Sexualbrott baserat på oaktsamhet?

I samband med förslaget till ny sexualbrottslagstiftning har jag funderat mycket kring samtyckesbaserad våldtäktslagstiftning. Jag har tidigare skrivit om det [här] och [här]. Jag gillar inte begreppet samtycke eftersom det implicit befäster ordningen av män som aktiva och kvinnor som passiva. Jag föredrar begreppet frivilligt deltagande eftersom det utgår från att sex är något som sker mellan ömsesidigt deltagande människor.

Jag läste nyligen Roks remissvar som finns tillgängligt [här]. Det innehåller många väldigt kloka synpunkter men jag reagerade lite grann på en sak. Roks menar att uppsåt ska krävas för straffansvar. De menar att oaktsamhet inte ska vara kriminellt. Jag har nollkoll på juridik men innebär det inte att våldtäktsmän bara kan hänvisa till att de trodde att våldtäktsoffret deltog frivilligt?

Oavsett, tycker jag att det kan vara värt att överväga att införa ett sexualbrott baserat på oaktsamhet. Givetvis är det värre om än man medvetet struntar i om den han har sex med frivilligt deltar. Men jag tycker att borde vara straffbart även om en bara låter bli att försäkra sig om att partnern frivilligt deltar. Fast jag kanske har missförstått? Den situationen kanske räknas som uppsåt?

Tips: Rapport om fruimport

ROKS har kommit med en rapport om fruimport. Rapporten kan laddas ner [här]. Fruimport är när män i Sverige hämtar fruar från fattiga länder för att utnyttja dem som arbetskraft eller för sexuella ändamål. Dessa kvinnor hamnar i en väldigt utsatt situation där det blir svårt för dem att lämna en man som misshandlar och utnyttjar dem. Svensklagstiftning bidrar till att försvåra för dessa kvinnor genom den så kallade tvåårsregeln. För att kvinnorna ska få permanent uppehållstillstånd måste de stanna hos mannen i två år. Det finns en undantagsregel som säger att kvinnorna kan få permanent uppehållstillstånd om de blivit utsatta för grov misshandel. Den här regeln fungerar dock dåligt i praktiken eftersom kraven är väldigt höga. Tvåårsregeln innebär också att männen kan idka utpressning genom att hota sina fruar med utvisning. Det finns män som sätter i system att "importera" nya fruar och bryta förhållandet innan två år har gått.

I rapporten presenterar ROKS fyra förslag för att motverka fruimporten:

1. Bättre granskning vid tillståndsbedömningen. Till exempel titta på om mannen har satt i system att importera fruar eller om han är dömd för kvinnomisshandel.
2. Tydlig information till kvinnorna. Till exempel ge skriftlig information på kvinnans modersmål om hennes rättigheter.
3. Avskaffa tvåårsregeln.
4. Rimliga krav för fortsatt uppehållstillstånd vid bruten anknytning.
   

Samtycke?

Jag är själv lite osäker på vad jag tycker om en samtyckesbaserad våldtäktslagstiftning. Jag tänker bara föra ett resonemang för att visa på att frågan inte är helt enkel. Bland annat Vänsterpartiet och ROKS är positiva till en samtyckesbaserad lagstiftning. Medan Kvinnofronten är negativa.

Innebär samtyckeslagstiftning omvänd bevisbörda? Nej jag tror inte det är rimligt att kräva av mannen att han ska bevisa att samtycke förelåg. Grunden för en modern rättsstat är att man är oskyldig till att motsatsen har bevisats. Därför blir det upp till rätten att bedöma om samtycke förelåg. Det kan fortfarande ha positiva effekter. Till exempel kan polisen i förhör fråga hur mannen har försäkrat sig om samtycke och om han inte kan svara kan det användas mot honom i rätten. Lagstiftningen kan även ha positiva normerande effekter, normen i samhället blir att båda parter försäkrar sig om ömsesidigt samtycke.

Sen finns det en del frågetecken kring samtyckesbaserad lagstiftning. Hur länge är samtycket giltigt? Om våldtäktsoffret har gått med på en förnedrande behandling initialt men ångra sig under akten kan det då användas mot hen? Eventuellt kan fokus flyttas till offrets beteende för att avgöra huruvida samtycket har upphört eller ej. Med en vålds och tvångsbaserad lagstiftning hamnar kanske fokus på förövaren istället. Det kan i vissa fall även vara svårt att avgöra om samtycket avgivits frivilligt. En kvinna som lever i en misshandelsrelation kanske ger sitt samtycke på grund av rädsla för att bli slagen. En mer teoretisk invändning är att en samtyckeslagstiftning implicit cementerar förställningen om män som aktiva och kvinnor som passiva. Kvinnor förväntas samtycka till en handling som utförs av en man.

Innan jag hade fördjupat mig i kvinnofrontens syn så var jag odelat positiv till samtyckesbaserad lagstiftning. Nu är jag lite mer osäker, jag tycker fortfarande krav på samtycke bör vara basen i lagstiftningen. Det bör dock gå att döma mannen om han använt våld och hot även om samtyckes har getts. Kvinnofronten menar att även en sådan kombination innebär risker. Jag tror dock att om man jobbar aktivt med tillämpningen kan en sådan kombinationslagstiftning innebära att fler förövare döms. Men mycket hänger på tillämpningen av lagen, om lagens intention inte följs spelar det ingen roll hur lagen ser ut. Därför är det viktigt att arbeta med genusmedvetenheten inom polis, åklagarmyndigheter och domstolar.

När rätten ska bedöma om samtycke förelåg kan det finnas en ökad risk att försvarsadvokater tar upp offrets klädsel och sexuella historik. För att undvika det anser jag att vi bör införa mycket hårda "Rape shield" lagar. Det ska helt enkelt vara olagligt att ta upp offrets klädsel och sexuella historik.

Tips: Rapport från ROKS om Grov kvinnofridskränkning

I samband med Almedals-veckan släppte ROKS en rapport som utvärderar brottet Grov kvinnofridskränkning. Rapporten finns tillgänglig [här]. Brottet Grov kvinnofridskränkning har funnits i tio år. Tanken med lagen var att den skulle synliggöra mäns våld mot kvinnor och att den skulle vara bättre anpassad till hur männen utövar makt och våld. Brottet Grov kvinnofridskränkning tar hänsyn till att våldet sker vid upprepande tillfällen.

Rapporten riktar kritik mot både lagens utformning och dess tillämpning. I dagens lagstiftning är Grov kvinnofridskränkning placerat som en specialisering av Grov fridskränkning. Enligt rapporten så osynliggör det mäns våld mot kvinnor eftersom det ger intrycket att Grov fridskränkning är det normala och Grov kvinnofridskränkning är det avvikande. Rapporten riktar främst kritik mot att tillämpningen av lagen saknar könsmaktsperspektiv.