Masculinities av Raewyn Connell

Nu när Michael Kimmel dök upp i förra inlägget kan det passa med att skriva ett par ord om en av de andra förgrundsgestalterna inom maskulinitetsforskningen, nämligen Raewyn Connell.

Jag har aldrig förstått varför det behöver finnas ett särskilt forskningsfält som heter maskulinitetsforskning. Varför kan det inte rymmas inom genusvetenskap? Jag tycker dock att det har ett värde att studera maskuliniteter och hur de reproduceras. Men det är viktigt att man har ett kritiskt perspektiv och utgår från feminismen. Sen är det även viktigt att man inte fastnar i androcentrism. Fokus ska ligga på de negativa konsekvenser maskuliniteter har för både kvinnor och män.

Så vitt jag förstår är Raewyn Connels Masculinities en av de viktigaste verken inom maskulinitetsforskningen. Hon menar att det finns flera olika typer av maskuliniteter som har olika högstatus. Generellt sätt menar Connel att alla dessa maskuliniteter är överordnade kvinnor. Det som Connel benämner som hegemonisk maskulinitet har högst status. Den hegemoniska maskuliniteten behöver inte alltid upprätthållas av verkliga män. Den kan upprätthållas genom fiktiva karaktärer som t.ex. superhjältar i serietidningar. Poängen är att alla män måste förhålla sig till den hegemoniska maskuliniteten. Det är de som ingår i den hegemoniska maskuliniteten som betraktas som "riktiga män". Vad som betraktas som hegemonisk maskulinitet är inte statiskt utan den kan utmanas av andra maskuliniteter.

Några av andra maskuliniteter Connel tar upp är underordnade, delaktiga, marginaliserade och oppositionella/feministiska maskinuliteter. Den underordnade maskinuliten utgörs främst av homosexuella män. De riskerar att bli utsatta för våld och stigmatisering. De ligger längst ifrån den hegemoniska maskuliniteten. Den delaktiga maskuliniteten uppbärs av män som lever förhållandevis jämställda liv men drar stora indirekta fördelar av den patriarkalaordningen. De gör ingenting för att motverka patriarkatet utan de har ofta svårt att inse sin egen privilegierade position. Den marginaliserade maskuliniteten uppbärs av män som inte har tillgång till makt t.ex. män som tillhör en diskriminerad etnisk minoritet. Män som uppbär den oppositionella/feministiska maskinuliteten tar tydligt avstånd från den patriarkalaordningen. Connel redovisar empiriska resultat från undersökningar av män som tillhör alla dessa maskinuliteter. Resultaten rör frågor som kvinnosyn, syn på feminism, homofobi, relationer till andra män m.m.

Jag tror det är viktigt ur feministisk synvinkel att kritiskt granska maskinuliteter och hur de reproduceras. I och med att män som grupp är överordnade är det de som har störst ansvar för upprätthållandet av patriarkatet. Därför är det viktigt att undersöka hur man gör för att förändra män.

Michael Kimmel och "pojkkrisen"

Michael Kimmel är en välkänd profeminist och maskulinitetsforskare. Han har tillsammans med DEJA (Delegationen för jämställdhet i skolan) gett ut en rapport om pojkars sämre prestationer i skolan. Rapporten finns tillgänglig [här] och om ni inte orkar läsa rapporten så finns Kimmels seminarium från Almedalen tillgängligt [här].

Kimmel argumenterar mot de förklaringsmodeller som ger jämställdhetsarbetet i skolan skulden för pojkars sämre prestationer. Han avfärdar även biologiska skillnader mellan könen som möjlig förklaring. Det som är intressant med rapporten är att den ger ett internationellt perspektiv (främst från USA). Problemet med att pojkar presterar sämre än flickor och är underrepresenterade i den högre utbildningen verkar vara spritt i hela västvärlden. Kimmel menar att problemet med sämre prestationer inte gäller alla pojkar utan främst pojkar från arbetarklassen och etniska minoriteter. Kimmel menar att bland dessa pojkar finns en antiplugg kultur. Det anses helt enkelt "fjolligt" att plugga. Lösningen som Kimmel föreslår är att föräldrar och pedagogisk personal ska hjälpa dessa pojkar bredda sin mansroll.

Personligen tror jag inte att det räcker med att bredda mansrollen. Problemet är patriarkatet som upprätthåller mäns överordning över kvinnor. För att en man ska behålla sina privilegier är det viktigt att inte associeras med det som betraktas som feminint t.ex. att plugga. Slutsatsen blir alltså för att förbättra pojkars prestationer måste vi krossa Patriarkatet!!!

PS

Pojkars sämre prestationer och att män är underrepresenterade inom högskolenivå är givetvis ett problem. Men ett ännu större problem är att kvinnodominerade yrken med krav på högskoleutbildning ger sämre betalt än mansdominerade yrken som inte kräver mer än gymnasieutbildning.