Mäns problem och feminism

Anders Kilander lyfter ett mycket angeläget problem i en debattartikel i Expressen. Han tar upp mäns överpresentation i självmordsstatistiken. Han kopplar samman överrepresentationen med tabut för män att visa svaghet. Dock gör han misstaget att beskylla bland annat feminismen för att upprätthålla machoidealet att män inte får visa svaghet. Såvitt jag känner till har alla inriktningar av feminismen inklusive radikalfeminismen sen långtid lyft upp de problem manligheten genererar för både män och kvinnor.

Låt oss börja med att definiera vad feminism är för någonting. Feminism är främst en befrielserörelse för kvinnor. En rörelse med teorier för att förstå mäns förtryck av kvinnor. En rörelse med strategier för att uppnå jämställdhet. Lika lite som den antirasistiskarörelsen syftar till att lösa problemen med global uppvärmning. Lika lite syftar feminismen till att lösa mäns problem. Med det sagt tror jag feminismen har den positiva bieffekten att den bidrar till att bredda mansrollen och förbättra livet för det stora flertalet av män.

Både aktivister och forskare har använt feministisk analys för att identifiera problem med manligheten och hitta vägar ur problemen. I The End of Manhood: A Book for Men of Conscience har radikalfeministen John Stoltenberg utifrån feminismen beskrivit strategier för hur män kan få bättre relationer till kvinnor, andra män och till barn. The End of Manhood kan i det närmaste beskrivas som en feministisk självhjälpsbok för män. Ett viktigt tema i boken är mäns rädsla för andra män. Ett tema som jag kommer återkomma till lite längre ned. Först tänkte jag nämna två forskare som använder feminismen för att dissekera manligheten. Nämligen Raewyn Connel och Michael Kimmel. Raewyn Connel är en av förgrundsgestalterna inom kritisk maskulinitetsforsking, jag har skrivit mer om henne [här]. Michael Kimmel är en annan välkänd maskulinitetsforskare han har bland annat skrivit den mycket läsvärda Guyland. Den är baserad på intervjuer med 400 killar och belyser destruktiva beteenden hos unga män.

Nu åter till mäns rädsla för andra män. Låt oss börja med att diskutera patriarkatet. Patriarkatet bygger på isärhållande av könen och mäns överordning. Därför är det en katastrof för män att associeras med det som är feminint kodat. Män får inte associeras med svaghet, maktlöshet, ömhet och fysisk närhet till andra män. När associationen sker hänger orden "jävla fjolla" eller "bögjävel" i luften. Därför blir det viktigt för män att inför kvinnor men framförallt inför andra män att distansera sig från allt som är feminint kodat. Det kan få katastrofala konsekvenser såsom mäns våld mot kvinnor, mäns våld mot män eller oförmågan att söka hjälp när man mår dåligt. Det är mäns rädsla inför att bli utesluten ur den manliga gemenskapen, att andra män ska betrakta dem som fjollor som ställer till det.

Hur löser vi det här? Det är enkelt det är bara att krossa patriarkatet :-). Skämt åsido, så handlar det om att särhållandet av könen måste upphöra. Mäns överordning måste upphöra. Det måste bli lika självklart för en man att blir florist som det är för en kvinna att bli läkare. Vi män måste våga förkasta manligheten. Vi måste våga visa ömhet, svaghet och maktlöshet. Vi måste avstå makt. Det är inte lätt. Det är långtifrån alltid jag vågar. Det beror hur trygg jag känner mig och dagsformen på självkänslan. Vågar du?

PS

Unni Drougge har skrivit ett mycket läsvärt svar till Kilanders artikel. Drougges artikel finns [här].

Michael Kimmel och "pojkkrisen"

Michael Kimmel är en välkänd profeminist och maskulinitetsforskare. Han har tillsammans med DEJA (Delegationen för jämställdhet i skolan) gett ut en rapport om pojkars sämre prestationer i skolan. Rapporten finns tillgänglig [här] och om ni inte orkar läsa rapporten så finns Kimmels seminarium från Almedalen tillgängligt [här].

Kimmel argumenterar mot de förklaringsmodeller som ger jämställdhetsarbetet i skolan skulden för pojkars sämre prestationer. Han avfärdar även biologiska skillnader mellan könen som möjlig förklaring. Det som är intressant med rapporten är att den ger ett internationellt perspektiv (främst från USA). Problemet med att pojkar presterar sämre än flickor och är underrepresenterade i den högre utbildningen verkar vara spritt i hela västvärlden. Kimmel menar att problemet med sämre prestationer inte gäller alla pojkar utan främst pojkar från arbetarklassen och etniska minoriteter. Kimmel menar att bland dessa pojkar finns en antiplugg kultur. Det anses helt enkelt "fjolligt" att plugga. Lösningen som Kimmel föreslår är att föräldrar och pedagogisk personal ska hjälpa dessa pojkar bredda sin mansroll.

Personligen tror jag inte att det räcker med att bredda mansrollen. Problemet är patriarkatet som upprätthåller mäns överordning över kvinnor. För att en man ska behålla sina privilegier är det viktigt att inte associeras med det som betraktas som feminint t.ex. att plugga. Slutsatsen blir alltså för att förbättra pojkars prestationer måste vi krossa Patriarkatet!!!

PS

Pojkars sämre prestationer och att män är underrepresenterade inom högskolenivå är givetvis ett problem. Men ett ännu större problem är att kvinnodominerade yrken med krav på högskoleutbildning ger sämre betalt än mansdominerade yrken som inte kräver mer än gymnasieutbildning.