Feministiskt perspektiv om abort

Webbtidningen Feministiskt Perspektiv hade ett väldigt intressant tema i det senaste numret. De behandlade ämnet abort ur flera olika aspekter. Några av artiklarna är öppna länk, länk och länk. De andra andra artiklarna måste man vara prenumerant för att kunna läsa. Jag ska försöka sammanfatta och kommentera det jag tyckte var särskilt intressant.

Gerda Christenson ger i sin artikel en mycket läsvärd översikt över de svenska abortmotståndarna. En av de aggressivaste organisationerna är MRO (Människorätt för ofödda). De vill ha ett totalförbud för abort. De vill inte ha några undantag inte ens om graviditeten är ett resultat av incest eller våldtäkt. De använder ofta bilder på aborterade foster i deras propaganda och de har genomfört protester mot enskilda som i sin yrkesutövning genomför aborter. En mer pragmatisk organisation är Ja till Livet och deras ungdomsorganisation Älska Livet. De propagerar inte för ett förbud, utan de vill inskränka aborträtten på andra sätt. Till exempel genom att sänka tidsgränsen för abort och ge sjukvårdspersonal rätten att vägra att utföra aborter. Ungdomsorganisationen Älska Livet har hamnat i blåsväder sedan de har lurat barn att gå med. Ordföranden för Ja till Livet Gunilla Gomér som också är riksdagsledamot för Kristdemokraterna hamnade nyligen i blåsväder när hon argumenterade för inhemsk adoption istället för abort. Hon menade att det var bättre att adoptera inhemska barn istället för att "importera" utländska barn.

Namnet Människorätt för ofödda antyder att MRO anser att foster ska ha samma rättigheter som levande människor. Deras rabiata abortmotstånd innebär att de vill ge rättigheter till foster som ingen levande människa har. Ingen människa har rätt till en annan människas kropp även om deras överlevnad hänger på det. Till exempel är det inte tvång på att donera blod även om det är akutblodbrist. För den som är intresserad så har jag bemött den här typen av argument i ett tidigare inlägg. Jag tycker även att Gomérs argumentation kring adoption är problematisk. Hennes sätt att varufiera barn genom att prata om att importera barn är vidrigt. Bortsett från detta så anser jag inte heller att man kan reducera abort till rätten att avstå föräldraskapet. Utan i mina ögon handlar abort främst om kvinnors rätt till sina kroppar.

I artikeln fortsätter Gerda Christenson med att beskriva hur abortmotståndet i riksdagen ser ut. I riksdagen är det fyra Kristdemokrater som är abortmotståndare. De har blivit invalda genom personvalskampanjer. Majoriteten i Kristdemokraterna står dock bakom den nuvarande abortlagstiftningen. SD är det enda partiet i riksdagen som vill inskränka aborträtten. De vill sänka abortgränsen till vecka 12 och de vill införa en så kallad samvetsklausul som innebär att vårdpersonal kan vägra att utföra aborter. Sen finns det ett tvärpolitiskt nätverk i riksdagen, Forum för familj och människovärde, med medlemmar från M, Fp och KD. Forum för familj och människovärde har bland annat bjudit in högerextrema abortmotståndare från USA att föreläsa i riksdagen.

Jag tycker att det känns tryggt att det finns en så pass stor majoritet i riksdagen för den nuvarande abortlagstiftningen. Men det är jätteviktigt att bevaka så att abortmotståndarna inte får större inflytande. Ett sätt att göra det på är att sätta fokus på och granska de kandidater som är abortmotståndare.

De "nya" Mansgrisarna!

Läste om en ny bok av Leif Eriksson, Bob Hansson och Martin Svensson i Feministiskt Perspektiv. När jag googlade på herrarna hittade jag följande debattartikel i Expressen. Inte nog med att vi måste dras med det "nya" arbetarpartiet som raserar välfärden nu måste vi också stå ut med de "nya" mansgrisarna. De gamla hederliga mansgrisarna uttryckte sitt kvinnoförakt direkt och öppet. De framhöll sin egen "förträfflighet" och "överlägsenhet". De "nya" mansgrisarna spelar en lite annorlunda melodi. De påstår att män är nedtryckta och förtryckta. Gissa vilka som får skulden? Intet nytt här, givetvis skyller de på kvinnor.

Jag är den första att tillstå att patriarkatet har negativa konsekvenser för män. Men de är inte ens i närheten av de konsekvenser som patriarkatet har för kvinnor. Jag tycker att artikeln innehåller så många sorgliga felaktigheter. Så jag vet knappt var jag ska börja. En av de saker jag är mest irriterad på är att de jämställer män situations med kvinnors. Kvinnokampen började för ett par hundra år sen med att kvinnor var mäns livegna. Män hade fullständig kontroll över sina fruars arbetskraft. De kunde ostraffat misshandla och våldta sina fruar. Jämför det med startpunkten för kampen för mäns frigörelse som handlar om fysisk närhet mellan män, mäns rätt att uttrycka känslor etc. Viktiga frågor men inte i närheten av det förtryck som kvinnor har fått och får utstå.

Ett annat stort misstag är att de lägger skulden för mäns situation på kvinnor. De påstår direkt och indirekt att kvinnor väljer "fel" män, hindra män att ta ansvar för sina barn, upprätthålla den manliga könsrollen genom sin förväntningar etc. Låt oss börja med påståendet att kvinnor väljer "fel" män. Det är fel på så många plan. För det första tror jag inte att de flesta kvinnor föredrar rika macho män. För det andra innebär påståendet implicit att män har rätt till en kvinnans kärlek. Det är en djupt patriarkal tanke. Jämför med vad som brukar påstås om feministiska kvinnor. De får höra att de är fula, okvinnliga och humorlösa. Att män inte tilldöms vårdnaden är i de flest fall männens fel. Vid en opartisk prövning kan inte domstolen ta hänsyn till så mycket annat än vem som har haft huvudansvaret för barnen. Det vill säg vem var det som var föräldraledig, vabbade, etc.

Jag tycker att det är synd att de driver viktiga frågor kring att bredda mansrollen genom skuldbelägga kvinnor och förminska det förtryck kvinnor utsätts för. Det är en återvändsgränd som inte kommer resultera i en bredare mansroll.

Första numret av Feministiskt Perspektiv

Idag kom det första numret av webbtidningen Feministiskt Perspektiv. Delar av materialet är gratis men man måste vara prenumerant för att få tillgång till alla artiklar. Jag har verkligen saknat en tidning som rapporterar ur feministiskt perspektiv. Undersökningar av nyheter i mainstream media har visat att ca 70% av innehållet handlar om män. Därför är Feministiskt Perspektiv en välbehövlig motvikt.

Det är stor spridning på artiklarna, de berör allt från sport till våldtäkter i väpnade konflikter. Jag tyckte att flera av artiklarna var intressanta bland annat de som tog upp vårdnadsbidraget.