Anders Kilander lyfter ett mycket angeläget problem i en debattartikel i Expressen. Han tar upp mäns överpresentation i självmordsstatistiken. Han kopplar samman överrepresentationen med tabut för män att visa svaghet. Dock gör han misstaget att beskylla bland annat feminismen för att upprätthålla machoidealet att män inte får visa svaghet. Såvitt jag känner till har alla inriktningar av feminismen inklusive radikalfeminismen sen långtid lyft upp de problem manligheten genererar för både män och kvinnor.
Låt oss börja med att definiera vad feminism är för någonting. Feminism är främst en befrielserörelse för kvinnor. En rörelse med teorier för att förstå mäns förtryck av kvinnor. En rörelse med strategier för att uppnå jämställdhet. Lika lite som den antirasistiskarörelsen syftar till att lösa problemen med global uppvärmning. Lika lite syftar feminismen till att lösa mäns problem. Med det sagt tror jag feminismen har den positiva bieffekten att den bidrar till att bredda mansrollen och förbättra livet för det stora flertalet av män.
Både aktivister och forskare har använt feministisk analys för att identifiera problem med manligheten och hitta vägar ur problemen. I The End of Manhood: A Book for Men of Conscience har radikalfeministen John Stoltenberg utifrån feminismen beskrivit strategier för hur män kan få bättre relationer till kvinnor, andra män och till barn. The End of Manhood kan i det närmaste beskrivas som en feministisk självhjälpsbok för män. Ett viktigt tema i boken är mäns rädsla för andra män. Ett tema som jag kommer återkomma till lite längre ned. Först tänkte jag nämna två forskare som använder feminismen för att dissekera manligheten. Nämligen Raewyn Connel och Michael Kimmel. Raewyn Connel är en av förgrundsgestalterna inom kritisk maskulinitetsforsking, jag har skrivit mer om henne [här]. Michael Kimmel är en annan välkänd maskulinitetsforskare han har bland annat skrivit den mycket läsvärda Guyland. Den är baserad på intervjuer med 400 killar och belyser destruktiva beteenden hos unga män.
Nu åter till mäns rädsla för andra män. Låt oss börja med att diskutera patriarkatet. Patriarkatet bygger på isärhållande av könen och mäns överordning. Därför är det en katastrof för män att associeras med det som är feminint kodat. Män får inte associeras med svaghet, maktlöshet, ömhet och fysisk närhet till andra män. När associationen sker hänger orden "jävla fjolla" eller "bögjävel" i luften. Därför blir det viktigt för män att inför kvinnor men framförallt inför andra män att distansera sig från allt som är feminint kodat. Det kan få katastrofala konsekvenser såsom mäns våld mot kvinnor, mäns våld mot män eller oförmågan att söka hjälp när man mår dåligt. Det är mäns rädsla inför att bli utesluten ur den manliga gemenskapen, att andra män ska betrakta dem som fjollor som ställer till det.
Hur löser vi det här? Det är enkelt det är bara att krossa patriarkatet :-). Skämt åsido, så handlar det om att särhållandet av könen måste upphöra. Mäns överordning måste upphöra. Det måste bli lika självklart för en man att blir florist som det är för en kvinna att bli läkare. Vi män måste våga förkasta manligheten. Vi måste våga visa ömhet, svaghet och maktlöshet. Vi måste avstå makt. Det är inte lätt. Det är långtifrån alltid jag vågar. Det beror hur trygg jag känner mig och dagsformen på självkänslan. Vågar du?
PS
Unni Drougge har skrivit ett mycket läsvärt svar till Kilanders artikel. Drougges artikel finns [här].
Feminism är könsrasism.
SvaraRadera>Vi måste avstå makt.
SvaraRaderaMen då tar ju någon annan den.
" Vi måste våga visa ömhet, svaghet och maktlöshet. Vi måste avstå makt. Det är inte lätt. Det är långtifrån alltid jag vågar."
SvaraRaderaVilka "vi"? Vi män? Så att vi blir bortvalda av kvinnor och dör utan att ha reproducerat? Hur påverkar det patriarkatet negativt? Man kan ha synpunkter på hur riktiga dina premisser är, men framförallt faller resonemanget på att det skulle vara män som satt upp spelreglerna. Om kvinnor väljer maskulina män och jag avsäger mig maskuliniteten, vem skulle vinna på det? Lär män positiv maskulinitet istället för att försöka önska bort tyngdkraften!
Med vi män menar jag alla som identifierar sig som män. Jag tror inte mäns överrepresentation i självmords och brottsstatistiken har biologiska orsaker. Utan jag tror att det i huvudsak är kopplat till den socialt konstruerade maskuliniteten.Jag tror att den upprätthålls av både män och kvinnor. Dock tror jag att män bidrar i större utsträckning till att upprätthålla maskuliniteten.
SvaraRaderaVisst jag tror att vi måste börja med att "bredda" mansrollen och maskuliniteten, så att män får visa svaghet, ömhet och osäkerhet. Men på sikt är målet att avskaffa särhållandet av könen. Så länge det finns föreställningar om vad som är manligt och kvinnligt, så kommer de människor som bryter/vill bryta mot normerna mötas av motstånd. Med dagens föreställningar innebär det tex att en kille som vill dansa balett, riskerar att bli mött av fördomar och förakt.
Okej, det är möjligt att det är värt att bredda mansrollen och låt oss dessutom ponera att det är görbart. Du får det dock att låta orimligt eftersom du utgår från en premiss som är falsk, nämligen att det inte finns några biologiska skillnader mellan män och kvinnors beteende. Förutom att det är tämligen självklart att så inte är fallet, så finns det gott om publicerad forskning som fastställt svart på vitt hur testosteron påverkar riskbenägenhet och impulshandlande. För att bara nämna några saker. Denna naiva ovilja att ta hänsyn till vetenskapliga fakta gör att många genusteoretiker har väldigt lite att tillföra i genusdebatten. Det är väldigt mycket "jag vill att" i förhållande till "jag vet att".
SvaraRaderaJag har aldrig påstått att biologiska skillnader inte kan få genomslag på beteende men jag tror att den socialt konstruerade delen har mycket större effekt. Vad som anses vara maskulint respektive feminint varierar mellan olika kulturer och tidsåldrar. Dessa variationer är så snabba att det är orimligt att anta att de har åstadkommits genom evolutionen. Till exempel är män mer involverade i sina barns liv idag än för femtio år sen. Så jag tror definitivt att det finns utrymme att bredda mansrollen.
SvaraRaderaMen vad har ett närvarande faderskap med svaghet och osäkerhet att göra? Du förväxlar aktiviteter, som blöjbyten och dammsugning, med beteendeegenskaper som mesighet, svaghet och riskaversion. Det är vitt skilda saker.
SvaraRaderaEtt närvarande faderskap har ingenting med svaghet att göra. Jag tog bara upp det som ett exempel på hur mansrollen har förändrats. Män har gått från att vara familjeförsörjare till att ha en mer omvårdande roll.
SvaraRaderaMen även mer renodlade egenskaper såsom aggressivitet och våldsbenägenhet varierar med olika tidsåldrar och kulturer. Aggressivitet uttrycks i ett socialt sammanhang som en reaktion på någonting. Problemet är inte att män inte är svaga eller osäkra. För det finns många män som känner sig svaga, osäkra och maktlösa. Problemet är att det finns normer som säger att män inte får vara svaga och maktlösa. Dessa normer kan trigga våldsamt beteende hos en del män. En del andra män kanske inte söker hjälp trots att de mår mycket dåligt.