Innan jag börjar är det nog bäst att jag redogör för min position. Jag är främst inspirerad av socialistisk feminism och radikalfeminism. Sen känner jag en viss aversion för allt som har prefixet post. Med det sagt så har jag försökt vara så öppen som möjligt när jag läste Judith Butlers Gender Trouble. Jag har försökt läsa den flera gånger och gett upp men nu lyckades jag ta mig igenom den. Jag tyckte att den var mycket svårläst och jag är långt ifrån säker på att jag har tolkat den rätt.
Judith Butler driver socialkonstruktivismen väldigt långt. Hon menar att inte bara genus utan könet i sig är en socialkonstruktion. Enligt Butler skapas könstillhörigheten av performativitet. Performativitet handlar inte om ett frivilligt gestaltande utan om upprepande handlingar och språkbruk som är påtvingade av den obligatoriska heterosexualitet. Butler använder begreppet den heterosexuella matrisen för att beskriva den obligatoriska heterosexualiteten och bindningen av könsidentitet till kroppar. Den heterosexuella matrisen är ingenting som är naturligt utan upprätthålls med makt.
På ett plan kan jag hålla med om att kön inte är väldefinierat t.ex. finns det transsexuella och människor som har oklart biologiskt kön. Dock är jag orolig för att man osynliggör mäns förtryck av kvinnor om man bortser från kategorierna man och kvinna. Carin Holmberg tar upp ett bra exempel i senaste numret av Bang [Länk]. Hon diskuterar om man ska använda begreppet "mäns våld mot kvinnor" eller "våld i nära relationer". Argumentet för att använda "våld i nära relationer" är att det inkluderar våld i homosexuella relationer. Jag har förståelse för att man vill synliggöra våld i homosexuella relationer men om man använder begreppet "våld i nära relationer" så osynliggör man att den vanligaste situationen är att män brukar våld mot kvinnor.
Jag tycker att queerfeminism och poststrukturalistiska feminister har en poäng när de kritiserat feminismen för att ha utgått från en vit heterosexuell medelklass kvinna. Men jag tycker de går för långt när de hävdar att det inte går att uppnå generaliserbar kunskap. För att uppnå användbara analytiska modeller tror jag det är nödvändigt att använda generaliseringar och förenklingar. Det innebär inte att dessa modeller inte representerar verkligheten.
En bra kompromiss mellan poststrukturalistisk feminism och traditionell feminism är begreppet intersektionalitet. Det innebär att man ser att flera olika förtryck kan samverka och skapa olika upplevelser. Förtrycket kan riktas mot sexualitet, klass, etnicitet, kön m.m.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar