigt stor plats. För att förklara att kvinnors privilegierade kunskapsposition eller kanske snarare mäns bristande förmåga att se patriarkatets konsekvenser använder Hartsock psykoanalysen. Jag är allmänt lite skeptisk till psykoanalys men jag tycker att ståndpunktsfeminismen klarar sig bra även utan psykoanalysen som förklaringsmodell. Om nu kvinnor har en privilegierad kunskaps position, varför är inte alla kvinnor feminister? Hartsocks svar på den frågan är att mäns hegemoniska världsbild påverkar/påtvingas kvinnor. Jämför med hur kapitalisternas världsbild dominerar, privatiseringar och lägre skatter framställs som lösningen på allt.

En kritik som oftast riktas mot ståndpunktsfeminismen är att den antar att alla kvinnor har en gemensam upplevelse av förtryck och liknande levnadsförhållanden. Givetvis är det så att kvinnor i olika länder, klasser och tidsåldrar drabbas av olika former av mäns förtryck. Den upplevelse som är gemensam för alla kvinnor är att de lever i samhällen där kvinnor som grupp är underordnade män som grupp. Jag tror att det är den upplevelsen som är mest relevant för ståndpunktsfeminismens argumentation. Sen tycker att det finns mycket empiriskt stöd för ståndpunktsfeminismen. Till exempel är det kvinnor som startar kvinnojourer och de flesta genusvetarna är kvinnor.

Nu kan man fråga sig varför vi ska bry oss om något så teoretiskt som kunskapsteori. Är det inte en fråga för akademikerna? Jag tycker inte det. Det är en fråga om makt och tolkningsföreträde. Det handlar om att kvinnor har tolkningsföreträde när det gäller patriarkalt förtryck oavsett om det handlar om vardagsliv, föreningsliv eller arbetsliv.

Innebär ståndpunktsfeminismen att det är omöjligt för män att vinna kunskap om patriarkatet? Nja det finns delade meningar om det. Själv tror jag att det är möjligt, annars skulle jag inte bedriva den här bloggen. Dock tror jag att det är viktigt för mig och andra feministiska män att komma ihåg att våra feministiska systrar har tolkningsföreträde.

PS

Om ni vill läsa mer om ståndpunktsfeminism kan jag rekommendera antologin: The Feminist Standpoint Theory Reader: Intellectual and Political Controversies (9780415945011) red Sandra Harding

Tips: Rapport från ROKS om Grov kvinnofridskränkning

I samband med Almedals-veckan släppte ROKS en rapport som utvärderar brottet Grov kvinnofridskränkning. Rapporten finns tillgänglig [här]. Brottet Grov kvinnofridskränkning har funnits i tio år. Tanken med lagen var att den skulle synliggöra mäns våld mot kvinnor och att den skulle vara bättre anpassad till hur männen utövar makt och våld. Brottet Grov kvinnofridskränkning tar hänsyn till att våldet sker vid upprepande tillfällen.

Rapporten riktar kritik mot både lagens utformning och dess tillämpning. I dagens lagstiftning är Grov kvinnofridskränkning placerat som en specialisering av Grov fridskränkning. Enligt rapporten så osynliggör det mäns våld mot kvinnor eftersom det ger intrycket att Grov fridskränkning är det normala och Grov kvinnofridskränkning är det avvikande. Rapporten riktar främst kritik mot att tillämpningen av lagen saknar könsmaktsperspektiv.

Surrogatmödraskap och Vänsterpartiet

Vänsterpartiet har nyligen tagit ställning för surrogatmödraskap [länk]. Enligt artikeln i Flamman handlar det om så kallat altruistiskt surrogatmödraskap. Det innebär så vitt jag förstår att det blir förbjudet att betala någon för att bli surrogatmoder. Dock tror jag att det innebär att det är tillåtet att kompensera surrogatmodern för utlägg kopplat till graviditeten.

Jag tycker att det är bra att surrogatmödraskap regleras i lag. Men jag tycker att det är en komplex fråga, där man måste ta hänsyn till att fattiga kvinnor kan exploateras. Även om lagen bara tillåter altruistiskt surrogatmödraskap så finns det en risk att det betalas svarta pengar under bordet. Samtidigt tycker jag att det handlar om kvinnors rätt till sina kroppar. Om de vill föda någon annans barn ska de ha rätt att göra det.

Det är dock viktigt att lagstiftningen förhindra att kvinnor tvingas in i surrogatmödraskap på grund av fattigdom. Eventuellt kan man tänka sig att använda sig av samma modell som i sexköpslagen. Med andra ord det blir olagligt att betala någon för att bli surrogatmoder men lagligt att emot pengar för att bära någon annans barn.

Det är också viktigt att lagstiftningen garanterar kvinnor suverän rätt till sin kropp. Surrogatmodern ska ha full frihet att avbryta graviditeten utan konsekvenser. De framtida föräldrarna ska inte ha någon rätt att ställa några krav på surrogatmoderns leverne, såsom rökning, alkohol eller dylikt. Om surrogatmodern vill behålla barnet ska hon ha rätt till det. Dock ska inte de framtida föräldrarna ha någon rätt att ändra sig. Surrogatmodern ska inte ha någon skyldighet att ta hand om barnet. Det är en skyldighet som faller helt på de framtida föräldrarna.

Jag tycker att lagstiftningen ska vara centrerad kring kvinnors rätt att bli surrogatmödrar och inte om ofrivilligt barnlösas rätt att bli föräldrar. Det är ingen rättighet att få barn. Än mindre har man rätt att kräva tillgång till en annan människas kropp för att bli förälder. Därför är det är viktigt att lagen har fokus på kvinnors rätt att bli surrogatmödrar och inget annat.

Kvinnojouren Mira i Nyköping

I 28 år har kvinnojouren Mira i Nyköping hjälpt och stöttat kvinnor som har blivit utsatta för våld av män. Nu ställer dock den borgerliga majoriteten i Nyköping till med stora problem för Mira [Länk]. Dels vräker de Mira utan att anordna med ersättningslokaler. Dels drar de tillbaka stödet för Mira för att upphandla kvinnojours verksamheten. I upphandlingen ställer kommunen krav på att även ge stöd åt missbrukande kvinnor och våldsutsatta män. Att blanda män och kvinnor på ett skyddat boende kan innebära att en del kvinnor drar sig för att söka hjälp. Sen är det ingen vidare bra idé att blanda aktiva missbrukare med barn.

Även den mest högervridna nyliberalen borde tycka att samhället ska skydda sina medborgare från våld. Varför förstör man för en väl fungerade kvinnojour som Mira? Varför vill man lägga ut skyddet av våldsutsatta kvinnor på ett kommersiellt företag? Sunt förnuft säger att en ideell organisation med 28-års erfarenhet har bättre förutsättningar för att ta hand om våldsutsatta kvinnor.

Postkolonial feminism

Jag har tidigare skrivit att jag har hyst en viss aversion mot allting som har prefixet post. Men jag får nog modifiera mitt ställningstagande efter att ha läst Feminism utan gränser av Chandra Talpade Mohanty. Jag har alltid haft lite svårt att skilja alla post-varianter från varandra. Vad är det egentlig för skillnad på postmodernism och poststrukturalism? Om jag tolkar Mohanty rätt så är hon kritisk mot postmodernism. Hon menar att den fastnar i relativism och lägger för storvikt vid identiteter utan koppling till maktstrukturer. Hon tar dock fasta på den kritik som postmodernismen har riktat mot att feminismen utgår från en vit västerländsk medelklass kvinna. Hursomhelst, tycker jag att Mohantys postkoloniala feminism innehåller många intressanta resonemang kring feminism, kolonialism, rasism och kapitalism.

Det är alltid svårt göra en text rättvisa genom att sammanfatta den på ett par rader. Det är särskilt svårt med Feminism utan gränser. Den innehåller så många intressanta perspektiv och resonemang. Men jag ska försöka att redogöra för huvuddragen. Mohantys röda tråd är kritiken mot den falska universaliseringen den "vita" feminismen gör utifrån positionen västerländsk medelklass kvinna. Hon vänder sig mot att den "vita" feminismen ofta betraktar kvinnor från tredje världen som "den andre". Hon menar att den "vita" feminismen ofta "klumpar ihop" kvinnor från tredje världen som ett ansiktslöst kollektiv med gemensamma värderingar och behov. Det Mohanty vill åstadkomma är en feminism fri från kolonialism och rasism.

Hon vill åstadkomma en feminism fri från kolonialism och rasism genom att utgå från de lokala livsvillkoren för kvinnorna. Mohanty använder delvis Foucaults idéer kring makt men främst kanske metoder som har inspirerats av historiematerialismen. Hon lyfter ofta fram hur kapitalism och patriarkatet har samverkat med rasism för att öka exploateringen av kvinnor. Hon är dock noga med att påpeka att olika lokala förhållanden ger olika former för exploateringen. Hon jämför bland annat situationen för arbetarkvinnor från tredje världen som jobbade inom elektronikindustrin i Silicon Valley med situationen för hemmaarbetande kvinnor i Narsapur som tillverkar spets.

Det märks tydligt att Mohanty är influerad av ståndpunkts feminism. Det är en teori som ligger mig varmt om hjärtat. Jag kommer att återkomma i framtida inlägg med en detaljerad redogörelse om ståndpunkts feminism. Kort kan jag säga att det går ut på att kvinnors situation innebär att de har en "privilegierad" position för att uppnå kunskap om det patriarkala förtrycket. Hon menar att det går att uppnå universell kunskap men man måste utgå från det lokala och det partikulära. Mohanty nöjer sig inte med att kritisera utan hon skissar på en global feminism som hon kallar för den feministiska solidaritets modellen.

Feminism utan gränser är en bok som jag varmt rekommenderar. För att vara en akademisk text är den relativt lättläst. Om man inte är van med att läsa feministisk litteratur tror jag att man kommer undan med att slå upp ett par ord på Wikipedia.

Marianne Berg(V) och Sexköpslagen

I dagens Expressen har Marianne Berg(V) och Camilla Lindberg(Fp) skrivit en debattartikel där de argumenterar för att avskaffa sexköpslagen. Som tur är vänsterpartiet för sexköpslagen men jag tycker ändå att det är problematiskt att en högt uppsatt vänsterpartist argumenterar för att avskaffa sexköpslagen.

Tvärtemot vad Lindberg och Berg hävdar så kom sexköpslagsutredningen fram till att sexköpslagen har motverkat gatuprostitution, internetprostitution och trafficking. Internetprostitution har förvisso ökat men inte alls i samma utsträckning som i våra nordiska grannländer där sexköp har varit lagligt.

Vidare hävdar Lindberg och Berg att staten genom sexköpslagen "kontrollerar sexuell aktivitet mellan samtyckande vuxna". Där är de helt fel ute. Staten förbjuder bara en ekonomisk transaktion. Så länge samtycke finns får folk knulla precis hur de vill. För alla vänsterpartister borde det vara oproblematiskt att förbjuda ekonomiska aktiviteter som är skadliga för individer och samhället. Till exempel vill den absoluta majoriteten av vänsterpartister förbjuda vinster i friskolor. Det är mäns efterfrågan efter sexuella tjänster som är orsak till sexslaveri och trafficking. Utan sexköpare ingen trafficking. Sexköpslagsutredningen visar på att färre män kan tänka sig att köpa sex efter att sexköpslagen infördes. Ekvationen är enkel färre sexköpare=mindre trafficking.

Lindberg och Berg argumenterar även för att sexköpslagen gör sexsäljarna mer utsatta. De menar att sexköpslagen hindrar sexköpare från att anmäla om de misstänker att sexsäljaren säljer sex under tvång. De hävdar också att sexköpslagen exporterar problemen utomlands. Det är bara att jämföra med hur sexsäljarna har det i ett land där sexköp är lagligt, nämligen Nederländerna [länk]. De senaste 10 åren har 57 prostituerade blivit mördade i Nederländerna. Problemen med trafficking är större än i Sverige. Det finns siffror som tyder på att 70-80% av sexsäljarna är tvingade till sin verksamhet. Majoriteten av sexsäljaren kommer från fattiga länder i Afrika och Östeuropa. Andelen holländska män som åker till Thailand och andra asiatiska länder som sexturister är också högre i Nederländerna än i Sverige. Med andra ord kan vi dra slutsatsen att en slopad sexköpslag kommer inte leda till bättre villkor för de prostituerade.

Det vi måste göra är att skärpa lagstiftningen mot sexköp och lagföra fler sexköpare. Ju färre män som köper sex desto färre människor som faller offer för trafficking. Att lagföra sexköpare står inte i motsättning till att slå till hårdare mot kriminella nätverk som sysslar med sexhandel. Sen är det viktigt att öka insatserna för att hjälpa prostituerade som vill hitta vägar ut ur prostitutionen. På en punkt håller jag med Lindberg och Berg. Det är viktigt att motverka stigmatiseringen av sexsäljarna. Det finns ingen skam i att sälja sex. All skam hamnar hos de män som köper sex.

Kvinnor och fri programvara

Kvinnor är underrepresenterade i IT-branschen i stort. Ännu värre är det tyvärr inom rörelsen för fri programvara och öppen källkod. Det är ett stort problem eftersom rörelsen för fri programvara har potential att vara en demokratisk rörelse som förbättrar vårt samhälle. Men då kan den inte stänga ute stora grupper.

I samband med en en konferens om kvinnor inom fri programvara som anordnades av FSF bildades en grupp. De identifierade flera problem och har föreslagit strategier för att få in flera kvinnor i rörelsen för fri programvara [länk] . Några av problemen är sexism, osynliggörande och problem med att hitta finansiering. Ett problem de inte tar upp är att kvinnor oftast har ett större ansvar för hem och barn. Män har helt enkelt mer fritid som de kan lägga på att engagera sig i projekt för fri programvara. Några av strategierna som de föreslår är att lyfta fram aktiva kvinnor, epost-lister som bara är öppna för kvinnor och betalda praktikplatser för kvinnor.

Queerfeminism

Innan jag börjar är det nog bäst att jag redogör för min position. Jag är främst inspirerad av socialistisk feminism och radikalfeminism. Sen känner jag en viss aversion för allt som har prefixet post. Med det sagt så har jag försökt vara så öppen som möjligt när jag läste Judith Butlers Gender Trouble. Jag har försökt läsa den flera gånger och gett upp men nu lyckades jag ta mig igenom den. Jag tyckte att den var mycket svårläst och jag är långt ifrån säker på att jag har tolkat den rätt.

Judith Butler driver socialkonstruktivismen väldigt långt. Hon menar att inte bara genus utan könet i sig är en socialkonstruktion. Enligt Butler skapas könstillhörigheten av performativitet. Performativitet handlar inte om ett frivilligt gestaltande utan om upprepande handlingar och språkbruk som är påtvingade av den obligatoriska heterosexualitet. Butler använder begreppet den heterosexuella matrisen för att beskriva den obligatoriska heterosexualiteten och bindningen av könsidentitet till kroppar. Den heterosexuella matrisen är ingenting som är naturligt utan upprätthålls med makt.

På ett plan kan jag hålla med om att kön inte är väldefinierat t.ex. finns det transsexuella och människor som har oklart biologiskt kön. Dock är jag orolig för att man osynliggör mäns förtryck av kvinnor om man bortser från kategorierna man och kvinna. Carin Holmberg tar upp ett bra exempel i senaste numret av Bang [Länk]. Hon diskuterar om man ska använda begreppet "mäns våld mot kvinnor" eller "våld i nära relationer". Argumentet för att använda "våld i nära relationer" är att det inkluderar våld i homosexuella relationer. Jag har förståelse för att man vill synliggöra våld i homosexuella relationer men om man använder begreppet "våld i nära relationer" så osynliggör man att den vanligaste situationen är att män brukar våld mot kvinnor.

Jag tycker att queerfeminism och poststrukturalistiska feminister har en poäng när de kritiserat feminismen för att ha utgått från en vit heterosexuell medelklass kvinna. Men jag tycker de går för långt när de hävdar att det inte går att uppnå generaliserbar kunskap. För att uppnå användbara analytiska modeller tror jag det är nödvändigt att använda generaliseringar och förenklingar. Det innebär inte att dessa modeller inte representerar verkligheten.

En bra kompromiss mellan poststrukturalistisk feminism och traditionell feminism är begreppet intersektionalitet. Det innebär att man ser att flera olika förtryck kan samverka och skapa olika upplevelser. Förtrycket kan riktas mot sexualitet, klass, etnicitet, kön m.m.

Konkret feministisk politik

Om vi vill ha någon förändring räcker det inte att diskutera och skriva om feministisk teori. Utan det krävs konkret politiskt arbete. Ida Legnemark riksdagskandidat för vänsterpartiet och lokalpolitiker i Borås pressenterar [här] ett mycket bra förslag på hur den lokala kulturpolitiken kan baseras på feministiska tankegångar.

Masculinities av Raewyn Connell

Nu när Michael Kimmel dök upp i förra inlägget kan det passa med att skriva ett par ord om en av de andra förgrundsgestalterna inom maskulinitetsforskningen, nämligen Raewyn Connell.

Jag har aldrig förstått varför det behöver finnas ett särskilt forskningsfält som heter maskulinitetsforskning. Varför kan det inte rymmas inom genusvetenskap? Jag tycker dock att det har ett värde att studera maskuliniteter och hur de reproduceras. Men det är viktigt att man har ett kritiskt perspektiv och utgår från feminismen. Sen är det även viktigt att man inte fastnar i androcentrism. Fokus ska ligga på de negativa konsekvenser maskuliniteter har för både kvinnor och män.

Så vitt jag förstår är Raewyn Connels Masculinities en av de viktigaste verken inom maskulinitetsforskningen. Hon menar att det finns flera olika typer av maskuliniteter som har olika högstatus. Generellt sätt menar Connel att alla dessa maskuliniteter är överordnade kvinnor. Det som Connel benämner som hegemonisk maskulinitet har högst status. Den hegemoniska maskuliniteten behöver inte alltid upprätthållas av verkliga män. Den kan upprätthållas genom fiktiva karaktärer som t.ex. superhjältar i serietidningar. Poängen är att alla män måste förhålla sig till den hegemoniska maskuliniteten. Det är de som ingår i den hegemoniska maskuliniteten som betraktas som "riktiga män". Vad som betraktas som hegemonisk maskulinitet är inte statiskt utan den kan utmanas av andra maskuliniteter.

Några av andra maskuliniteter Connel tar upp är underordnade, delaktiga, marginaliserade och oppositionella/feministiska maskinuliteter. Den underordnade maskinuliten utgörs främst av homosexuella män. De riskerar att bli utsatta för våld och stigmatisering. De ligger längst ifrån den hegemoniska maskuliniteten. Den delaktiga maskuliniteten uppbärs av män som lever förhållandevis jämställda liv men drar stora indirekta fördelar av den patriarkalaordningen. De gör ingenting för att motverka patriarkatet utan de har ofta svårt att inse sin egen privilegierade position. Den marginaliserade maskuliniteten uppbärs av män som inte har tillgång till makt t.ex. män som tillhör en diskriminerad etnisk minoritet. Män som uppbär den oppositionella/feministiska maskinuliteten tar tydligt avstånd från den patriarkalaordningen. Connel redovisar empiriska resultat från undersökningar av män som tillhör alla dessa maskinuliteter. Resultaten rör frågor som kvinnosyn, syn på feminism, homofobi, relationer till andra män m.m.

Jag tror det är viktigt ur feministisk synvinkel att kritiskt granska maskinuliteter och hur de reproduceras. I och med att män som grupp är överordnade är det de som har störst ansvar för upprätthållandet av patriarkatet. Därför är det viktigt att undersöka hur man gör för att förändra män.

Michael Kimmel och "pojkkrisen"

Michael Kimmel är en välkänd profeminist och maskulinitetsforskare. Han har tillsammans med DEJA (Delegationen för jämställdhet i skolan) gett ut en rapport om pojkars sämre prestationer i skolan. Rapporten finns tillgänglig [här] och om ni inte orkar läsa rapporten så finns Kimmels seminarium från Almedalen tillgängligt [här].

Kimmel argumenterar mot de förklaringsmodeller som ger jämställdhetsarbetet i skolan skulden för pojkars sämre prestationer. Han avfärdar även biologiska skillnader mellan könen som möjlig förklaring. Det som är intressant med rapporten är att den ger ett internationellt perspektiv (främst från USA). Problemet med att pojkar presterar sämre än flickor och är underrepresenterade i den högre utbildningen verkar vara spritt i hela västvärlden. Kimmel menar att problemet med sämre prestationer inte gäller alla pojkar utan främst pojkar från arbetarklassen och etniska minoriteter. Kimmel menar att bland dessa pojkar finns en antiplugg kultur. Det anses helt enkelt "fjolligt" att plugga. Lösningen som Kimmel föreslår är att föräldrar och pedagogisk personal ska hjälpa dessa pojkar bredda sin mansroll.

Personligen tror jag inte att det räcker med att bredda mansrollen. Problemet är patriarkatet som upprätthåller mäns överordning över kvinnor. För att en man ska behålla sina privilegier är det viktigt att inte associeras med det som betraktas som feminint t.ex. att plugga. Slutsatsen blir alltså för att förbättra pojkars prestationer måste vi krossa Patriarkatet!!!

PS

Pojkars sämre prestationer och att män är underrepresenterade inom högskolenivå är givetvis ett problem. Men ett ännu större problem är att kvinnodominerade yrken med krav på högskoleutbildning ger sämre betalt än mansdominerade yrken som inte kräver mer än gymnasieutbildning.

Det personliga är politiskt

"Det personliga är politiskt" är ett klassiskt feministiskt slagord. Dess ursprung är omtvistat men det var Carol Hanisch som populariserade det genom sin artikel Personal Is Political. Artikeln är ett försvar för medvetenhöjande grupper gentemot de som hävdade att det bara var en form av terapi. Hanisch skriver bland annat: " The very word “therapy” is obviously a misnomer if carried to its logical conclusion. Therapy assumes that someone is sick and that there is a cure, e.g., a personal solution. I am greatly offended that I or any other woman is thought to need therapy in the first place. Women are messed over, not messed up! We need to change the objective conditions, not adjust to them. Therapy is adjusting to your bad personal alternative."

Hanisch tydliggör hur absurt det är att skuldbelägga kvinnor för mäns förtryck av kvinnor. Hon menar att medvetenhöjande grupper är ett verktyg för att flytta fokus från det personliga till det politiska. Det blir möjligt genom gemensamma erfarenheter att agera kollektivt mot mäns förtryck.

Jag tycker att "Det personliga är politiskt" fortfarande är ett högst aktuellt slagord. Dels för det lyfter fram frågor som traditionellt ansetts privata som det obetalda hemarbetet. Dels för att det bryter skuldbeläggandet av kvinnor. Hur ofta hör vi inte att kvinnor måste bli bättre på att ta för sig, bli bättre på att löneförhandla osv? Det spelar ingen roll hur jävla duktig en förskollärare blir på att löneförhandla hon kommer ändå tjäna mindre än en ingenjör. DET PERSONLIGA ÄR POLITISKT!!!

Judith Jarvis Thomson: A Defense of Abortion

Den feministiska filosofen Judith Jarvis Thomson skrev 1971 den klassiska artikeln A Defense of Abortion. Den har en intressant vinkel. Den flyttar fokus från fostret till kvinnans rätt över sin kropp. Mycket av debatten kring aborträtten hamnar i gränsdragnings diskussioner om när fostret ska betraktas som människa. Thomson utgår istället från att fostret kan betraktas som en människa från befruktningsögonblicket. Det är inte åsikt hon själv hyser utan bara ett antagande hon använder i sin argumentation. Med den utgångspunkten drar hon slutsatsen att abort i flera fall är ok ändå: "nobody is morally required to make large sacrifices, of health, of all other interests and concerns, of all other duties and commitments, for nine years, or even for nine months, in order to keep another person alive".

Thomson når den slutsatsen genom att argumentera för att en människa(fostret) inte har rätt att tvinga en annan människa att upplåta sin kropp även om hens överlevnad hänger på det. Om jag ska vara helt ärlig menar Thomson att fostret har en begränsad sådan rätt. Det är dock en rätt som jag själv är lite skeptisk till.

Det briljanta med A Defense of Abortion är de målande tankeexperiment som lyfter aborträtten till ett mera generellt plan rörande människors rätt till sin egen kropp. Till exempel används ett mycket underfundigt exempel med en violinist: "You wake up in the morning and find yourself back to back in bed with an unconscious violinist. A famous unconscious violinist. He has been found to have a fatal kidney ailment, and the Society of Music Lovers has canvassed all the available medical records and found that you alone have the right blood type to help. They have therefore kidnapped you, and last night the violinist's circulatory system was plugged into yours, so that your kidneys can be used to extract poisons from his blood as well as your own ... and the violinist is now plugged into you. To unplug you would be to kill him. But never mind, it's only for nine months."

Thomson lyfter även frågan om kvinnan inte ska tvingas att ta ansvar för fostrets överlevnad eftersom hon (under förutsättning att hon inte har blivit våldtagen) är medskyldig till fostrets uppkomst. Återigen används ett underfundigt exempel: " If the room is stuffy, and I therefore open a window to air it, and a burglar climbs in, it would be absurd to say, "Ah, now he can stay, she's given him a right to the use of her house--for she is partially responsible for his presence there, having voluntarily done what enabled him to get in, in full knowledge that there are such things as burglars, and that burglars burgle.'' It would be still more absurd to say this if I had had bars installed outside my windows, precisely to prevent burglars from getting in, and a burglar got in only because of a defect in the bars."

Jag tycker Judith Jarvis Thomson för en mycket värdefull argumentation. Dels för att den flyttar fokus från fostret till kvinnans rätt till sin kropp. Dels för att den erbjuder argument mot de som vill sänka tidsgränserna för aborträtten. Eventuellt skulle det utifrån Thomson artikel gå att argumentera för att ta bort tidsgränsen helt och hållet.

Nytt nummer av Bang

Jag har precis läst det senaste numret av Bang. Det övergripande temat är våld ur olika perspektiv. Nedan följer några artiklar som jag tyckte var särskilt intressanta:

Den farligaste platsen av Jenny Damberg
Artikeln tar upp hur kvinnor drabbas av våld och hot på jobbet. Den lyfter fram att kvinnor i högre utsträckning drabbas av våld i samband med tjänsteutövning. Många av de kvinnor som drabbas arbetar inom vården och socialtjänsten.

HEJ MASKULINITET av Sofia Lundkvist
Lundkvist belyser det faktum att män osynliggörs som gärningsmän i samband med våldsbrott trots att män står bakom 90% av allt våld. Vidare lyfter hon fram den stora kostnaden som mäns våld utgör.

Priset vi betalar av Anna Hellgren
Hellgren resonerar mycket nyanserat kring möjligheten för feminismen att överge sin pacifistiska hållning. Hon pekar på både möjligheter och problem med att använda våld. Flera jämförelser görs med andra rörelser såsom svarta pantrarna och den tidiga arbetarrörelsen.

Det senaste numret innehåller många fler intressanta artiklar så köp det genast! Eller börja att prenumerera.

Jenny W skriver bra om Lindberg rättegången

Jenny Westerstrand som bland annat deltog i projektet Slagen Dam skriver mycket bra om Lindberg rättegången [här].

Feminism och evolutionsbiologi

Det är inte sällan man hör hänvisningar till biologi för att försvara och förklara mäns förtryck av kvinnor. Tre evolutionsbiologer förklarar mycket bra [här] varför den typen av argumentation är olämplig.

Äga rum

Äga rum är en feministisk antologi som kom ut för två år sen. Redaktörer för antologin är Moa Elf Karlén och Johanna Palmström. De har tidigare skrivit de utmärkta böckerna Ta Betalt! och Slå Tillbaka!. Jag anser att man kan betrakta Äga rum som en nutida svensk arvtagerska till Sisterhood is Powerful. Den innehåller erfarenheter och tips från flera feministiska aktivister. Perspektiven är många, alltifrån kvinnojourer för muslimska kvinnor till feminist grupper på gymnasieskolor. Det finns ett tydligt intersektionellt perspektiv. Man berör ämnen som rasism och transfeminism.

För mig representar Äga rum en strimma av hopp. Det hade gått några år sedan den stora backlashen mot feminismen (Könskriget osv). Feminismen var borta från den offentliga dagordningen och det var lätt att misströsta. Äga rum klargjorde att det fortfarande fanns en livaktig feministisk rörelse med visioner för framtiden.

Som en Pascha

SVT visade Dokumentären Som en Pascha den 13/6 (Den går i repris 16/6 i Kunskapskanalen). Dokumentären gav inblickar från Europas största bordell. Den visar på mäns vidriga beteende. Att de tar sig rätten att köpa tillfredsställelse. Att de utnyttjar kvinnor som medel. En fråga som dokumentären inte tar upp är att det handlar om makt. Dock blir det tydligt att det handlar om makt, när man lyssnar på de män som intervjuas. Det handlar om att vara "kung" och äga alla flickorna. Det handlar om att kvinnorna ständigt ska le. Att de ska bekräfta männen sexuellt och känslomässigt. Det är självklart att det handlar om makt. Om det rörde sig om otillfredsställd sexlust, varför onanera de inte? Det är billigare! Det männen betalar för är rätten att använda en kvinna som objekt. Rätten att exploatera en annan människa utan att ta hänsyn till hennes känslor.

Vi är många män som aldrig skulle köpa sex av en annan människa. Vi kan dock inte luta oss tillbaka och känna oss duktiga. Vi har ett ansvar för kvinnors underordning. Vi har ett ansvar genom att vi bidrar till underordningen. Ibland för att vi får fördelar av det. Ibland för att vi är för fega för att markerar mot andra män. Ibland ofrivilligt genom den privilegierade position patriarkatet ger oss.

Det är kvinnors underordning som möjliggör prostitution i dubbelbemärkelse. Dels handlar det om ekonomisk underordning. Men främst handlar det om att män (som köper sex) inte betraktar kvinnor som fullvärdiga människor. Därför måste vi män stötta våra systrar i den feministiska kampen. Vi måste ta ställning både på ett politiskt och ett personligt plan. Det handlar om att verka politiskt för eliminera den ekonomiska ojämlikheten mellan könen. Det handlar om att i sin vardag alltid markera mot sexism. Det är särskilt viktigt att markera mot sexism i sammanhang där bara män är närvarande. Vi män måste inför andra män alltid vidmakthålla att det är oacceptabelt att betrakta kvinnor som någonting annat än fullvärdiga människor. Fullvärdiga människor som har rätt att kräva respekt. Fullvärdiga människor som har rätt att bli behandlade som subjekt.

PS

Jag tyckte att dokumentären belyste mäns förtryck av kvinnor på ett bra sätt. Dock irriterade jag mig på att man pixelerade männens ansikten och inte kvinnornas.

Enfranchisement of Women

Hittills har jag tagit upp böcker i tidsspannet 60-tal till 00-tal. Så nu är det dags att ta upp en riktigt gammal klassiker. En klassiker som inte är i närheten av att vara så känd som den förtjänar, Enfranchisement of Women. Den är skriven 1851 av Harriet Taylor Mill, med andra ord 18 år innan Förtrycket av kvinnorna. Även om John Stuart Mill står som ensam författare till Förtrycket av kvinnorna, så lär Harriet Taylor Mills bidrag till texten varit mycket stort. Man kan se att många av tankarna från Enfranchisement of Women återkommer i Förtrycket av kvinnorna.

Harriet Taylor Mill startar med att beskriva den samtida kvinnorörelsen i USA. Hon beskriver kopplingarna till kampen för att befria de svarta från slaveriet. Vidare lyfter hon fram det ologiska i att förvägra halva mänsklighet samma rättigheter som män. Enfranchisement of Women bemöter många av 1800-talets invändningar mot att kvinnor skulle få rösträtt. Argumentet mot att kvinnor är olämpliga för politik bemöts med många historiska exempel på framgångsrika kvinnliga regenter. Ett annat argument som bemöts är att moderskapet skulle vara oförenligt med aktivt deltagande i politiken. Harriet Taylor Mill bemöter det argumentet med att det är hemskt att kvinnor ska tvingas välja mellan moderskap och ingenting. Hon menar också att om det verkligen är oförenligt så behövs inga lagar som förvägrar kvinnor fullständiga politiska rättigheter.

Det som slår mig är att frågan om att män bör ta ansvar för barn och hushåll aldrig kommer upp. Men det kanske en tanke som var för radikal på 1800-talet. Däremot lyfts frågan att det är absurt att tvinga kvinnor in i moderskapet. Överlag slås jag av hur många av idéerna och tankarna som fortfarande återkommer i modern feministisk litteratur.

The Sexual Contract

Carole Patemans The Sexual Contract är mycket tung och teoretisk läsning men om man är intresserad av kontraktsetiska teorier är det väl värt besväret. Om man ska ha något större utbyte av läsningen bör man vara någorlunda bekant med Rawls, Lockes, Rousseaus och Hobbes tankar kring kontraktsteorier.

Pateman kritiserar de kontraktsetiska teorierna från ett feministiskt perspektiv. Hon menar att de olika teorierna explicit eller implicit innefattar ett kontrakt mellan män. Utöver den mer filosofiska kritiken av kontraktsteori så påvisar Pateman flera problem med "frivilliga" kontrakt såsom äktenskap. Hon gör jämförelser med kontraktet mellan arbetare och kapitalist. Det är ett kontrakt mellan två ojämlika parter, där den starke parten får stora fördelar. Pateman tar även upp problemen kring de kontraktssituationer som uppstår i prostitution.

Hennes slutsatser är att kontraktsteorin är oanvändbar eftersom den explicit eller implicit har sexistiska och rasistiska komponenter.

Sisterhood is Powerful

Sisterhood is Powerful är en antologi med flera röster från andra vågens feminism. Boken ger en mycket bred bild av den tidiga andra vågens feminism i USA. Den innehåller båda teoretiska texter och praktiska betraktelser. Fokus ligger mycket på USA och vissa bidrag är bitvis utdaterade (Boken kom 1970) men de är fortfarande intressanta ur ett historiskt perspektiv. De flesta bidragen känns dock fortfarande relevanta.

Antologin erbjuder analyser och kanske ännu intressantare strategier för motstånd inom många olika områden. Kvinnor beskriver sin kamp och vardag. Kvinnor med många olika erfarenheter kommer till tals. Alltifrån lesbiska, hemmafruar, svarta, High school tjejer till akademiker ger inblickar i hur de gör för att bekämpa mäns förtryck av kvinnor. Till exempel beskriver en high school tjej sin kamp för att välja mekanik-kursen framför hemkunskap. Hon beskriver hur hon fick överklaga i flera nivåer för att tillslut få sin vilja i genom.

Sisterhood is Powerful är en underbar bok som jag varmt rekommenderar till alla. Den är ett historiskt dokument som visar på de framgångar som har kvinnor tillkämpat sig. Sorgligt nog visar den också hur mycket som är kvar att göra.

Sexual Politics

Jag har nämnt Kate Millets Sexual Politics i flera tidigare inlägg. Så det är inte mer än rätt jag skriver ett par ord om denna andra vågens klassiker. Sexual Politics är i princip Millets doktorsavhandling i litteraturvetenskap. Den innehåller en analys av flera manliga författare, som D. H. Lawrence, Henry Miller, and Norman Mailer. Den intressantaste delen är dock teoridelen där hon definierar/introducerar patriarkatet, såsom det används i modern feministiskteori.

Millet går igenom hur patriarkatet verkar utifrån olika synvinklar. Dessa synvinklar inkluderar bland annat ideologiska, sociologiska, psykologiska och ekonomiska. En viktig poäng som Millet framhåller är att hur patriarkatet verkar varierar mellan olika tidsperioder och kulturer. Historiskt har lagar garanterat mäns äganderätt över kvinnor. En äganderätt som innefattar både rätten att utöva våld och rätten till frukten av kvinnors arbetskraft. Idag verkar patriarkatet snarare genom traditioner och ekonomisk ojämlikhet. Millet menar att män och kvinnor socialiseras i patriaktet utan att våld krävs: "We are not accustomed to associate patriarchy with force. So perfect is its system of socialization, so complete the general assent to its values, so long and so universally has it prevailed in human society, that it scarcely seems to require violent implementation." .

Jag anser att Sexual Politics är väl värd att läsa. Det är en klassiker i samma paritet som Det andra könet av Simone de Beauvoir.

En bra introduktion till den feministiska tankevärlden

Det kan vara svårt få grepp om teorier och idéhistoria inom feminismen (eller kanske snarare feminismerna). Givetvis är det lätt att hitta huvudtankarna, såsom att män som grupp är överordnade kvinnor som grupp. Men det kan vara svårare sätta sig in i teorier, förklaringsmodeller och motståndsstrategier för olika inriktningar av feminismen. Det kräver att man läser många böcker, som ibland kan vara väldigt svårlästa i och med att de förutsätter att man är bekant med flera olika akademiska discipliner. Om man vill få en överblick eller en bra startpunkt för ett mer avancerat läsande inom feministisk teori, så passar Lena Gemzöes bok Feminism från Bilda förlag alldeles utmärkt.

Gemzöe går igenom flera olika inriktningar såsom, liberalfeminism, socialistisk/marxistisk feminism, radikalfeminism och queerfeminism. Utöver genomgången av de olika inriktningarna finns det flera andra intressanta diskussioner. Bland annat rörande begreppet patriarkat och om män kan vara feminister.

Boken är lättläst och utgör en mycket viktig brygga mellan den akademiska världen och aktivister (eller för den delen den breda allmänheten). Det var den här boken som inspirerade mig till att börja läsa "tyngre" feministisk litteratur. Därför vill jag varmt rekommendera den till alla som är nyfikna på feminism.

Kärlek makt och politiska intressen

För ett tag sedan läste jag Kärlekskraft, makt och politiska intressen : en teori om patriarkatet i nutida västerländska samhällen av Anna G. Jónasdóttir. Den ger sig in i samma projekt som Shulamith Firestone och Heidi Hartmann, nämligen att fusionera marxistiska metoder med feministiska. Jónasdóttir riktar kritik mot både de socialistiska feministerna och radikalfeministerna. Något förenklat, så anser hon att de socialistiska feministerna reducerar allting till ekonomiska relationer. De tar inte hänsyn till interaktionen mellan man och kvinna på parnivå. Överhuvudtaget missar de socialistiska feministerna att ta med mannen i sina teorier. Jónasdóttir menar inte att de ekonomiska delarna, såsom obetalt hemarbete, är obetydliga i mäns förtryck av kvinnor. Hon menar dock att de inte är tillräckliga för att förklara kvinnors underordning i formellt jämställda samhällen. Jónasdóttir är förhållandevis positiv till tidiga radikalfeminister som Shulamith Firestone och Kate Millett. Hon lyfter särkilt fram avsnittet Love i The Dialectic of Sex. Däremot är Jónasdóttir kritisk mot den ensidiga fokuseringen på mäns våld mot kvinnor hos senare radikalfeminister såsom Catharine MacKinnon.

Anna G. Jónasdóttir introducerar ett nytt begrepp, Kärlekskraft, för att råda bot på de brister hon ser inom radikalfeminismen och socialistisk feminism. Kärlekskraft innefattar kärlek i vid bemärkelse, både omsorg och erotisk kärlek. Jónasdóttir menar att Kärlekskraft är en historisk kraft som är fullt jämförbar med arbetskraft inom marxismen. I likhet med arbetskraften bjuds den ut "frivilligt" men män har en privilegierade position, de kan exploatera kvinnors kärlekskraft utan att ge tillbaka. Jämför med kapitalisten som exploaterar arbetarens arbetskraft. Nyckeln till att få ett jämställt samhälle blir då att stoppa mäns exploatering av kvinnors Kärlekskraft.

Kärlekskraft, makt och politiska intressen : en teori om patriarkatet i nutida västerländska samhällen är i princip baserad på Anna G. Jónasdóttir doktorsavhandling och är därför bitvis tung att läsa med mycket terminologi från politisk teori och statsvetenskap. Trots det är den väl värd att läsa. Den innehåller mycket intressanta analyser av andra stora feministiska verk och den teori som skissas kring begreppet kärlekskraft är väldigt intressant.

Edith Södergran

När jag städade ur garderoben hittade jag en diktsamling av Edith Södergran. Jag fastnade särskilt för dikten Dagen Svalnar, slutet är återgivit nedan:

"Du sökte en blomma
och fann en frukt.
Du sökte en källa
och fann ett hav.
Du sökte en kvinna
och fann en själ -
du är besviken."

SCUM-manifestet

Jag utlovade i mitt första inlägg att jag skulle ta upp, alltifrån verk av Harriet Taylor till Valerie Solanas SCUM-manifestet. SCUM-manifestet är en kontroversiell skrift som ofta används av antifeminister för att misskreditera feminismen. Min åsikt är att SCUM-manifestet bör tolkas som en skruvad satir. Maria-Pia Boëthius skrev mycket bra om SCUM-manifestet i ETC 2004 (http://www.etc.se/11747/scum-maria-pia-boethius-om-ett-skimrande-manifest/).

Jag har läst SCUM-manifestet många gånger och jag upplever läsningen som både obehaglig och mycket nyttig. Till skillnad från Valerie Solanas anser jag att SCUM-manifestet borde vara obligatorisk läsning för alla män. Valerie Solanas yttrade i samband med utgivningen av SCUM-manifestet: "men interested SCUM:"... creeps. Masochists. Probably would love me to spit on them. I wouldn't give them the pleasure....". Skälet till att män borde läsa SCUM-manifestet är att det speglar århundrande eller rent av årtusenden av kvinnohat och projicerar det på män. Två exempel är "To call a man an animal is to flatter him; he's a machine, a walking dildo." och "The male is a biological accident: the Y (male) gene is an incomplete X (female) gene, that is, it has an incomplete set of chromosomes. In other words, the male is an incomplete female...". I det första citatet har Solanas lyckats få in två varianter på mäns förtryck av kvinnor. Det är en klassisk taktik att beskriva män som civiliserade och rationella medan kvinnor beskrivs som djuriska eller närmre naturen (Se GENUS -om det stabilas föränderliga former ). Den andra delen sexualiserar och objektifierar, jämför med hur "jävla fitta" eller "jävla hora" används. I det andra citatet förekommer en annan klassisk taktik, nämligen att beskriva kvinnan som en sämre ofullkomlig man.

Som man är det inte kul att läsa SCUM-manifestet men nyttigt. Det har hjälpt mig att få ökad förståelse för hur kvinnor drabbas av mäns förtryck.

GENUS -om det stabilas föränderliga former

Jag läste nyligen GENUS -om det stabilas föränderliga former av Yvonne Hirdman.
Det var andra gången jag läste den. Jag hade glömt hur rolig och underfundig den är.

Hirdman abstraherar hur genus skapas genom att använda formler A-a, A-B och A -icke A. Den första formeln representera bilden av kvinnan som en sämre eller ofullständig version av mannen. Den andra formeln kvinnan och mannen som motsatspar med egenskaper som kompletterar varandra. Den sista formeln representerar kvinnan som det mannen inte är.

Låt er inte skrämmas av det något abstrakta anslaget att använda formler, boken är mycket lättläst. Hirdman går genom hur de olika formlerna har skapats och återskapats i genuskontraktet genom historien.

Dokumentären Fittcrew

SVT visade Dokumentären Fittcrew ikväll. Den följer tre feminister som är medlemmar i dansgruppen Fittcrew. Den är mycket sevärd och om ni inte såg den så går den i repris 29/4 och 9/5.

The Dialectic of Sex The Case For Feminist Revolution

Äntligen har jag fått tag på The Dialectic of Sex av Shulamith Firestone. Den har varit svår att få tag på men jag hittade ett ex på ett antikvariat i Köpenhamn. Nu står den på hedersplatsen i min bokhylla, bredvid Kate Milletts Sexualpolitiken.

The Dialectic of Sex är en tidig radikalfeministisk klassiker. Firestone försöker syntetisera idéer från Freud, Marx och Engels. Fokus ligger på att förklara det patriarkala förtrycket utifrån kvinnans roll i reproduktionen. Hon för fram idéer om att både graviditet och kvinnors ansvarstagande för barnuppfostran leder till den arbetsuppdelning som hon ser som roten till att kvinnor har påtvingats det patriarkala förtrycket. Vidare använder sig Firestone av psykoanalytiska teorier för att utifrån arbetsuppdelningen förklara hur det patriarkala förtrycket har uppstått.

I likhet med Marx och Engels har Firestone en stark tilltro till att teknikutvecklingen ska bringa förtrycket till ända. Hon anser att Marxismen missar stora delar av förtrycket eftersom den missar/ignorerar kvinnans roll i reproduktionen. Idéen är att historien drivs fram av hur reproduktionen (snarare än produktionen) organiseras.Till exempel har teknikutvecklingen skapat preventivmedel som har lett till att kvinnor får större kontroll över sina kroppar. Firestone menar att nästa steg är att man flyttar barnafödande från kvinnokroppen till artificiella maskiner: "But women have no special reproductive obligation to the species. If they are no longer willing, then artificial methods will have to be developed hurriedly...". Hennes vision är att barnen under spädbarns åren ska tas hand om i mindre kollektivhushåll och att deras biologiska arv ska vara okänt för både dem själva och deras vårdnadshavare. Hennes motivering för denna lösning grundar sig bland annat på psykoanalytiska teorier, såsom oidipuskomplex och elektrakomplex. Vidare vill hon att barnen ska delta i samhället på samma villkor som vuxna. Till exempel ska skolor riktade till barn läggas ner. Barnen ska kunna söka sig till samma utbildningar som vuxna. Firestone jämför med lärlingssystemen på medeltiden där barn kunde vara lärlingar på samma villkor som vuxna. Hon menar att det inte kommer bli några problem med barnarbete eftersom alla tråkiga och farliga jobb kommer att vara helt automatiserade.

När jag läste The Dialectic of Sex upplevde jag många gånger att idéerna var intressanta och tankeväckande, men jag kände att jag inte höll med fullt ut. Jag är till exempel väldigt ambivalent till att hänvisa till kvinnors biologi för att förklara det patriarkala förtrycket. Jag delar uppfattningen att mäns förtryck av kvinnor påverkas av hur reproduktionen organiseras. Organisationen av reproduktionen kan delvis vara kopplat till teknikutvecklingen men jag tror att det i högre grad är kopplat till de värderingar och normer som finns i samhället. Om dessa i höggrad dikteras av patriarkatet manifesteras detta i en en organisation av reproduktionen som förstärker kvinnors underordning. Vidare har jag väldigt svårt för de psykoanalytiska teorier som Firestone använder sig av. Jag har överlag väldigt svårt att tro på teorier från psykoanalytiker såsom Freud och Jung. Det innebär inte alltid att jag ogillar de slutsatser Firestone drar utifrån dessa teorier.

Jag sympatiserar starkt med en av huvudidéerna i The Dialectic of Sex. Nämligen att samhället(eller kanske snarare män) inte har rätt att kräva av kvinnor att de ska föda barn eller för den del ta hand om dem. Tyvärr är det en idé som är viktig att framhålla även idag. Jag tycker att The Dialectic of Sex är väl värd att läsa dels för att det är ett historiskt viktigt verk, dels för att det fortfarande väcker intressanta och relevanta tankar.

Intro

Tanken med den här bloggen är att jag ska dela med mig av min reflexioner och tankar kring böcker och aktuella händelser. Perspektivet kommer alltid att vara feministiskt. En stor del av inläggen kommer att beröra feministiska klassiker, alltifrån verk av Harriet Taylor till Valerie Solanas SCUM-manifestet. Jag ska även försöka hinna med ett och annat inlägg om samtida feministiska böcker. I övrigt ska försöka ta upp saker i det allmänna nyhetsflödet som gjort mig arg, upprörd eller glad. Flödet av inlägg kommer att var högst oregelbundet. Det kan komma fler i rad följt av längre uppehåll.