söndag 9 januari 2011

Att bemöta Sexism och Misogyni

Ibland när någon uttrycker något sexistiskt och misogynt (misogyni=hat mot kvinnor) kan det kännas lite läskigt att konfrontera den personen. Jag har upplevt flera situationer, kanske särskilt i grupper av bara män, där varken jag eller någon annan har protesterat när någon har yttrat något sexistiskt. Efter en sån händelse har jag oftast en klump i magen. Jag borde ha protesterat men vågade inte. När jag sen diskuterat med någon som var med vid samma tillfälle har de haft precis samma känsla. Det är så tragiskt att vi är flera som har upplevt obehag men ingen har vågat protestera. Så den stor frågan är, hur ska en våga bemöta sexistiska uttalande?

Nu kan det tyckas att det bara är att ta sig kragen och bli modigare. Jag har försökt, men jag är fortfarande obotligt feg och konflikträdd. Jag som man har en bättre position att bemöta sexism och misogyni. Det är svårare att avfärda mig som pryd humorlös radikalfeminist. Men det finns hierarkier män emellan också. Om en utmanar en man som sagt något sexistiskt riskerar en att bli utsatt för härskartekniker. Det absolut vanligaste är att bli förlöjligad. När jag har vågat protestera har jag oftast fått min manlighet ifrågasatt. Vid ett tillfälle föreslogs det att jag skulle göra ett könsbyte för jag var redan "tjafsig". Jag har ingenting emot att associeras med det som är feminint och kvinnligt. Så här i efterhand kan jag till och med vara lite stolt över det. Men det är jobbigt att bli föraktad och att folk skrattat åt en.

Om en känner att en vågar ska en givetvis konfrontera den som sagt något misogynt eller sexistiskt. I de situationer en inte vågar ska en byta samtalsämne. Tala om kvinnor i positiv bemärkelse eller lyft mäns förtryck av kvinnor ur något annat avseende. När det gäller kvinnoförtryck så börja långt borta, antingen historiskt eller geografiskt. Prata om kvinnors situation i 1800-talets Sverige eller om kvinnors situation i dagens Iran. Det här är ett utmärkt sätt att ta reda på om en har några allierade. Om en känner att många hänger på kan en försiktigt börja närma sig det misogyna och sexistiska uttalandet. Om ingen hänger på, så har en åtminstone sagt något för att balansera det misogyna och sexistiska uttalandet.

1 kommentar:

  1. Bra skrivet!
    Jag är en själv en gubbe(40) och kommenterar ibland artiklar publicerade i olika tidningar. Har väldigt svårt för när kommentatorer byter ämne och finner det viktigt att poängtera att författaren är en "ung söt gullig kvinna" istället för att hålla sig till ämnet. Jag har gett mig i kast med sådana men får oftast smisk då de andra debattörerna nästan bara är män som gillar att få ryggdunkar av andra hannar. Sorgligt men sant. Jag skäms för dessa, dom är inte män i mina ögon dom vill bara vara popluära.

    SvaraRadera