Bra debattartikel om delat ledarskap i Flamman

Martina Nilsson, Ida Legnemark, Ana Rubin och Tamara Spiric har skrivit en jättebra debattartikel i Flamman om delat ledarskap i Vänsterpartiet. Artikeln är en replik på en tidigare artikel av Jens Holm där han uttrycker att han tycker det är konstigt att många så tydligt kräver att nästa partiordförande ska vara kvinna. Nilsson mfl. förklarar i sin replik, på ett mycket pedagogiskt sätt varför kön är viktigt och varför delat ledarskap inte per automatik leder till ett mer feministiskt Vänsterparti.

En av de viktigaste poängerna de gör är att jämn könsfördelning per definition inte är samma sak som jämställdhet. Vänsterpartiet existerar inte i ett vakuum utan i en patriarkal värld där män som grupp har mer makt. Därför är det viktigt att kvinnor får "förtur" till ledande positioner så att maktobalansen mellan könen kan hävas. Tyvärr är det så att Vänsterpartiet inte har varit så bra på att lyfta fram kvinnor på ledande positioner de senaste åren. Det är särskilt tydligt inom kommunpolitiken, där Vänsterpartiet har haft lägre andel kvinnor på ledande poster än både Miljöpartiet och Socialdemokraterna.

Jag är inte av princip emot delat ledarskap, utan jag tycker att det kan vara bra på många sätt. Särskilt när det gäller att motverka normer kring patriarkalt och hierarkiskt ledarskap. Däremot är jag tveksam till delat ledarskap med en man och en kvinna. Jag vill hellre se en kvinnlig partiordförande eller varför inte delat ledarskap med två kvinnor.

Feministiskt perspektiv om abort

Webbtidningen Feministiskt Perspektiv hade ett väldigt intressant tema i det senaste numret. De behandlade ämnet abort ur flera olika aspekter. Några av artiklarna är öppna länk, länk och länk. De andra andra artiklarna måste man vara prenumerant för att kunna läsa. Jag ska försöka sammanfatta och kommentera det jag tyckte var särskilt intressant.

Gerda Christenson ger i sin artikel en mycket läsvärd översikt över de svenska abortmotståndarna. En av de aggressivaste organisationerna är MRO (Människorätt för ofödda). De vill ha ett totalförbud för abort. De vill inte ha några undantag inte ens om graviditeten är ett resultat av incest eller våldtäkt. De använder ofta bilder på aborterade foster i deras propaganda och de har genomfört protester mot enskilda som i sin yrkesutövning genomför aborter. En mer pragmatisk organisation är Ja till Livet och deras ungdomsorganisation Älska Livet. De propagerar inte för ett förbud, utan de vill inskränka aborträtten på andra sätt. Till exempel genom att sänka tidsgränsen för abort och ge sjukvårdspersonal rätten att vägra att utföra aborter. Ungdomsorganisationen Älska Livet har hamnat i blåsväder sedan de har lurat barn att gå med. Ordföranden för Ja till Livet Gunilla Gomér som också är riksdagsledamot för Kristdemokraterna hamnade nyligen i blåsväder när hon argumenterade för inhemsk adoption istället för abort. Hon menade att det var bättre att adoptera inhemska barn istället för att "importera" utländska barn.

Namnet Människorätt för ofödda antyder att MRO anser att foster ska ha samma rättigheter som levande människor. Deras rabiata abortmotstånd innebär att de vill ge rättigheter till foster som ingen levande människa har. Ingen människa har rätt till en annan människas kropp även om deras överlevnad hänger på det. Till exempel är det inte tvång på att donera blod även om det är akutblodbrist. För den som är intresserad så har jag bemött den här typen av argument i ett tidigare inlägg. Jag tycker även att Gomérs argumentation kring adoption är problematisk. Hennes sätt att varufiera barn genom att prata om att importera barn är vidrigt. Bortsett från detta så anser jag inte heller att man kan reducera abort till rätten att avstå föräldraskapet. Utan i mina ögon handlar abort främst om kvinnors rätt till sina kroppar.

I artikeln fortsätter Gerda Christenson med att beskriva hur abortmotståndet i riksdagen ser ut. I riksdagen är det fyra Kristdemokrater som är abortmotståndare. De har blivit invalda genom personvalskampanjer. Majoriteten i Kristdemokraterna står dock bakom den nuvarande abortlagstiftningen. SD är det enda partiet i riksdagen som vill inskränka aborträtten. De vill sänka abortgränsen till vecka 12 och de vill införa en så kallad samvetsklausul som innebär att vårdpersonal kan vägra att utföra aborter. Sen finns det ett tvärpolitiskt nätverk i riksdagen, Forum för familj och människovärde, med medlemmar från M, Fp och KD. Forum för familj och människovärde har bland annat bjudit in högerextrema abortmotståndare från USA att föreläsa i riksdagen.

Jag tycker att det känns tryggt att det finns en så pass stor majoritet i riksdagen för den nuvarande abortlagstiftningen. Men det är jätteviktigt att bevaka så att abortmotståndarna inte får större inflytande. Ett sätt att göra det på är att sätta fokus på och granska de kandidater som är abortmotståndare.

Bra debattartikel av Ulla Andersson!

Ulla Andersson partiordförandekandidat för Vänsterpartiet, har skrivit en intressant debattartikel i Aftonbladet. I artikeln presenterar hon vilka frågor hon vill att Vänsterpartiet ska driva. Hon vill att kvinnors levnadsvillkor ska stå högst på den politiska dagordningen. Vidare lyfter Andersson att det inte räcker med att prata om mer feminism, hon säger: "Och det räcker inte att bara säga att det behövs mer av feminism. Det behövs konkreta förslag för att vi ska nå målet om full jämställdhet." Andersson listar sedan flera konkreta förslag:

• Bättre arbetsvillkor i äldreomsorg och barnomsorg.
• Mindre barngrupper i förskolan.
• Barnomsorg på obekväm arbetstid.
• Höjt grundavdrag till ensamstående föräldrar

Jag tycker mycket av Vänsterparitets politik är bra ur feministisk synvinkel men den kläs inte i feministisk retorik och analys. Utan den formuleras oftast som välfärdssatsningar. Många andra bra feministiska förslag kläs oftast i ett lite abstrakt och akademiskt språkbruk, tex. genuspedagogik eller genusgranskningar. Jag tycker feministisk teori är jätteintressant och tycker att det är angeläget att en stärker de feministiska studierna inom Vänsterpartiet, men i kommunikationen med de breda väljargruppen är det viktigt att en på ett enkelt och konkret sätt uttrycker vad en vill. Det är också viktigt att förklara varför, utifrån feministiska argument. Till exempel om en argumenterar för en genusgranskning av läromedel, bör en kanske inte använda ordet genusgranskning, utan en bör beskriva konkret vad en vill göra. Med andra ord granska läromedlen så att pojkar och flickor får lika stort utrymme, att flickor och pojkar beskrivs på ett varierande sätt, etc. Varför bör vi göra det? Därför att män som grupp är privilegierade, män syns mer, tar mer plats, etc. Och det är orättvist!

Sen är det också viktigt att i retoriken våga ställa krav på män. Det räcker inte med att synliggöra att män som grupp är privilegierade, utan det är viktigt att vara tydlig med att män måste avstå sina privilegier.

Europeisk Hederskultur och Högerextremism

Via mitt favorit forum Systerskap.nu blev jag tipsad om den [här] artikeln av Athena Farrokhzad. Artikeln berör nationalism, högerextremism och maskulinitet. Farrokhzad inleder med att beskriva hur nationer i Europa av tradition oftast symboliseras av en kvinna, till exempel Marianne som står som symbol för franska revolutionen eller Moder Svea. Hon fortsätter sen med att beskriva hur det tankemönstret finns närvarnade i Anders Behring Breiviks sjuka tankevärld. I Breiviks och hans gelikars värld hotas "kvinnan" av den muslimska mannen, både kvinnan som symbol för nationen och verkliga kvinnor. Farrokhzad beskriver också hur högerextremister lägger skulden på kvinnor för att de har försvagat och feminiserat den västerländska mannen genom krav på jämställdhet. Utpekandet av den muslimska mannen som ett farligt hot möjliggör för högerextremister att återerövra sin maskulinitet genom att dra ut i "strid" mot islam för att försvara "kvinnans" heder. Utpekandet bidrar också till att framställa den västerländska mannen som hjälte och dölja det förtryck han gör sig skyldig till.

Den här typen av resonemang förekommer även utanför de högerextrema kretsarna. Kriget i Afghanistan marknadsfördes genom att väst skulle skydda de afghanska kvinnorna mot talibanerna. De afghanska kvinnorna har varit utsatta förtryck i hundratals år. Visst är det konstigt att väst fick för sig att beskydda kvinnorna precis efter elfteseptember? Invasionens verkliga syfte var snarare strategiska och geopolitiska men jag tror också att det finns ett ytterligare skäl. Efter elfteseptember attackerna var USA blottat, förödmjukat och försvagat. För att återvinna sin "heder" och återupprätta sin "maskulinitet" drog USA ut i strid för att "skydda" sin nation och afghanska kvinnor.

Den här djupt rotade patriarkala tankeströmmingen att män måste återupprätta sin heder/maskulinitet genom att använda våld ställer till med mycket lidande för både män och kvinnor. Patriarkatet bygger på isärhållande av könen och män får inte förknippas med det som anses kvinnligt. Det finns normer som säger att män ska ha makt, kontroll och styrka. Så ser inte riktigt verkligheten ut för alla män, men tanken att män har rätt till dessa saker skapar problem som mäns våld mot kvinnor och krig. Det bekräftas av kritisk maskulinitetsforskning. Till exempel Raewyn Connells teorier om flera maskuliniteter, som jag har skrivit om [här]. En av Connells maskuliniteter är den marginaliserade maskuliniteten. Den utgör den grupp av män som av olika skäl inte har tillgång status, makt, pengar etc. Den här gruppen står utanför samhället och använder våld för att återupprätta sin "heder". I den här gruppen har vi kriminella, högerextremister, militanta islamister etc.

Det är också viktigt att komma ihåg att de här tankarna inte är begränsade till några marginaliserade grupper, även om de är tydligare där. De genomsyrar hela samhället, invasionen av Afghanistan eller för den delen Irak talar sitt tydliga språk. Mannen som norm i vårt samhälle är så stark att alla som har makt eller strävar efter makt oavsett kön utsätts för en enorm press att agera efter patriarkatets logik, dölj svaghet, bräcklighet, etc genom våld, krig och förtryck. Men det finns människor som vågar bryta mot dessa normer. Många av dessa röster har hörts efter terrorattentaten i Norge. De har manat till mer öppenhet,delaktighet och demokrati. Så det finns hopp!

Tips: Artikel om sexköpare och prostitution i Newsweek

Jag läste nyligen en intressant artikel i Newsweek om sexköpare och prostitution. Artikeln behandlar bland annat en studie av sexköpare som Melissa Farley har gjort. Melissa Farley är feminist, psykolog och en välkänd bekämpare av trafficking och prostitution. Artikeln tar upp att det görs väldigt få studier på sexköparna i förhållande till antalet studier på sexsäljarna.

Farleys studier jämför sexköpande mäns attityder till kvinnor, sex, relationer med män som inte köper sex. Artikeln belyser det faktum att det var svårt att hitta en kontrollgrupp av 100 män som inte köpt sexuella tjänster i någon form såsom att gå på strippklubb eller köpa pornografi. Jag tror/hoppas att situationen är något bättre i Sverige. I alla fall borde det inte vara lika vanligt att svenska män går på strippklubb. De skillnader som studien fann var bland annat:

• Sexköpare i högre utsträckning visade aggressivitet och uttryckte hat mot kvinnor.
• Sexköpare hade oftast fått sin sexualundervisning från porr.
• Sexköpare avhumaniserade och objektifierade kvinnor i högre utsträckning. Flera hävdade till exempel att de skulle våldta kvinnor om de kunde komma undan med det.
• Sexköparna betraktade i högre utsträckning att sex var något som var skilt från personliga relationer och känslor.

Artikeln innehåller också många andra intressanta data om sexköparna bland annat att majoriteten av dem lever med en kvinna, att de tillhör alla åldrar och samhällsklasser. Utöver fokusen på sexköparna innehåller artikeln en intervju med en ung kvinna som tvingats in i prostitution som barn. Läs gärna artikeln min korta sammanfattning är ett bara ett axplock av många viktiga och fruktansvärda aspekter av sexköparnas beteende som artikeln tar upp.

Tips: Outsourcing the womb

Jag har i flera tidigare inlägg skrivit om surrogatmödraskap och då ofta lyft fram Kajsa Ekis Ekmans bok Varat och Varan. Nu har jag läst en annan intressant bok på temat, Outsourcing the womb Race, Class and Gestational Surrogacy in a Global Market av France Winddance Twine. Boken finns tyvärr bara på engelska men den är förhållandevis lättläst. Boken fokuserar på kommersiellt surrogatmödraskap och innehåller en översikt över aktuell forskning. Boken är inte en politisk polemisk bok utan snarare en lättillgänglig lärobok i sociologi.

Boken innehåller många intressanta fakta och analyser. Den går igenom läget i flera olika länder såsom USA, Indien, Egypten och Israel. Analysen berör vilka som beställer barn och vilka surrogatmödrarna är. Den mest detaljerade redogörelsen görs för USA. Där är det väldigt tydligt att klass och rasism spelar stor roll. Surrogatmödrarna är oftast svarta eller fattiga vita kvinnor. Beställarna är oftast vita rika par. Winddance Twine tar upp en obehaglig historisk koppling. Under slaveriet i USA kontrollerade de vita slavägarna afroamerikaners reproduktion. Idag ger rasism och fattigdom vita rika par en möjlighet att exploatera svarta kvinnors kroppar. Hon tar även upp hur rasism påverkar val av äggdonatorer. Vita par väljer oftast vita äggdonatorer även om surrogatmodern är svart.

Min korta sammanfattning gör knappast boken rättvisa. Så läs gärna boken själva. Den är inte så lång (ca 60 sidor) men den är innehållsrik.

Könsskillnader inom teknik och matematik?

På mitt favorit forum systerskap.nu blev jag tipsad om följande intressanta artikel av Elizabeth S. Spelke. Artikeln bemöter de som hävdar att mäns överrepresentation inom tekniska och naturvetenskapliga ämnen har biologiska orsaker. Spelke tar upp tre vanligt förekommande påståenden:

• Män är sen spädbarns åren mer fokuserade på objekt och har därför bättre förutsättningar att lära sig om mekanik.
• Män besitter spatiella och numeriska kognitiva egenskaper som gör att de är mer begåvade inom matematik.
• Mäns begåvningar är mer spridda och fler män finns i utkanterna av begåvningsskalan.
  

Enligt Spelke finns det i princip bara en studie som stödjer det första påståendet. Enligt den studien så fokuserar flickspädbarn på människor medan pojkspädbarn fokuserar på objekt. Resultaten från studien har dock ej reproducerats i senare studier. Både tidigare och senare studier visar snarare att det inte finns några könsskillnader vad gäller spädbarns fokus på människor vs objekt.

Vad gäller det andra påståendet så är Spelkes argumentation lite mer komplicerad. Hon hänvisar till forskning som påvisar att det finns fem kognitiva system som är kärnan för matematiskt tänkande. Dessa fem kognitiva system är:

• Förmågan att hantera små och exakta nummer/antal.
• Förmågan att hantera stora approximativa nummer/antal. Till exempel se skillnad på 50 och 100 stenar.
• Verbala och språkliga verktyg för att kvantifiering och räkning.
• Spatialt minne, förmågan att kunna minnas detaljer i rummet. Tex. att komma ihåg landmärken.
• Geometriskt tänkande, förmågan att se samband mellan olika objekt i rummet.

Nu till det komplexa, vi har fem förmågor. Är dessa förmågor lika för könen? Upp till 10-12 års åldern utvecklas förmågorna lika för könen. Efter den åldern visar studier att finns vissa små skillnader i hur tjejer och killar utvecklar de fem förmågorna. Till exempel så brukar kvinnor vara bättre på lösa problem där spatialt minne är avgörande medan män brukar var bättre på att lösa problem där geometriskt tänkande är viktigt. Enligt Spelke så hävdar de flesta undersökningar att mäns och kvinnors kognitiva förmåga för matematik är likvärdiga men de har lite olika profil. En viktig fråga som Spelke också lyfter är att bara för att en skillnad existerar så behöver den inte ha biologiska orsaker. Ju äldre barnen är desto svårare är det att avgöra om det är socialiseringen eller biologi som är orsaken till eventuella skillnader mellan könen.

Mycket av Spelkes argumentation rörande det tredje påståendet består av kritik mot användandet av SAT-M (matematik delen av högskoleprovet i USA) för att mäta skillnaden i matematisk begåvning mellan könen. Bland de bästa 1% på SAT-M är män överpresenterade. Spelke menar att SAT-M missgynnar matematiskt begåvade flickor i förhållande till matematiskt begåvade pojkar. Spelke hänvisar till studier på elitklasser för matematik på highschool nivå och uppföljnings studier när eleverna från elitklasserna gick på college. Värt att påpekas är att gränsen för att antas till elitklasserna var satt mycket längre än 1%. Så könsfördelningen var nästan jämn i de studier som är från senare år. Det intressanta är resultaten, tjejerna och killarna fick lika höga betyg (både i highschool och college).

Jag tycker att Spelkes artikel var jätteintressant läsning. Den visar på hur komplext det är att mäta begåvning för matematik och teknik. Den avlivar också många myter kring kön matematik, teknik och naturvetenskap.