Uppdatering om kvinnojouren Mira

Jag har tidigare skrivit om kvinnojouren Mira i Nyköping [här] och [här]. Allt här i världen är inte bara elände, det har gått bra för kvinnojouren Mira. De söker nya medarbetare och har fått löften från kommunen att få fortsätta på samma premisser som tidigare. Den nya rödgröna majoriteten i Nyköping upphävde det av den tidigare borgerliga majoriteten fattade beslutet att dra in anslagen till Mira. Det finns nu två verksamheter för våldsutsatta kvinnor i Nyköping, Mira och den kommersiellt upphandlade verksamheten. Läs mer [här]!

Dinamarca om sex timmars arbetsdag

Jag blev så glad när jag läste ledaren i Vänsterpress som Vänsterparitets nya vice ordförande Rossana Dinamarca har skrivit. Dinamarca lyfter möjligheten att driva sex timmars arbetsdag som ett reellt politiskt krav. Partistyrelsen har satt samman en arbetsgrupp som ska titta på hur Vänsterparitet ska driva frågan om arbetstidsförkortning. I ledaren tar Dinamarca upp andra viktiga åtgärder för jämställdheten, kvoterad föräldraförsäkring och rätten till barnomsorg på obekväm arbetstid.

Jag tycker att alla dessa krav är jätteviktiga ur feministisk synpunkt. De berör alla på något sätt rätten till betalt arbete och vikten av att dela lika på det obetalda hemarbetet. Sex timmars arbetsdag är den enda feministiska lösningen på det omtalade livspusslet. Idag är lösningen för de rika att betala någon annan oftast en kvinna för att göra det obetalda hemarbetet. Hur man än vrider och vänder på det så är det en kvinna som gör mannens andel av det obetalda hemarbetet. Hos paret som inte har råd att "outsourca" hemarbetet, så är det oftast kvinnan som går ner i arbetstid. Värst är det för ensamstående föräldrar, för dom erbjuds idag ingen lösning på livspusslet. Sex timmars arbetsdag med bibehållen lön innebär för ensamstående föräldrar mer tid för barnen samtidigt som man får en någorlunda anständig lön. För par, innebär det en möjlighet till ett mer jämställt förhållande.

Återigen, jag blev så glad när jag läste ledaren. Den känns som jag fått tillbaka mitt gamla parti. Det riktiga Vänsterparitet, där feminismen har en stark ställning.

Kollontaj Satsning!

Jag har en stor lucka i min feministiska allmänbildning, jag har aldrig läst Aleksandra Kollontaj. Det tänker jag göra någonting åt, jag har nämligen införskaffat fyra av Kollontajs feministiska verk, Kvinnans kamp för ekonomisk frigörelse, Kvinnans kamp för politiska rättigheter, Kvinnan och familjen samt Kvinnans ställning i den ekonomiska samhällsutvecklingen. Feministiska verk? Ja, Kollontaj skulle kanske inte ha uppskattat den beteckning, hon motsatte sig dåtidens "borgerliga" feminism. Jag har ganska mycket att göra, men ambitionen är att läsa några av böckerna inom de närmsta veckorna och kommentera dem på bloggen.

Kvinnor som köper "kärlek"

På mitt favorit forum systerskap.nu blev jag tipsad om dokumentären, Kvinnor som köper kärlek. Dokumentären handlade om västerländska och japanska kvinnor som åker till Bali för att träffa en "strandraggare" . Dessa kvinnor ville ofta ha samma "pojkvän" under hela vistelsen på Bali. Betalningen skedde oftast väldigt diskret, antingen köpte kvinnorna saker till sina "pojkvänner" eller så fick de pengar för att köpa något till exempel en DVD-spelare eller en moped.

När jag såg dokumentären väcktes många tankar, särskilt kring vad som skiljer sig mellan könen när det gäller sexköpare och prostituerade. Till och börja med så vill jag konstatera att all prostitution bygger på underordning. Det handlar inte om två jämställda parter som ingår en överenskommelse. Det finns ingen ömsesidighet, sexsäljarna gör något de egentligen inte vill och sexköparna köper sig makt över en annan människas kropp. Alternativet för "strandraggarna" är extremt slitiga jobb inom jordbruksindustrin eller byggsektorn. Det är jobb som bara ger några dollar om dan och leder till en förtidig död. Deras underordning mot turistande västerländska kvinnor är uppenbar. Främst är det en underordning baserad på ekonomisk ojämlikhet men det finns också komponenter från det kolonialarvet.

En skillnad mellan manliga och kvinnliga sexköpare är att kvinnorna har större behov av att dölja sin maktposition. Ett tydligt tecken på detta är att betalningen sker indirekt och diskret. Behovet av att dölja maktutövandet finns hos manliga sexköpare också men jag tror inte att det är lika stort. Denna skillnad tror jag beror på att det är svårare för kvinnor att objektifiera män. I och med att vi lever i ett patriarkat som objektifiera kvinnor blir det lättare för manliga sexköpare att objektifiera sina offer. Objektifieringen gör att sexköparen kan behandla sexsäljaren som skit utan att få dåligt samvete.

Manliga sexsäljare är utsatta, men är de lika utsatta som kvinnliga sexsäljare? I enskilda fall kan det säkert vara så. Men generellt sätt så tror jag att kvinnliga sexsäljare är mer utsatta. Det finns ett par skäl till detta. För det första så tror jag inte att manliga prostituerade är utsatta för våld eller hot om våld från kvinnliga sexköpare i så stor utsträckning. Dels på grund av att det är svårare att objektifiera män. Dels att våld är väldigt kraftigt associerat med den manliga könsrollen. Men även att män i de flesta fall har lättare att freda sig från fysiskt våld från en kvinna. Ett annat skäl till att jag inte tror att manliga sexsäljare är lika utsatta är att det är en försvinnande liten andel av sexköparna som är kvinnor. Det innebär att det inte på samma sätt blir en industrialisering av exploateringen av manliga sexsäljare. Det torde vara mycket ovanligt med trafficking av vuxna män för sexuella ändamål. Just att det är en så liten "marknad" gör troligtvis att manliga sexsäljare löper mindre risk att exploateras av hallickar och organiserad brottslighet.

Jag tycker att det är viktigt att belysa alla former av förtryck oavsett vem som är förövare och offer. Därför är det viktigt att lyfta upp och analysera kvinnors sexköp av män, även om det är ett väldigt marginellt fenomen. Det ger insikter om olika former av förtryck utifrån kön, klass och etnicitet.

Jättebra debattartikel från Tjejjouren i Norrköping

Varje dag borde vara som Internationella kvinnodagen. Det är så många intressanta artiklar i media som berör feminism. För att inte tala om alla intressanta manifestationer och evenemang. Läste precis en intressant debattartikel i Folkbladet av Tjejjouren i Norrköping. De uppmanar alla män att följa dem i kampen. De vill att vi män ska flytta skulden från offren till våldtäktsmännen. De vill att vi problematiserar de dåliga sidorna med mansrollen. Vilken utmärkt idé!

Den senaste tiden har det varit flera rättsfall där det är uppenbart att både män och samhället måste sluta skuldbelägga offret och kräva ansvar av män. Jag tänker särskilt på fallet i Malmö där flera män har utnyttjat en 14-årig flicka och blivit frikända. De har köpt sex av ett barn och rätten frikänner dem. Så får det inte vara!

Jag tänker också på #prataomdet som visat att det finns många killar och män som inte kan känna in eller skiter i att känna in om deras sexpartner är ömsesidigt deltagande. Denna brist på respekt för en annan människa är vidrig. Det är ett beteende som vi män måste motverka. Var aldrig tyst när en polare är sexistisk! Våga protestera! Jag tror att majoriteten av män precis som jag blir illa berörda när andra män objektifierar och uttrycker sig föraktfullt om kvinnor. Vi måste bli lite modigare! Vi måste sluta upp bakom våra systrar i den feministiska rörelsen!

Sexualbrott baserat på oaktsamhet?

I samband med förslaget till ny sexualbrottslagstiftning har jag funderat mycket kring samtyckesbaserad våldtäktslagstiftning. Jag har tidigare skrivit om det [här] och [här]. Jag gillar inte begreppet samtycke eftersom det implicit befäster ordningen av män som aktiva och kvinnor som passiva. Jag föredrar begreppet frivilligt deltagande eftersom det utgår från att sex är något som sker mellan ömsesidigt deltagande människor.

Jag läste nyligen Roks remissvar som finns tillgängligt [här]. Det innehåller många väldigt kloka synpunkter men jag reagerade lite grann på en sak. Roks menar att uppsåt ska krävas för straffansvar. De menar att oaktsamhet inte ska vara kriminellt. Jag har nollkoll på juridik men innebär det inte att våldtäktsmän bara kan hänvisa till att de trodde att våldtäktsoffret deltog frivilligt?

Oavsett, tycker jag att det kan vara värt att överväga att införa ett sexualbrott baserat på oaktsamhet. Givetvis är det värre om än man medvetet struntar i om den han har sex med frivilligt deltar. Men jag tycker att borde vara straffbart även om en bara låter bli att försäkra sig om att partnern frivilligt deltar. Fast jag kanske har missförstått? Den situationen kanske räknas som uppsåt?