DET ÄR MÄN SOM VÅLDTAR!!!

Häromdagen presenterade ett välkänt rasistiskt parti (jag tänker inte bevärdiga dem med att nämna partiets namn) sin undersökning av våldtäktsdomar. De har undersökt 114 våldtäktsdomar och hävdar att 48% av dem har begåtts av invandrare. Här är det viktigt att inse att det rör sig om ca 50 personer av ca en miljon invandrare. Sen är det viktigt att komma ihåg att det finns ett stort mörkertal när gäller våldtäkter, många anmäls inte. Ännu färre leder till fällande dom. Jag är säker på det finns många "blonda helylle" killar som våldtar sina flickvänner och slipper undan. De slipper undan på grund av myten om den "svartmuskiga" typen som lurar i buskarna. Det finns stark empiri som visar på att de flesta våldtäkter begås av en man som har en relation till offret.

Det spekuleras ofta kring olika egenskaper hos våldtäktsmän. Är han kanske störd? Tillhör han kanske en främmande kultur? Det glöms lätt bort att den gemensamma nämnaren är att han just är en man. Kulturen han ingår i är inte främmande. Det är en världsomspännande kultur. Det är en patriarkal kultur. Kampen mot våldtäkter är kampen mot patriarkatet!!!

Bra debattartikel i NT om femnistisk kulturpolitik

I fredagens NT var det en bra debattartikel om att det är viktigt att ha "genusglasögon" när man fattar beslut om resurser. Jag kunde inte hitta artikeln online på NTs hemsida men den finns återgiven på Vänsterpartiets lokala hemsida [här].

PS

Apropå genusglasögon titta gärna på den [här] mycket roliga bloggen.

Uppdatering om Mira

Nu är Nyköpings kommun färdig med upphandlingen av kvinnojoursverksamheten. Den gick till stiftelsen OLA [länk]. Jag har inga ingående kunskaper om stiftelsen annat än det jag läst på deras hemsida. Det är en nystartad stiftelse som är inriktad på vård av missbrukare. Jag tycker att det mycket oansvarigt av den borgerliga majoriteten i Nyköping att överlåta en så viktig verksamhet till en ny startad stiftelse som saknar erfarenheter av att jobba med våldsutsatta kvinnor. Kvinnojouren Mira har 28 års erfarenhet av bemöta kvinnor som drabbats av mäns våld. Vore det inte bättre att de fick fortsatt stöd? Sen kunde kommunen upphandla separat stöd till missbrukande kvinnor. För jag tycker att det är ytterst olämpligt att man blandar skyddsbehövande barn med aktiva missbrukare.

PS

Om ni vill visa ert stöd för MIRA gå gärna med i följande Facebook grupp.

Ståndpunktsfeminism

I ett tidigare inlägg om Postkolonial feminism nämnde jag ståndpunktsfeminism. Ståndpunktsfeminism är inte en inriktning, såsom socialistisk feminism eller radikalfeminism. Utan det är ett kunskapsteoretiskt perspektiv, som behandlar vem som har bäst förutsättningar att vinna kunskap om det patriarkala förtrycket. Tanken är att kvinnor och mäns skilda levnadsvillkor gör att kvinnor har en privilegierad kunskapsposition. De har helt enkelt bättre möjligheter att vinna kunskap om patriarkatet.

Inspirationen till ståndpunktsfeminismen kommer från marxismen. Inom marxismen, så har proletariatet en större möjlighet än kapitalisterna att se de negativa konsekvenserna av kapitalismen. Det är också proletariatet som äger förmågan att förändra samhället. Det ligger helt i linje med ståndpunktsfeminismen. Man byter bara ut proletariatet mot kvinnor och kapitalisterna mot män. En av grundarna till ståndpunktsfeminismen är Nancy Hartsock. Hartsock skissar på en feministisk materialism där det könsuppdelade arbetet tar väldigt stor plats. För att förklara att kvinnors privilegierade kunskapsposition eller kanske snarare mäns bristande förmåga att se patriarkatets konsekvenser använder Hartsock psykoanalysen. Jag är allmänt lite skeptisk till psykoanalys men jag tycker att ståndpunktsfeminismen klarar sig bra även utan psykoanalysen som förklaringsmodell. Om nu kvinnor har en privilegierad kunskaps position, varför är inte alla kvinnor feminister? Hartsocks svar på den frågan är att mäns hegemoniska världsbild påverkar/påtvingas kvinnor. Jämför med hur kapitalisternas världsbild dominerar, privatiseringar och lägre skatter framställs som lösningen på allt.

En kritik som oftast riktas mot ståndpunktsfeminismen är att den antar att alla kvinnor har en gemensam upplevelse av förtryck och liknande levnadsförhållanden. Givetvis är det så att kvinnor i olika länder, klasser och tidsåldrar drabbas av olika former av mäns förtryck. Den upplevelse som är gemensam för alla kvinnor är att de lever i samhällen där kvinnor som grupp är underordnade män som grupp. Jag tror att det är den upplevelsen som är mest relevant för ståndpunktsfeminismens argumentation. Sen tycker att det finns mycket empiriskt stöd för ståndpunktsfeminismen. Till exempel är det kvinnor som startar kvinnojourer och de flesta genusvetarna är kvinnor.

Nu kan man fråga sig varför vi ska bry oss om något så teoretiskt som kunskapsteori. Är det inte en fråga för akademikerna? Jag tycker inte det. Det är en fråga om makt och tolkningsföreträde. Det handlar om att kvinnor har tolkningsföreträde när det gäller patriarkalt förtryck oavsett om det handlar om vardagsliv, föreningsliv eller arbetsliv.

Innebär ståndpunktsfeminismen att det är omöjligt för män att vinna kunskap om patriarkatet? Nja det finns delade meningar om det. Själv tror jag att det är möjligt, annars skulle jag inte bedriva den här bloggen. Dock tror jag att det är viktigt för mig och andra feministiska män att komma ihåg att våra feministiska systrar har tolkningsföreträde.

PS

Om ni vill läsa mer om ståndpunktsfeminism kan jag rekommendera antologin: The Feminist Standpoint Theory Reader: Intellectual and Political Controversies (9780415945011) red Sandra Harding

Tips: Rapport från ROKS om Grov kvinnofridskränkning

I samband med Almedals-veckan släppte ROKS en rapport som utvärderar brottet Grov kvinnofridskränkning. Rapporten finns tillgänglig [här]. Brottet Grov kvinnofridskränkning har funnits i tio år. Tanken med lagen var att den skulle synliggöra mäns våld mot kvinnor och att den skulle vara bättre anpassad till hur männen utövar makt och våld. Brottet Grov kvinnofridskränkning tar hänsyn till att våldet sker vid upprepande tillfällen.

Rapporten riktar kritik mot både lagens utformning och dess tillämpning. I dagens lagstiftning är Grov kvinnofridskränkning placerat som en specialisering av Grov fridskränkning. Enligt rapporten så osynliggör det mäns våld mot kvinnor eftersom det ger intrycket att Grov fridskränkning är det normala och Grov kvinnofridskränkning är det avvikande. Rapporten riktar främst kritik mot att tillämpningen av lagen saknar könsmaktsperspektiv.

Surrogatmödraskap och Vänsterpartiet

Vänsterpartiet har nyligen tagit ställning för surrogatmödraskap [länk]. Enligt artikeln i Flamman handlar det om så kallat altruistiskt surrogatmödraskap. Det innebär så vitt jag förstår att det blir förbjudet att betala någon för att bli surrogatmoder. Dock tror jag att det innebär att det är tillåtet att kompensera surrogatmodern för utlägg kopplat till graviditeten.

Jag tycker att det är bra att surrogatmödraskap regleras i lag. Men jag tycker att det är en komplex fråga, där man måste ta hänsyn till att fattiga kvinnor kan exploateras. Även om lagen bara tillåter altruistiskt surrogatmödraskap så finns det en risk att det betalas svarta pengar under bordet. Samtidigt tycker jag att det handlar om kvinnors rätt till sina kroppar. Om de vill föda någon annans barn ska de ha rätt att göra det.

Det är dock viktigt att lagstiftningen förhindra att kvinnor tvingas in i surrogatmödraskap på grund av fattigdom. Eventuellt kan man tänka sig att använda sig av samma modell som i sexköpslagen. Med andra ord det blir olagligt att betala någon för att bli surrogatmoder men lagligt att emot pengar för att bära någon annans barn.

Det är också viktigt att lagstiftningen garanterar kvinnor suverän rätt till sin kropp. Surrogatmodern ska ha full frihet att avbryta graviditeten utan konsekvenser. De framtida föräldrarna ska inte ha någon rätt att ställa några krav på surrogatmoderns leverne, såsom rökning, alkohol eller dylikt. Om surrogatmodern vill behålla barnet ska hon ha rätt till det. Dock ska inte de framtida föräldrarna ha någon rätt att ändra sig. Surrogatmodern ska inte ha någon skyldighet att ta hand om barnet. Det är en skyldighet som faller helt på de framtida föräldrarna.

Jag tycker att lagstiftningen ska vara centrerad kring kvinnors rätt att bli surrogatmödrar och inte om ofrivilligt barnlösas rätt att bli föräldrar. Det är ingen rättighet att få barn. Än mindre har man rätt att kräva tillgång till en annan människas kropp för att bli förälder. Därför är det är viktigt att lagen har fokus på kvinnors rätt att bli surrogatmödrar och inget annat.

Kvinnojouren Mira i Nyköping

I 28 år har kvinnojouren Mira i Nyköping hjälpt och stöttat kvinnor som har blivit utsatta för våld av män. Nu ställer dock den borgerliga majoriteten i Nyköping till med stora problem för Mira [Länk]. Dels vräker de Mira utan att anordna med ersättningslokaler. Dels drar de tillbaka stödet för Mira för att upphandla kvinnojours verksamheten. I upphandlingen ställer kommunen krav på att även ge stöd åt missbrukande kvinnor och våldsutsatta män. Att blanda män och kvinnor på ett skyddat boende kan innebära att en del kvinnor drar sig för att söka hjälp. Sen är det ingen vidare bra idé att blanda aktiva missbrukare med barn.

Även den mest högervridna nyliberalen borde tycka att samhället ska skydda sina medborgare från våld. Varför förstör man för en väl fungerade kvinnojour som Mira? Varför vill man lägga ut skyddet av våldsutsatta kvinnor på ett kommersiellt företag? Sunt förnuft säger att en ideell organisation med 28-års erfarenhet har bättre förutsättningar för att ta hand om våldsutsatta kvinnor.

Postkolonial feminism

Jag har tidigare skrivit att jag har hyst en viss aversion mot allting som har prefixet post. Men jag får nog modifiera mitt ställningstagande efter att ha läst Feminism utan gränser av Chandra Talpade Mohanty. Jag har alltid haft lite svårt att skilja alla post-varianter från varandra. Vad är det egentlig för skillnad på postmodernism och poststrukturalism? Om jag tolkar Mohanty rätt så är hon kritisk mot postmodernism. Hon menar att den fastnar i relativism och lägger för storvikt vid identiteter utan koppling till maktstrukturer. Hon tar dock fasta på den kritik som postmodernismen har riktat mot att feminismen utgår från en vit västerländsk medelklass kvinna. Hursomhelst, tycker jag att Mohantys postkoloniala feminism innehåller många intressanta resonemang kring feminism, kolonialism, rasism och kapitalism.

Det är alltid svårt göra en text rättvisa genom att sammanfatta den på ett par rader. Det är särskilt svårt med Feminism utan gränser. Den innehåller så många intressanta perspektiv och resonemang. Men jag ska försöka att redogöra för huvuddragen. Mohantys röda tråd är kritiken mot den falska universaliseringen den "vita" feminismen gör utifrån positionen västerländsk medelklass kvinna. Hon vänder sig mot att den "vita" feminismen ofta betraktar kvinnor från tredje världen som "den andre". Hon menar att den "vita" feminismen ofta "klumpar ihop" kvinnor från tredje världen som ett ansiktslöst kollektiv med gemensamma värderingar och behov. Det Mohanty vill åstadkomma är en feminism fri från kolonialism och rasism.

Hon vill åstadkomma en feminism fri från kolonialism och rasism genom att utgå från de lokala livsvillkoren för kvinnorna. Mohanty använder delvis Foucaults idéer kring makt men främst kanske metoder som har inspirerats av historiematerialismen. Hon lyfter ofta fram hur kapitalism och patriarkatet har samverkat med rasism för att öka exploateringen av kvinnor. Hon är dock noga med att påpeka att olika lokala förhållanden ger olika former för exploateringen. Hon jämför bland annat situationen för arbetarkvinnor från tredje världen som jobbade inom elektronikindustrin i Silicon Valley med situationen för hemmaarbetande kvinnor i Narsapur som tillverkar spets.

Det märks tydligt att Mohanty är influerad av ståndpunkts feminism. Det är en teori som ligger mig varmt om hjärtat. Jag kommer att återkomma i framtida inlägg med en detaljerad redogörelse om ståndpunkts feminism. Kort kan jag säga att det går ut på att kvinnors situation innebär att de har en "privilegierad" position för att uppnå kunskap om det patriarkala förtrycket. Hon menar att det går att uppnå universell kunskap men man måste utgå från det lokala och det partikulära. Mohanty nöjer sig inte med att kritisera utan hon skissar på en global feminism som hon kallar för den feministiska solidaritets modellen.

Feminism utan gränser är en bok som jag varmt rekommenderar. För att vara en akademisk text är den relativt lättläst. Om man inte är van med att läsa feministisk litteratur tror jag att man kommer undan med att slå upp ett par ord på Wikipedia.