Tips: Artikel om sexköpare och prostitution i Newsweek

Jag läste nyligen en intressant artikel i Newsweek om sexköpare och prostitution. Artikeln behandlar bland annat en studie av sexköpare som Melissa Farley har gjort. Melissa Farley är feminist, psykolog och en välkänd bekämpare av trafficking och prostitution. Artikeln tar upp att det görs väldigt få studier på sexköparna i förhållande till antalet studier på sexsäljarna.

Farleys studier jämför sexköpande mäns attityder till kvinnor, sex, relationer med män som inte köper sex. Artikeln belyser det faktum att det var svårt att hitta en kontrollgrupp av 100 män som inte köpt sexuella tjänster i någon form såsom att gå på strippklubb eller köpa pornografi. Jag tror/hoppas att situationen är något bättre i Sverige. I alla fall borde det inte vara lika vanligt att svenska män går på strippklubb. De skillnader som studien fann var bland annat:

• Sexköpare i högre utsträckning visade aggressivitet och uttryckte hat mot kvinnor.
• Sexköpare hade oftast fått sin sexualundervisning från porr.
• Sexköpare avhumaniserade och objektifierade kvinnor i högre utsträckning. Flera hävdade till exempel att de skulle våldta kvinnor om de kunde komma undan med det.
• Sexköparna betraktade i högre utsträckning att sex var något som var skilt från personliga relationer och känslor.

Artikeln innehåller också många andra intressanta data om sexköparna bland annat att majoriteten av dem lever med en kvinna, att de tillhör alla åldrar och samhällsklasser. Utöver fokusen på sexköparna innehåller artikeln en intervju med en ung kvinna som tvingats in i prostitution som barn. Läs gärna artikeln min korta sammanfattning är ett bara ett axplock av många viktiga och fruktansvärda aspekter av sexköparnas beteende som artikeln tar upp.

Kvinnan och familjen

Jag har tidigare lovat [här] att jag skulle skriva något om Kollontays feministiska verk. Nu har jag hunnit läsa den första av böckerna jag införskaffat, Kvinnan och familjen. Jag får väl lov att erkänna att jag hade en del förutfattade meningar om boken innan jag började läsa. Främst trodde jag kanske att den okritiskt skulle kräva att kvinnorna skulle offra sin krav till fördel för männen i arbetarklassen. Mina förutfattade meningar kom till mestadels på skam. Även om Kollontay propagerar för att arbetarkvinnorna tjänar på att alliera sig med sin klass snarare än med borgerliga feminister, så ställer hon sig på intet sätt på männens sida. Hon tillstår att det finns vissa gemensamma intressen med borgerliga kvinnor men hon avfärdar oftast deras förslag på lösningar.

Kvinnan och familjen berör huvudsakligen tre teman: äktenskap, prostitution och omvårdnad av barn. Genomgående präglas analysen av ett tydligt historiematerialistiskt perspektiv. Exempelvis går Kollontay genom storfamiljens utveckling till kärnfamiljen utifrån övergången från bondesamhället till industrialismen. Hon går också genom hur omvårdnaden av barnen går från familjen till det allmänna genom t.ex skolgång. Genomgående lyfts klassperspektivet fram och det är något som fortfarande är aktuellt. På sista tiden har underbemanning på förskolor och hämtning tidigt debatterats flitigt. Röster höjs för att föräldrar (nåja mammor) måste hämta barnen tidigt eller anställa barnflickor för att hämta barnen. Jag saknar ekot av Kollontays krav på att satsa mera på den "allmänna" barnuppfostran. Alla har inte råd att gå ner i arbetstid, alla har inte möjligheten att styra sin arbetstid, alla kan inte lägga sin arbetstid omlott. Det finns barn till lågavlönade, barn till ensamstående som inte har något alternativ än att stanna på förskolan till sent på kvällen. Därför får vi aldrig individualisera frågor om barns välmående. Vi måste alltid ta hänsyn till strukturer baserade på klass och könsmaktsordning. Då blir lösningen sex timmars arbetsdag och mindre barngrupper.

Kollontays största förtjänst är att hon lyfter fram hur klassorättvisorna slår mot kvinnor. Hur könsmaktsordningen i kombination med klassorättvisorna slår särskilt hårt är väldigt tydligt när det gäller prostitution. I Kollontays samtid så var den förhärskande föreställningen att de prostituerade utgjordes av en speciell degenererad kvinnotyp som inte tog skada av eller dög till något annat än att sälja sin kropp. Kollontay bestred den uppfattningen med hjälp av sin historiematerialistiska analys. Hon sätter fokus på att det är de sociala och ekonomiska villkoren som driver kvinnor till att prostituera sig.

Även om jag tycker att Kollontay i bland lite ensidigt fokuserar på klass kan jag varmt rekommendera Kvinnan och familjen. Hennes analyser kring familj och prostitution är fortfarande intressanta.

Kvinnor som köper "kärlek"

På mitt favorit forum systerskap.nu blev jag tipsad om dokumentären, Kvinnor som köper kärlek. Dokumentären handlade om västerländska och japanska kvinnor som åker till Bali för att träffa en "strandraggare" . Dessa kvinnor ville ofta ha samma "pojkvän" under hela vistelsen på Bali. Betalningen skedde oftast väldigt diskret, antingen köpte kvinnorna saker till sina "pojkvänner" eller så fick de pengar för att köpa något till exempel en DVD-spelare eller en moped.

När jag såg dokumentären väcktes många tankar, särskilt kring vad som skiljer sig mellan könen när det gäller sexköpare och prostituerade. Till och börja med så vill jag konstatera att all prostitution bygger på underordning. Det handlar inte om två jämställda parter som ingår en överenskommelse. Det finns ingen ömsesidighet, sexsäljarna gör något de egentligen inte vill och sexköparna köper sig makt över en annan människas kropp. Alternativet för "strandraggarna" är extremt slitiga jobb inom jordbruksindustrin eller byggsektorn. Det är jobb som bara ger några dollar om dan och leder till en förtidig död. Deras underordning mot turistande västerländska kvinnor är uppenbar. Främst är det en underordning baserad på ekonomisk ojämlikhet men det finns också komponenter från det kolonialarvet.

En skillnad mellan manliga och kvinnliga sexköpare är att kvinnorna har större behov av att dölja sin maktposition. Ett tydligt tecken på detta är att betalningen sker indirekt och diskret. Behovet av att dölja maktutövandet finns hos manliga sexköpare också men jag tror inte att det är lika stort. Denna skillnad tror jag beror på att det är svårare för kvinnor att objektifiera män. I och med att vi lever i ett patriarkat som objektifiera kvinnor blir det lättare för manliga sexköpare att objektifiera sina offer. Objektifieringen gör att sexköparen kan behandla sexsäljaren som skit utan att få dåligt samvete.

Manliga sexsäljare är utsatta, men är de lika utsatta som kvinnliga sexsäljare? I enskilda fall kan det säkert vara så. Men generellt sätt så tror jag att kvinnliga sexsäljare är mer utsatta. Det finns ett par skäl till detta. För det första så tror jag inte att manliga prostituerade är utsatta för våld eller hot om våld från kvinnliga sexköpare i så stor utsträckning. Dels på grund av att det är svårare att objektifiera män. Dels att våld är väldigt kraftigt associerat med den manliga könsrollen. Men även att män i de flesta fall har lättare att freda sig från fysiskt våld från en kvinna. Ett annat skäl till att jag inte tror att manliga sexsäljare är lika utsatta är att det är en försvinnande liten andel av sexköparna som är kvinnor. Det innebär att det inte på samma sätt blir en industrialisering av exploateringen av manliga sexsäljare. Det torde vara mycket ovanligt med trafficking av vuxna män för sexuella ändamål. Just att det är en så liten "marknad" gör troligtvis att manliga sexsäljare löper mindre risk att exploateras av hallickar och organiserad brottslighet.

Jag tycker att det är viktigt att belysa alla former av förtryck oavsett vem som är förövare och offer. Därför är det viktigt att lyfta upp och analysera kvinnors sexköp av män, även om det är ett väldigt marginellt fenomen. Det ger insikter om olika former av förtryck utifrån kön, klass och etnicitet.

På föreläsning med Kajsa Ekis Ekman

Ikväll var jag på en jätteinspirerande föreläsning med Kajsa Ekis Ekman. Jag har tidigare tagit upp hennes bok Varat och Varan [här]. Kvällens föreläsning har delvis ändrat min syn på surrogatmödraskap. Jag har tidigare skrivit om surrogatmödraskap [här]. Jag har alltid varit mot kommersiellt surrogatmödraskap och en aning ambivalent till altruistiskt surrogatmödraskap. Jag har främst varit obekväm med hur behovet av altruistiskt surrogatmödraskap har motiverats i debatten. Motivet har varit att (homosexuella) män har rätt till barn, rätt till att använda kvinnor som medel. Jag var dock fortvarande öppen för att tillåta altruistiskt surrogatmödraskap. Efter Kajsa Ekis Ekmans övertygande argumentation i kväll anser jag att det inte ska vara tillåtet med altruistiskt surrogatmödraskap.

Ekis Ekman hade flera argument mot altruistiskt surrogatmödraskap både teoretiska och pragmatiska. I länder där det är tillåtet med altruistiskt surrogatmödraskap är det också vanligare att "hyra" surrogatmödrar i fattiga länder som Indien. I England där altruistiskt surrogatmödraskap är tillåtet, finns det inte tillräckligt med frivilliga kvinnor därför är det vanligt att det förekommer svartbetalning i form av dyra gåvor och resor. Ett annat argument är att en moder lär känna sitt barn innan förlossningen. De flesta skulle tycka att det är absurt att ge bort en tre månaders bebis. Vad är det för skillnad på att ge bort ett barn innan förlossningen?

Skälen till min tidigare ambivalens kring altruistiskt surrogatmödraskap är mest känslomässiga. Som man känner jag mig väldigt obekväm med att sätta restriktioner för hur kvinnor får använda sina kroppar. Däremot har jag inga problem med att begränsa mäns rätt att använda kvinnors kroppar. Därför vill jag ha en lagstiftning kring surrogatmödraskap som liknar sexköpslagen. Bara beställaren (oavsett om pengar har varit inblandade eller ej) ska kriminaliseras. Det ska inte vara olagligt att vara surrogatmoder bara att anlita en. Det handlar inte om filosofiskt hårklyveri för att jag ska känna mig bekväm utan jag är övertygad om att det är den lösningen som ger starkast skydd för kvinnor.

Hundra män ingen dömd

Jag såg Uppdrag granskning från i onsdags på SVT play. Jag hade hört talats om fallet med den fjortonåriga flickan som sålts till hundra män. Det jag inte visste var hur grovt myndigheterna har misskött fallet. Socialtjänsten ingrep inte trots att de fick anmälningar från skolan, flickans pappa mfl. När flickans familjehem polisanmäler händelserna, så hanteras fallet av en ensam utredare som inte är färdigutbildad. Man gör flera misstag. De enda som döms är hallickarna, två tonårsflickor. Den tredje hallicken en man kunde inte dömas och ingen av de hundra sexköpande kunde dömas. Detta trots att flickan kunde peka ut några få torskar och att hallickarna hade haft telefonkontakt med de flesta av torskarna.

Jag tycker att det är beklämmande att så många som hundra män har köpt sex av en underårig flicka. Var det ingen som noterade att hon var underårig? Var det ingen som frågade hur hon mådde? Det som är ännu mer skrämmande är att flickan förmodligen har blivit erbjuden till ännu fler män. Män som har tackat nej, men inte gjort något för att stoppa handeln med flickan.

Varför ansåg hundra män att de hade rätt att utnyttja henne? Hur kunde så kallt bortse från ett barns rättigheter? Varför ansåg inte myndigheterna att hon var värd att lägga tillräckligt med resurser på? Var det hennes kön, att hon tillhör en etnisk minoritet eller att hon kom från en socialt utsatt bakgrund? Det gör ont att vi lever i en sådan rasistisk och patriarkal värld.

Tips: På tal om prostitution

Kvinnofronten har gett ut foldern På tal om prostitution. Det är en lättläst och mycket läsvärd folder som pressenterar många starka argument mot prostitution.

Marxistisk Feminism

I många av mina tidigare inlägg, bland annat [här] och [här], har jag tagit upp hur marxismen har inspirerat feministiska teoretiker. Oftast är det historiematerialismen som används som utgångspunkt för att skapa ett feministiskt ramverk för att förstå mäns förtryck av kvinnor. Dock är det inte bara historiematerialismen som används, utan även Marxs alienations teorier är intressanta ur feministiskt perspektiv. Ett färskt exempel är Kajsa Ekis Ekmans Varat och Varan som behandlar prostitution och surrogatmödraskap.

Vi kan se hur många former av förtryck har gått från att upprätthållas genom våld och direkt tvång till att osynliggöras bakom ekonomiska relationer. Imperialismen har ändrat form sedan många koloniserade länder har frigjort sig. Nu sker kontrollen via IMF och andra institutioner. Direkt kontroll har ersatts med indirekt kontroll. Detta har också skett inom kapitalismen den livegne har ersatts av den "fria" arbetaren.

I de flesta demokratiska länder har kvinnor formellt samma rättigheter som män. Där kvinnan förut var mannens livegna är hon nu "fri". Mäns makt är indirekt och osynliggjord. Det är denna process som Ekis Ekman beskriver på ett mycket pedagogiskt sätt. Hon använder Lukács begrepp reifikation för att analysera prostitution och surrogatmödraskap. Reifikation betyder sak-i-fiering. Det beskriver ett tillstånd där människan distanseras från ekonomi och produktion. Dessa aktiviteter ses som någonting som ligger utanför människan. Inom prostitutionen är det sexualiteten som är varan. Sexualiteten läggs utanför människan. Den prostituerade beskrivs som en smart entreprenör som erbjuder sin vara på marknaden. På detta sätt osynliggörs mäns förtryck av kvinnor.

Reifikationen har långt mer traumatiska effekter för den prostituerade än för arbetaren. Arbetaren alieneras från sitt skapande medan den prostituerade alieneras från sin kropp och själ. Ekis Ekman beskriver de strategier prostituerade använder för att skilja på självet och det de säljer, t.e.x. att torskarna inte får kyssa dem. Hon tar också upp att torskarna vill ha en så "äkta" upplevelse som möjligt, de vill att det ska vara som en vanlig date. Med andra ord de sexköpande männen vill inte kännas vid sitt egna maktutövande. Det har allvarliga konsekvenser för prostituerade, de tvingas bjuda ut mer och mer av sin person. De blir alienerade från en större del av sig själva.

Varat och Varan innehåller mycket mer än resonemang baserat på marxistiska teorier. Den innehåller en kritisk granskning av prostitutionslobbyn och industrin kring surrogatmödraskap. Vidare är den lättläst, teorin belyser alltid de fenomen Ekis Ekman belyser. Varat och Varan är definitivt en framtida feministisk klassiker.

Som en Pascha

SVT visade Dokumentären Som en Pascha den 13/6 (Den går i repris 16/6 i Kunskapskanalen). Dokumentären gav inblickar från Europas största bordell. Den visar på mäns vidriga beteende. Att de tar sig rätten att köpa tillfredsställelse. Att de utnyttjar kvinnor som medel. En fråga som dokumentären inte tar upp är att det handlar om makt. Dock blir det tydligt att det handlar om makt, när man lyssnar på de män som intervjuas. Det handlar om att vara "kung" och äga alla flickorna. Det handlar om att kvinnorna ständigt ska le. Att de ska bekräfta männen sexuellt och känslomässigt. Det är självklart att det handlar om makt. Om det rörde sig om otillfredsställd sexlust, varför onanera de inte? Det är billigare! Det männen betalar för är rätten att använda en kvinna som objekt. Rätten att exploatera en annan människa utan att ta hänsyn till hennes känslor.

Vi är många män som aldrig skulle köpa sex av en annan människa. Vi kan dock inte luta oss tillbaka och känna oss duktiga. Vi har ett ansvar för kvinnors underordning. Vi har ett ansvar genom att vi bidrar till underordningen. Ibland för att vi får fördelar av det. Ibland för att vi är för fega för att markerar mot andra män. Ibland ofrivilligt genom den privilegierade position patriarkatet ger oss.

Det är kvinnors underordning som möjliggör prostitution i dubbelbemärkelse. Dels handlar det om ekonomisk underordning. Men främst handlar det om att män (som köper sex) inte betraktar kvinnor som fullvärdiga människor. Därför måste vi män stötta våra systrar i den feministiska kampen. Vi måste ta ställning både på ett politiskt och ett personligt plan. Det handlar om att verka politiskt för eliminera den ekonomiska ojämlikheten mellan könen. Det handlar om att i sin vardag alltid markera mot sexism. Det är särskilt viktigt att markera mot sexism i sammanhang där bara män är närvarande. Vi män måste inför andra män alltid vidmakthålla att det är oacceptabelt att betrakta kvinnor som någonting annat än fullvärdiga människor. Fullvärdiga människor som har rätt att kräva respekt. Fullvärdiga människor som har rätt att bli behandlade som subjekt.

PS

Jag tyckte att dokumentären belyste mäns förtryck av kvinnor på ett bra sätt. Dock irriterade jag mig på att man pixelerade männens ansikten och inte kvinnornas.