Den senaste tiden har det kommit förslag på att Vänsterpartiet ska ha delat ledarskap på samma sätt som Miljöpartiet. Det skulle innebära att Vänsterpartiet alltid leds av en kvinna och en man. Jag är lite skeptisk till delat ledarskap. Jag blir i synnerhet skeptisk när man använder feministisk retorik för att propagera för att en kvinna måste dela ordförandeposten med en man. Vänsterpartiet har haft en rad manliga partiledare som inte behövt dela makten. De klassiska slagordet lyder hela lönen och halv makten men när det gäller ordförandeposten tycker jag att det är hela makten som gäller.
Det är främst två argument som framförs för delat ledarskap. Det första argumentet är att Vänsterpartiet är ett feministiskt parti och bör därför ha en kvinnlig partiledare. Jag håller helt med, men det behövs inte delat ledarskap för det. Det räcker med att välja en kvinna till partiledare. Det fungerade alldeles utmärkt under Schymans tid. Det andra argumentet är att partiledarrollen är så krävande att det är bättre att dela på ansvaret. Det här tycker jag är ett starkare argument. Men det finns ingenting som säger att ledarskapet måste delas av en man och en kvinna. Varför inte två kvinnor?
De flesta jag hört har talat om att det skulle vara minst en kvinna om vi har delat partiledarskap, inte som hos mp att det måste vara en av varje. Tror bl.a. Sjöstedt uttryckte det så. Det är möjligt att en sådan konstruktion oftast ger en kombination med kvinna/man men V hade ju under en kort period ett i princip delat ledarskap mellan två kvinnor innan Ohly valdes så det är ju inte alls omöjligt. Sen tror jag ärligt att många är positiva till idén också pga att vi har så många bra kandidater och att man ser många kombinationer som skulle framhäva vänsterpartiets styrkor på flera områden.
SvaraRadera