Judith Jarvis Thomson: A Defense of Abortion

Den feministiska filosofen Judith Jarvis Thomson skrev 1971 den klassiska artikeln A Defense of Abortion. Den har en intressant vinkel. Den flyttar fokus från fostret till kvinnans rätt över sin kropp. Mycket av debatten kring aborträtten hamnar i gränsdragnings diskussioner om när fostret ska betraktas som människa. Thomson utgår istället från att fostret kan betraktas som en människa från befruktningsögonblicket. Det är inte åsikt hon själv hyser utan bara ett antagande hon använder i sin argumentation. Med den utgångspunkten drar hon slutsatsen att abort i flera fall är ok ändå: "nobody is morally required to make large sacrifices, of health, of all other interests and concerns, of all other duties and commitments, for nine years, or even for nine months, in order to keep another person alive".

Thomson når den slutsatsen genom att argumentera för att en människa(fostret) inte har rätt att tvinga en annan människa att upplåta sin kropp även om hens överlevnad hänger på det. Om jag ska vara helt ärlig menar Thomson att fostret har en begränsad sådan rätt. Det är dock en rätt som jag själv är lite skeptisk till.

Det briljanta med A Defense of Abortion är de målande tankeexperiment som lyfter aborträtten till ett mera generellt plan rörande människors rätt till sin egen kropp. Till exempel används ett mycket underfundigt exempel med en violinist: "You wake up in the morning and find yourself back to back in bed with an unconscious violinist. A famous unconscious violinist. He has been found to have a fatal kidney ailment, and the Society of Music Lovers has canvassed all the available medical records and found that you alone have the right blood type to help. They have therefore kidnapped you, and last night the violinist's circulatory system was plugged into yours, so that your kidneys can be used to extract poisons from his blood as well as your own ... and the violinist is now plugged into you. To unplug you would be to kill him. But never mind, it's only for nine months."

Thomson lyfter även frågan om kvinnan inte ska tvingas att ta ansvar för fostrets överlevnad eftersom hon (under förutsättning att hon inte har blivit våldtagen) är medskyldig till fostrets uppkomst. Återigen används ett underfundigt exempel: " If the room is stuffy, and I therefore open a window to air it, and a burglar climbs in, it would be absurd to say, "Ah, now he can stay, she's given him a right to the use of her house--for she is partially responsible for his presence there, having voluntarily done what enabled him to get in, in full knowledge that there are such things as burglars, and that burglars burgle.'' It would be still more absurd to say this if I had had bars installed outside my windows, precisely to prevent burglars from getting in, and a burglar got in only because of a defect in the bars."

Jag tycker Judith Jarvis Thomson för en mycket värdefull argumentation. Dels för att den flyttar fokus från fostret till kvinnans rätt till sin kropp. Dels för att den erbjuder argument mot de som vill sänka tidsgränserna för aborträtten. Eventuellt skulle det utifrån Thomson artikel gå att argumentera för att ta bort tidsgränsen helt och hållet.