Återupprätta feminismen i Vänsterpartiet!!!

Jag har tidigare uttryckt min oro [här] och [här] för att feminismen har försvagats i Vänsterpartiet. Som feminist är det en utveckling jag vill vända därför blev jag glad när jag läste Marianne Ericssons ledare i senaste Vänsterpress. I ledaren tar hon upp att feminismen har tappat mark inom Vänsterpartiet. Vidare föreslår hon ett antal åtgärder för att stärka feminismen i Vänsterpartiet bland annat flera diskussioner och studiecirklar om feministisk teori. Marianne Ericsson lyfter också behovet av att öka andelen kvinnor i fullmäktige runt om i landet.

Jag tycker att vi i Vänsterpartiet har många sakpolitiska förslag som är jättebra ur feministisk synpunkt. Till exempel barnomsorg på obekväm arbetstid och motstånd mot RUT-avdraget. Min bild är att vi ofta argumenterar för dessa frågor ur ett välfärdsperspektiv. RUT-avdraget ställs mot hur många anställningar i offentligsektor vi får för samma pengar. Det är ett viktigt argument men alltför sällan lyfter vi fram könsmaktsperspektivet. RUT-avdraget innebär att en rik man slipper det obetalda hemarbetet genom att lämpa över det på en fattig kvinna.

Jag tycker att det är viktigt att vi i Vänsterpartiet i såväl retorik som politik lyfter fram feminismen. Vi måste våga vara feminister! Vi måste våga tala om att män som grupp är överordnade kvinnor som grupp! Vi måste vara tydliga med att det är en ordning som vi inte accepterar!

Tips: Rapport om fruimport

ROKS har kommit med en rapport om fruimport. Rapporten kan laddas ner [här]. Fruimport är när män i Sverige hämtar fruar från fattiga länder för att utnyttja dem som arbetskraft eller för sexuella ändamål. Dessa kvinnor hamnar i en väldigt utsatt situation där det blir svårt för dem att lämna en man som misshandlar och utnyttjar dem. Svensklagstiftning bidrar till att försvåra för dessa kvinnor genom den så kallade tvåårsregeln. För att kvinnorna ska få permanent uppehållstillstånd måste de stanna hos mannen i två år. Det finns en undantagsregel som säger att kvinnorna kan få permanent uppehållstillstånd om de blivit utsatta för grov misshandel. Den här regeln fungerar dock dåligt i praktiken eftersom kraven är väldigt höga. Tvåårsregeln innebär också att männen kan idka utpressning genom att hota sina fruar med utvisning. Det finns män som sätter i system att "importera" nya fruar och bryta förhållandet innan två år har gått.

I rapporten presenterar ROKS fyra förslag för att motverka fruimporten:

1. Bättre granskning vid tillståndsbedömningen. Till exempel titta på om mannen har satt i system att importera fruar eller om han är dömd för kvinnomisshandel.
2. Tydlig information till kvinnorna. Till exempel ge skriftlig information på kvinnans modersmål om hennes rättigheter.
3. Avskaffa tvåårsregeln.
4. Rimliga krav för fortsatt uppehållstillstånd vid bruten anknytning.
   

Utsugning eller förtryck?

När jag vill beskriva eller betona mäns ansvar för upprätthållande av patriarkatet brukar jag blanda begreppen hej vilt. Jag brukar använda mäns förtryck av kvinnor, mäns överordning eller mäns utsugning av kvinnor. Vilket begrepp passar bäst för att beskriva majoriteten av mäns roll i upprätthållande av patriarkatet?

Utövande av förtryck kräver väldigt aktiva handlingar. Det kan till exempel röra sig om mäns våld mot kvinnor eller män som aktivt motarbetar kvinnor på en arbetsplats. Det finns många män som bedriver den här typen av förtryck. Dock tror jag inte att majoriteten av män aktivt förtrycker kvinnor. Begreppet mäns överordning tycker jag är lite väl mesigt. Det beskriver förvisso sakernas tillstånd men det ger intrycket att män är helt utan förskyllan. Det råkade bara bli så och det stämmer som bekant inte.

Jag tycker att utsugning är det begrepp som passar bäst in. De flesta män får fördelar av patriarkatet. Vi får högre lön, roligare jobb, mer omsorg och mer bekräftelse. Allt dessa fördelar sker på kvinnors bekostnad. Majoriteten av män gör inget aktivt för att upprätthålla detta systemet. Det de flesta män bidrar med är frånvaro av handling. Det handlar om frånvaro av handling på flera plan. Det handlar t.ex. om att män inte protesterar mot sexistiska skämt eller allmänt misogynt beteende hos andra män. Det handlar också om bristande ansvar för det obetalda hemarbetet. Nej det vi män behöver göra är att gå från inaktivitet till handling och engagera oss för feminismen.

Kritik mot studier som hävdar att våld i nära relationer präglas av könssymmetri

På mitt favorit forum http://systerskap.nu blev jag tipsad om en intressant artikel skriven av Viveka Enander. Artikeln heter Våldsamma kvinnor? Den akademiska diskussionen om kvinnors användande av våld i heterosexuella relationer och den återfinns i rapporten Könsforskning pågår (I). Artikeln samlar resultaten från flera forskare som kritiserat de studier (främst amerikanska) som hävdar att kvinnor är lika våldsamma som män när det gäller våld i nära relationer.

Kritiken har många olika utgångspunkter och perspektiv. Den viktigaste kritiken är kanske att många av de amerikanska studier som hävdar att kvinnor är lika våldsamma som män exkluderar sexuellt våld och våld från expartners. Det är typer av våld där den manliga dominansen nästan är total. En annan viktig kritik är att många av dessa studier är baserade på små populationer som inte är representativa. Det handlar ofta om enkätundersökningar som besvaras av några hundra collegestudenter. Vidare kritiseras dessa studier för att inte ta hänsyn till kontext och våldets grovhet. De tar inte hänsyn till om våldet är upprepat, syftar till bryta ner partnern eller om det är en reaktion på tidigare våld. Det är anmärkningsvärt att dessa studier inte tar hänsyn till våldets grovhet. Det finns starka belägg för att ju grövre våldet är desto större är mäns överrepresentation. Se bara på svensk brottsstatistik, det är fyra gånger vanligare att en man mördar sin partner.

Det blir allt vanligare att antifeminister hänvisar till dessa amerikanska studier för att förringa mäns våld mot kvinnor och ifrågasätta kvinnojoursrörelsen. Det är därför viktigt att vara påläst, så läs gärna Viveka Enanders artikel!

Tips: Lena Sommestad skriver intressant om jämställdhet

Jag brukar alltid uppskatta Lena Sommestads blogginlägg de är alltid välskrivna och faktaspäckade. Jag läste precis ett jätteintressant inlägg [länk] hon har skrivit om jämställdhet. Hon berör att det inte har hänt så mycket med jämställdhetsarbetet de senaste åren. Hon tar upp det obetalda hemarbetet, kvinnors lägre löner och kvoterad föräldraförsäkring. Läs själva!

Jättebra debattartikel av Eva-Britt Svensson!!!

Låt mig börja med att skriva att jag är en stark anhängare av yttrandefrihet. De enda inskränkningar av yttrandefriheten jag accepterar är förbud mot barnpornografi och förbud mot uppmaningar till att bruka våld mot enskilda människor. Med det sagt så tycker jag att det är viktigt att vi som medborgare kritiserar och problematisera texter, musikvideos, reklam etc som är förtryckande. Det är precis det Vänsterpartiets EU-parlamentariker Eva-Britt Svensson gör i dagens Aftonbladet. Hon kritiserar objektifieringen och erotiseringen av våld mot kvinnor i media. Hon lyfter speciellt fram en musikvideo av Kanye West där han bland annat gör samlagsrörelser mot döda kvinnor som är upphängda i taket med kedjor.

Jag har verkligen saknat den diskussion som Eva-Britt Svensson försöker få tillstånd. I slutet på 90-talet och början 00-talet var den offentliga diskussionen kring objektifiering av kvinnor mycket starkare. En reagerade på och diskuterade sexistisk reklam, osunda kroppsideal inom modevärlden och unkna könsstereotyper i tv-serier. Nu är det nästan tyst i den offentliga debatten med undantag för en och annan kämpe som Eva-Britt Svensson. Jag tänkte på det i våras, stan var nedklistrad av reklamaffischer med passivt poserande kvinnor i bikini. Det var inga större variationer på olika kroppsformer, alla modeller var trådsmala. Andelen vältränade killar med trånande blickar som passivt poserar i badbyxor var försvinnande liten. Det är konstigt det där, en tycker att behovet av badkläder borde vara lika för könen?

Det blev inte bättre till hösten. I samband med valrörelsen anordnade Vänsterpartiet i Södertälje en burlesk/strip show. Partiet centralt markerade kraftigt mot showen men lokalföreningen försvarande arrangemanget. De bemötte kritiken med att avfärda den som moraliserande och att den kom från människor som inte tål att se nakenhet. Problemet har aldrig varit nakenhet eller sex. Problemet är när kvinnor objektifieras och deras kroppar används som medel för att kränga vänsterpolitik. Det är precis lika fel som när kvinnor objektifieras i reklam för flingor eller häftiga bilar.

Min poäng är att den diskussion som Eva-Britt Svensson försöker dra ingång är välbehövlig. Det är självklart att de normer och den kvinnosyn som förmedlas i media påverkar människor. Det är en av alla de kuggar som bidrar till att upprätthålla patriarkatet.

Ostrukturerade tankar kring begreppet kärlekskraft

För något halvår sen skrev jag om Anna G. Jónasdóttirs bok Kärlekskraft, makt och politiska intressen : en teori om patriarkatet i nutida västerländska samhällen (se länk). Sen dess har jag funderat mycket kring begreppet kärlekskraft. Kan det ses som en grundläggande förklaringsmodell för mäns utsugning av kvinnor? Vad innebär kärlekskraft konkret? Varför besitter männen förmågan att exploatera kvinnors kärlekskraft? Jag är lite osäker på mina tolkningar och åsikter. De spretar åt lite olika håll men låt mig börja med att lite kort redogöra för teorin om kärlekskraft.

Jónasdóttirs teori kring kärlekskraft rör sig på en väldigt hög abstraktionsnivå och den är inte i alla delar möjlig att testa empiriskt. Jónasdóttir menar att det är en metateori från vilken man ska bygga mer konkreta och testbara teorier. Kärlekskraft berör kärlek i vid bemärkelse. Det inkluderar sexuell och romantisk kärlek men även omsorg. Teorin kring kärlekskraft är en historiematerialistisk teori. Kärlekskraften motsvarar arbetskraftens i det kapitalistiska förtrycket. Det är en historiskt konstituerande kraft som kvinnor "frivilligt" ger till män på samma sätt som arbetaren "frivilligt" ger sin arbetskraft till kapitalisten. Män besitter en position som gör det möjligt för dem att exploatera kvinnors kärlekskraft. De behöver inte ge lika mycket som de tar. Jónasdóttir menar att detta är en av huvudorsakerna till ojämställdheten i formellt jämställda samhällen.

Jag tycker att kärlekskraft är ett mycket intressant begrepp men jag tror inte att den är huvudmekanismen bakom det patriarkala förtrycket. Jag tycker att Jónasdóttir delvis hamnar i ett cirkel resonemang med sin teori om kärlekskraft. Hon mer eller mindre postulerar att män besitter möjligheten att exploaterar kvinnors kärlekskraft. Sen hänvisar hon till den möjligheten för att förklara mäns utsugning av kvinnor. Men jag tycker aldrig att hon redogör varför män har förmågan att exploatera kvinnors kärlekskraft. Är det inte orsaken till den förmågan som är den grundläggande förklaringen till det patriarkala förtrycket? Själv är jag skeptisk till möjligheten att reducera orsakerna till patriarkatet till en enkel abstrakt teori. Patriarkatet upprätthåller mäns överordning genom en komplex samverkan mellan olika system. Dessa system berör bland annat saker som traditioner, ekonomi, juridik, politik och reproduktion. Bland alla dessa system tror jag att kärlekskraften är en viktig komponent. Jag tror att det är i växelverkan med de andra systemen som mäns förmåga att exploatera kvinnors kärlekskraft uppstår. Låt mig ta några exempel.

Vi börjar med ekonomi och heterosexuella parrelationer. Tänk er standard paret där mannen tjänar några tusenlappar mer än kvinnan. De ska köpa en ny soffa men är lite oense vilken de ska välja. Hon vill ha en lite dyrare soffa och är beroende av sin pojkväns välvilja eftersom han betalar merparten. Även om pojkvännen världens sjystaste, så hamnar hon i tacksamhetsskuld. Hon känner känner kanske att hon måste visa uppskattning genom att vara extra kärleksfull, le och ge en gosig kram. Nu behöver hon inte ens känna tvång hon kanske bara blir spontant glad för att pojkvännen "köper" den dyra soffan åt henne. Men det är patriarkatets högre värdering av mäns arbete som möjliggör för pojkvännen att köpa den dyra soffan åt sin flickvän. Hursomhelst blir slutresultatet att pojkvännen får kärlek och bekräftelse som inte ömsesidigt återges till flickvännen. Denna extra bekräftelse gör kanske att mannen får bättre självförtroende och starkare position i yrkeslivet.

Låt oss också titta på de olika krav föräldraskapet ställer på män och kvinnor. De normer som råder i dagens samhälle ställer mycket högre krav på att mödrar ska visa stor omsorg och kärlek till sina barn. Kvinnor som låter pappan ta ut majoriteten av föräldraledigheten blir ofta anklagade för att vara dåliga mödrar. Pappor som är hemma några månader med barnen blir hyllade som superföräldrar. Resultatet blir att män kan konservera sin kärlekskraft och överlåta till kvinnorna att fylla barnens kärleksbehov. Den obalansen kan i sin tur ge män en starkare position att påverka samhällets normer.

Som jag har nämnt tidigare tror jag att kärlekskraften är en mycket viktig komponent bland flera för att upprätthålla mäns överordning. Dock tror jag inte teorin kring kärlekskraft utgör en basteori som kan förklara patriarkatet på egenhand. Det är först i växelverkan med andra komponenter som den blir användbar för att förklara det patriarkala förtrycket.