När jag vill beskriva eller betona mäns ansvar för upprätthållande av patriarkatet brukar jag blanda begreppen hej vilt. Jag brukar använda mäns förtryck av kvinnor, mäns överordning eller mäns utsugning av kvinnor. Vilket begrepp passar bäst för att beskriva majoriteten av mäns roll i upprätthållande av patriarkatet?
Utövande av förtryck kräver väldigt aktiva handlingar. Det kan till exempel röra sig om mäns våld mot kvinnor eller män som aktivt motarbetar kvinnor på en arbetsplats. Det finns många män som bedriver den här typen av förtryck. Dock tror jag inte att majoriteten av män aktivt förtrycker kvinnor. Begreppet mäns överordning tycker jag är lite väl mesigt. Det beskriver förvisso sakernas tillstånd men det ger intrycket att män är helt utan förskyllan. Det råkade bara bli så och det stämmer som bekant inte.
Jag tycker att utsugning är det begrepp som passar bäst in. De flesta män får fördelar av patriarkatet. Vi får högre lön, roligare jobb, mer omsorg och mer bekräftelse. Allt dessa fördelar sker på kvinnors bekostnad. Majoriteten av män gör inget aktivt för att upprätthålla detta systemet. Det de flesta män bidrar med är frånvaro av handling. Det handlar om frånvaro av handling på flera plan. Det handlar t.ex. om att män inte protesterar mot sexistiska skämt eller allmänt misogynt beteende hos andra män. Det handlar också om bristande ansvar för det obetalda hemarbetet. Nej det vi män behöver göra är att gå från inaktivitet till handling och engagera oss för feminismen.
Visar inlägg med etikett män. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett män. Visa alla inlägg
lördag 19 februari 2011
lördag 16 oktober 2010
Mäns problem och feminism
Anders Kilander lyfter ett mycket angeläget problem i en debattartikel i Expressen. Han tar upp mäns överpresentation i självmordsstatistiken. Han kopplar samman överrepresentationen med tabut för män att visa svaghet. Dock gör han misstaget att beskylla bland annat feminismen för att upprätthålla machoidealet att män inte får visa svaghet. Såvitt jag känner till har alla inriktningar av feminismen inklusive radikalfeminismen sen långtid lyft upp de problem manligheten genererar för både män och kvinnor.
Låt oss börja med att definiera vad feminism är för någonting. Feminism är främst en befrielserörelse för kvinnor. En rörelse med teorier för att förstå mäns förtryck av kvinnor. En rörelse med strategier för att uppnå jämställdhet. Lika lite som den antirasistiskarörelsen syftar till att lösa problemen med global uppvärmning. Lika lite syftar feminismen till att lösa mäns problem. Med det sagt tror jag feminismen har den positiva bieffekten att den bidrar till att bredda mansrollen och förbättra livet för det stora flertalet av män.
Både aktivister och forskare har använt feministisk analys för att identifiera problem med manligheten och hitta vägar ur problemen. I The End of Manhood: A Book for Men of Conscience har radikalfeministen John Stoltenberg utifrån feminismen beskrivit strategier för hur män kan få bättre relationer till kvinnor, andra män och till barn. The End of Manhood kan i det närmaste beskrivas som en feministisk självhjälpsbok för män. Ett viktigt tema i boken är mäns rädsla för andra män. Ett tema som jag kommer återkomma till lite längre ned. Först tänkte jag nämna två forskare som använder feminismen för att dissekera manligheten. Nämligen Raewyn Connel och Michael Kimmel. Raewyn Connel är en av förgrundsgestalterna inom kritisk maskulinitetsforsking, jag har skrivit mer om henne [här]. Michael Kimmel är en annan välkänd maskulinitetsforskare han har bland annat skrivit den mycket läsvärda Guyland. Den är baserad på intervjuer med 400 killar och belyser destruktiva beteenden hos unga män.
Nu åter till mäns rädsla för andra män. Låt oss börja med att diskutera patriarkatet. Patriarkatet bygger på isärhållande av könen och mäns överordning. Därför är det en katastrof för män att associeras med det som är feminint kodat. Män får inte associeras med svaghet, maktlöshet, ömhet och fysisk närhet till andra män. När associationen sker hänger orden "jävla fjolla" eller "bögjävel" i luften. Därför blir det viktigt för män att inför kvinnor men framförallt inför andra män att distansera sig från allt som är feminint kodat. Det kan få katastrofala konsekvenser såsom mäns våld mot kvinnor, mäns våld mot män eller oförmågan att söka hjälp när man mår dåligt. Det är mäns rädsla inför att bli utesluten ur den manliga gemenskapen, att andra män ska betrakta dem som fjollor som ställer till det.
Hur löser vi det här? Det är enkelt det är bara att krossa patriarkatet :-). Skämt åsido, så handlar det om att särhållandet av könen måste upphöra. Mäns överordning måste upphöra. Det måste bli lika självklart för en man att blir florist som det är för en kvinna att bli läkare. Vi män måste våga förkasta manligheten. Vi måste våga visa ömhet, svaghet och maktlöshet. Vi måste avstå makt. Det är inte lätt. Det är långtifrån alltid jag vågar. Det beror hur trygg jag känner mig och dagsformen på självkänslan. Vågar du?
PS
Unni Drougge har skrivit ett mycket läsvärt svar till Kilanders artikel. Drougges artikel finns [här].
Låt oss börja med att definiera vad feminism är för någonting. Feminism är främst en befrielserörelse för kvinnor. En rörelse med teorier för att förstå mäns förtryck av kvinnor. En rörelse med strategier för att uppnå jämställdhet. Lika lite som den antirasistiskarörelsen syftar till att lösa problemen med global uppvärmning. Lika lite syftar feminismen till att lösa mäns problem. Med det sagt tror jag feminismen har den positiva bieffekten att den bidrar till att bredda mansrollen och förbättra livet för det stora flertalet av män.
Både aktivister och forskare har använt feministisk analys för att identifiera problem med manligheten och hitta vägar ur problemen. I The End of Manhood: A Book for Men of Conscience har radikalfeministen John Stoltenberg utifrån feminismen beskrivit strategier för hur män kan få bättre relationer till kvinnor, andra män och till barn. The End of Manhood kan i det närmaste beskrivas som en feministisk självhjälpsbok för män. Ett viktigt tema i boken är mäns rädsla för andra män. Ett tema som jag kommer återkomma till lite längre ned. Först tänkte jag nämna två forskare som använder feminismen för att dissekera manligheten. Nämligen Raewyn Connel och Michael Kimmel. Raewyn Connel är en av förgrundsgestalterna inom kritisk maskulinitetsforsking, jag har skrivit mer om henne [här]. Michael Kimmel är en annan välkänd maskulinitetsforskare han har bland annat skrivit den mycket läsvärda Guyland. Den är baserad på intervjuer med 400 killar och belyser destruktiva beteenden hos unga män.
Nu åter till mäns rädsla för andra män. Låt oss börja med att diskutera patriarkatet. Patriarkatet bygger på isärhållande av könen och mäns överordning. Därför är det en katastrof för män att associeras med det som är feminint kodat. Män får inte associeras med svaghet, maktlöshet, ömhet och fysisk närhet till andra män. När associationen sker hänger orden "jävla fjolla" eller "bögjävel" i luften. Därför blir det viktigt för män att inför kvinnor men framförallt inför andra män att distansera sig från allt som är feminint kodat. Det kan få katastrofala konsekvenser såsom mäns våld mot kvinnor, mäns våld mot män eller oförmågan att söka hjälp när man mår dåligt. Det är mäns rädsla inför att bli utesluten ur den manliga gemenskapen, att andra män ska betrakta dem som fjollor som ställer till det.
Hur löser vi det här? Det är enkelt det är bara att krossa patriarkatet :-). Skämt åsido, så handlar det om att särhållandet av könen måste upphöra. Mäns överordning måste upphöra. Det måste bli lika självklart för en man att blir florist som det är för en kvinna att bli läkare. Vi män måste våga förkasta manligheten. Vi måste våga visa ömhet, svaghet och maktlöshet. Vi måste avstå makt. Det är inte lätt. Det är långtifrån alltid jag vågar. Det beror hur trygg jag känner mig och dagsformen på självkänslan. Vågar du?
PS
Unni Drougge har skrivit ett mycket läsvärt svar till Kilanders artikel. Drougges artikel finns [här].
söndag 13 juni 2010
Som en Pascha
SVT visade Dokumentären Som en Pascha den 13/6 (Den går i repris 16/6 i Kunskapskanalen). Dokumentären gav inblickar från Europas största bordell. Den visar på mäns vidriga beteende. Att de tar sig rätten att köpa tillfredsställelse. Att de utnyttjar kvinnor som medel. En fråga som dokumentären inte tar upp är att det handlar om makt. Dock blir det tydligt att det handlar om makt, när man lyssnar på de män som intervjuas. Det handlar om att vara "kung" och äga alla flickorna. Det handlar om att kvinnorna ständigt ska le. Att de ska bekräfta männen sexuellt och känslomässigt. Det är självklart att det handlar om makt. Om det rörde sig om otillfredsställd sexlust, varför onanera de inte? Det är billigare! Det männen betalar för är rätten att använda en kvinna som objekt. Rätten att exploatera en annan människa utan att ta hänsyn till hennes känslor.
Vi är många män som aldrig skulle köpa sex av en annan människa. Vi kan dock inte luta oss tillbaka och känna oss duktiga. Vi har ett ansvar för kvinnors underordning. Vi har ett ansvar genom att vi bidrar till underordningen. Ibland för att vi får fördelar av det. Ibland för att vi är för fega för att markerar mot andra män. Ibland ofrivilligt genom den privilegierade position patriarkatet ger oss.
Det är kvinnors underordning som möjliggör prostitution i dubbelbemärkelse. Dels handlar det om ekonomisk underordning. Men främst handlar det om att män (som köper sex) inte betraktar kvinnor som fullvärdiga människor. Därför måste vi män stötta våra systrar i den feministiska kampen. Vi måste ta ställning både på ett politiskt och ett personligt plan. Det handlar om att verka politiskt för eliminera den ekonomiska ojämlikheten mellan könen. Det handlar om att i sin vardag alltid markera mot sexism. Det är särskilt viktigt att markera mot sexism i sammanhang där bara män är närvarande. Vi män måste inför andra män alltid vidmakthålla att det är oacceptabelt att betrakta kvinnor som någonting annat än fullvärdiga människor. Fullvärdiga människor som har rätt att kräva respekt. Fullvärdiga människor som har rätt att bli behandlade som subjekt.
PS
Jag tyckte att dokumentären belyste mäns förtryck av kvinnor på ett bra sätt. Dock irriterade jag mig på att man pixelerade männens ansikten och inte kvinnornas.
Vi är många män som aldrig skulle köpa sex av en annan människa. Vi kan dock inte luta oss tillbaka och känna oss duktiga. Vi har ett ansvar för kvinnors underordning. Vi har ett ansvar genom att vi bidrar till underordningen. Ibland för att vi får fördelar av det. Ibland för att vi är för fega för att markerar mot andra män. Ibland ofrivilligt genom den privilegierade position patriarkatet ger oss.
Det är kvinnors underordning som möjliggör prostitution i dubbelbemärkelse. Dels handlar det om ekonomisk underordning. Men främst handlar det om att män (som köper sex) inte betraktar kvinnor som fullvärdiga människor. Därför måste vi män stötta våra systrar i den feministiska kampen. Vi måste ta ställning både på ett politiskt och ett personligt plan. Det handlar om att verka politiskt för eliminera den ekonomiska ojämlikheten mellan könen. Det handlar om att i sin vardag alltid markera mot sexism. Det är särskilt viktigt att markera mot sexism i sammanhang där bara män är närvarande. Vi män måste inför andra män alltid vidmakthålla att det är oacceptabelt att betrakta kvinnor som någonting annat än fullvärdiga människor. Fullvärdiga människor som har rätt att kräva respekt. Fullvärdiga människor som har rätt att bli behandlade som subjekt.
PS
Jag tyckte att dokumentären belyste mäns förtryck av kvinnor på ett bra sätt. Dock irriterade jag mig på att man pixelerade männens ansikten och inte kvinnornas.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)