I ett tidigare inlägg om Postkolonial feminism nämnde jag ståndpunktsfeminism. Ståndpunktsfeminism är inte en inriktning, såsom socialistisk feminism eller radikalfeminism. Utan det är ett kunskapsteoretiskt perspektiv, som behandlar vem som har bäst förutsättningar att vinna kunskap om det patriarkala förtrycket. Tanken är att kvinnor och mäns skilda levnadsvillkor gör att kvinnor har en privilegierad kunskapsposition. De har helt enkelt bättre möjligheter att vinna kunskap om patriarkatet.
Inspirationen till ståndpunktsfeminismen kommer från marxismen. Inom marxismen, så har proletariatet en större möjlighet än kapitalisterna att se de negativa konsekvenserna av kapitalismen. Det är också proletariatet som äger förmågan att förändra samhället. Det ligger helt i linje med ståndpunktsfeminismen. Man byter bara ut proletariatet mot kvinnor och kapitalisterna mot män. En av grundarna till ståndpunktsfeminismen är Nancy Hartsock. Hartsock skissar på en feministisk materialism där det könsuppdelade arbetet tar väldigt stor plats. För att förklara att kvinnors privilegierade kunskapsposition eller kanske snarare mäns bristande förmåga att se patriarkatets konsekvenser använder Hartsock psykoanalysen. Jag är allmänt lite skeptisk till psykoanalys men jag tycker att ståndpunktsfeminismen klarar sig bra även utan psykoanalysen som förklaringsmodell. Om nu kvinnor har en privilegierad kunskaps position, varför är inte alla kvinnor feminister? Hartsocks svar på den frågan är att mäns hegemoniska världsbild påverkar/påtvingas kvinnor. Jämför med hur kapitalisternas världsbild dominerar, privatiseringar och lägre skatter framställs som lösningen på allt.
En kritik som oftast riktas mot ståndpunktsfeminismen är att den antar att alla kvinnor har en gemensam upplevelse av förtryck och liknande levnadsförhållanden. Givetvis är det så att kvinnor i olika länder, klasser och tidsåldrar drabbas av olika former av mäns förtryck. Den upplevelse som är gemensam för alla kvinnor är att de lever i samhällen där kvinnor som grupp är underordnade män som grupp. Jag tror att det är den upplevelsen som är mest relevant för ståndpunktsfeminismens argumentation. Sen tycker att det finns mycket empiriskt stöd för ståndpunktsfeminismen. Till exempel är det kvinnor som startar kvinnojourer och de flesta genusvetarna är kvinnor.
Nu kan man fråga sig varför vi ska bry oss om något så teoretiskt som kunskapsteori. Är det inte en fråga för akademikerna? Jag tycker inte det. Det är en fråga om makt och tolkningsföreträde. Det handlar om att kvinnor har tolkningsföreträde när det gäller patriarkalt förtryck oavsett om det handlar om vardagsliv, föreningsliv eller arbetsliv.
Innebär ståndpunktsfeminismen att det är omöjligt för män att vinna kunskap om patriarkatet? Nja det finns delade meningar om det. Själv tror jag att det är möjligt, annars skulle jag inte bedriva den här bloggen. Dock tror jag att det är viktigt för mig och andra feministiska män att komma ihåg att våra feministiska systrar har tolkningsföreträde.
PS
Om ni vill läsa mer om ståndpunktsfeminism kan jag rekommendera antologin: The Feminist Standpoint Theory Reader: Intellectual and Political Controversies (9780415945011) red Sandra Harding
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar