Jag är själv lite osäker på vad jag tycker om en samtyckesbaserad våldtäktslagstiftning. Jag tänker bara föra ett resonemang för att visa på att frågan inte är helt enkel. Bland annat Vänsterpartiet och ROKS är positiva till en samtyckesbaserad lagstiftning. Medan Kvinnofronten är negativa.
Innebär samtyckeslagstiftning omvänd bevisbörda? Nej jag tror inte det är rimligt att kräva av mannen att han ska bevisa att samtycke förelåg. Grunden för en modern rättsstat är att man är oskyldig till att motsatsen har bevisats. Därför blir det upp till rätten att bedöma om samtycke förelåg. Det kan fortfarande ha positiva effekter. Till exempel kan polisen i förhör fråga hur mannen har försäkrat sig om samtycke och om han inte kan svara kan det användas mot honom i rätten. Lagstiftningen kan även ha positiva normerande effekter, normen i samhället blir att båda parter försäkrar sig om ömsesidigt samtycke.
Sen finns det en del frågetecken kring samtyckesbaserad lagstiftning. Hur länge är samtycket giltigt? Om våldtäktsoffret har gått med på en förnedrande behandling initialt men ångra sig under akten kan det då användas mot hen? Eventuellt kan fokus flyttas till offrets beteende för att avgöra huruvida samtycket har upphört eller ej. Med en vålds och tvångsbaserad lagstiftning hamnar kanske fokus på förövaren istället. Det kan i vissa fall även vara svårt att avgöra om samtycket avgivits frivilligt. En kvinna som lever i en misshandelsrelation kanske ger sitt samtycke på grund av rädsla för att bli slagen. En mer teoretisk invändning är att en samtyckeslagstiftning implicit cementerar förställningen om män som aktiva och kvinnor som passiva. Kvinnor förväntas samtycka till en handling som utförs av en man.
Innan jag hade fördjupat mig i kvinnofrontens syn så var jag odelat positiv till samtyckesbaserad lagstiftning. Nu är jag lite mer osäker, jag tycker fortfarande krav på samtycke bör vara basen i lagstiftningen. Det bör dock gå att döma mannen om han använt våld och hot även om samtyckes har getts. Kvinnofronten menar att även en sådan kombination innebär risker. Jag tror dock att om man jobbar aktivt med tillämpningen kan en sådan kombinationslagstiftning innebära att fler förövare döms. Men mycket hänger på tillämpningen av lagen, om lagens intention inte följs spelar det ingen roll hur lagen ser ut. Därför är det viktigt att arbeta med genusmedvetenheten inom polis, åklagarmyndigheter och domstolar.
När rätten ska bedöma om samtycke förelåg kan det finnas en ökad risk att försvarsadvokater tar upp offrets klädsel och sexuella historik. För att undvika det anser jag att vi bör införa mycket hårda "Rape shield" lagar. Det ska helt enkelt vara olagligt att ta upp offrets klädsel och sexuella historik.
Hittade din sida när jag letade efter nåt annat. Eftersom du funderar på samtycke eller inte som rekvisit vill jag lämna en snabb kommentar.
SvaraRaderaVåldsrekvisitet har ett medeltida ursprung. Det tillkom för att man inte kan tro på en kvinna och därför krävde man bevis för att kvinnan utsatts för påtvingat samlag. Se http://www.newsmill.se/artikel/2010/11/05/modern-bevisv-rdering-vid-v-ldt-kt
Det är ett vanligt missförstånd att våldstyckesrekvisit fokuserar på mannens våldsanvändning. Det fungerar dock inte så i praktiken. För att utreda hur mycket våld, kraft, en man använt mäter man det på det motstånd som kvinnan har gjort. Vid våldtäktsrekvisit är det fokus på kvinnans motstånd. Fokus på motkraften. Att det skulle vara fokus på mannen är ren inbillning.
Samtyckesrekvisit är ett paradigmskifte. Helt plötsligt accepteras att kvinnan har ett sexuellt självbestämmande. Det accepteras att hon har en egen vilja.
Frågan att pröva är om det funnits ett manifesterat samtycke. Med samtycke måste mannen ge en förklaring till varför han ansåg att det fanns samtycke. Om kvinnan också gjort motstånd eller uttryckt brist på samtycke blir det dubbelt svårare för mannen. Först måste han kunna förklara hur han uppfattat att det fanns samtycke och sen måste han kunna förklara hur han missat att uppfatta bristen på samtycke.
Våldtäkt och andra brott innebär alltid två kränkningar. Den första är kränkningen av en individs självbestämmande. Den andra är de sexuella handlingarna. Om en person använder våld för att kränka självbestämmandet behöver man inte ens utreda om det fanns samtycke till sex. Vad man behöver utreda är om kvinnan samtyckt till våld.
Vid en situationer när mannen/männen använt bortförande eller annan frihetsberövning som metod att tvinga kvinnan till sex behöver man inte heller göra en särskild utredning om samtycke till sex förelegat. Man behöver bara utreda om kvinnan samtyckt till bortförande och/eller inlåsning.
Bortförandet innebär att kvinnan omöjligen haft frihet att lämna samtycke.
Det finns många domar idag där kvinnan inte gjort motstånd i samband med övergrepp och gärningsmännen frias. Passivitget tolkas som om kvinnan lämnat samtycke, eller som domstolen skriver. Det kan inte uteslutas att kvinnan samtyckt.
Män och kvinnor ska självklart ha rätt att bestämma om, när och med vem man har sex. Våldsrekvisit ger inte kvinnan ett fritt val. Våldsrekvisit ger bara kvinnan en veto-rätt. Våldsrekvisit innebär att det anses som kvinnor vill ha sex med vem som helst tills hon säger nej. En fullständigt absurd utgångspunkt.